Att integrera sporten behöver inte nödvändigtvis handla om att para-sportutövarna rent faktiskt ska tävla mot utövare utan funktionsnedsättningar, utan det handlar snarare om att göra para-sporten synlig och öppna upp för möjligheterna för att göra events ihop.
– I framtiden kanske vi kan få se para-sportutövare tävla mot utövare utan funktionsnedsättningar, och det gör vi ju redan idag på vissa håll. Men det viktiga är att göra sporten synlig och låta den ta plats på arenorna. I dag syns den mycket mer i media än vad den någonsin gjort tidigare så det är en positiv utveckling, säger Margareta Israelsson, Ordförande för Svenska Handikappidrottsförbundet (SHIF)
Vision om ett kompetenscenter
I framtiden hoppas Margareta Israelsson att SHIF/SPK kan användas som ett kompetenscenter.
– Vi har så mycket kunskap om para-sporten och bär på ett viktigt perspektiv. Vi skulle kunna fungera som kunskaps och kompetenscenter där man i framtiden kan vända sig för rådfrågning och expertis.
SHIF/SPK har fortfarande många idrotter som inte passar in någon annanstans än hos SHIF/SPK själva i nuläget, och därför måste förbundet fortfarande verka för dem.
– I dag måste vi finnas till för de sporter som behöver oss, men i framtiden kanske de sporterna har fått en annan plattform och fångats upp av olika föreningar och då kan vår funktion bli mer kompetensinriktad.
Vad anser du är den största utmaningen för para-sporten i Sverige idag?
– Riksidrottsförbundet ska fördela det ekonomiska stödet utefter vissa kriterier och det ska bli intressant hur de fördelar stödet i år. Vår ekonomi har tyvärr blivit mer ansträngd nu jämfört med för några år sedan, säger Margareta Israelsson.
Tidigare fick SHIF/SPK 3,5 miljoner om året direkt av staten. När elitstödet infördes år 2009 (från staten via Riksidrottsförbundet) bestod det av tre delar: gemensamt stöd, riktat stöd och landslagsstöd. Para-sporten fick tillgång till landslagsstödet och det riktade stödet. Förra året togs det riktade stödet bort och kvar blev enbart landslagsstödet. Även SF-stödet (särskilt stöd för special-idrottsförbund) minskade.
Sportchef Hans Säfström utvecklar resonemanget:
– I och med sänkt SF-stöd och borttagning av det riktade stödet gav det oss en förlust med 5 miljoner det senaste året. Nu har vi i princip bara landslagsstödet kvar och det räcker inte, säger Hans Säfström.
När integrering blir ett dilemma
Ett annat problem som uppstått när sporten integrerats är att de intäkter som skulle kommit in till SHIF/SPK i form av aktivitetsstöd fallit bort.
– Vi har en tanke om att är man till exempel simmare så ska man - om man vill, kunna vara knuten till en sim-förening. En para-sportutövare ska inte nödvändigtvis vara knuten enbart till SHIF/SPK. Men om vi ska jobba för en integrering så får det inte göra det sämre för SHIF.
Säfström menar att problemet uppstår när pengar går förlorade då utövare knyter sig till olika idrottsföreningar.
– Aktivitetsstödet för en para-sportutövare bör ju gå tillbaka till vårt förbund trots att de är medlemmar i en förening. Nu händer det i vissa fall att stödet går till fel förbund helt enkelt. Vi har insett att det blivit ett systemfel och rent organisatoriskt och ekonomiskt så har vi förlorat på det. Vi kommer jobba för en förändring.
Man kan alltså säga att integrering av sporten som i sig bör betraktas som positivt tyvärr haft negativa följder för ekonomin. Men är det enbart positivt att integrera sporten ur ett idrottsutövar-perspektiv då?
– Det är positivt ur inkluderingssynpunkt, utövarna träffar människor de aldrig annars skulle träffa och det kan ge många nya möjligheter. Vissa har till exempel fått jobberbjudanden som de antagligen inte skulle fått annars. Men rädslan finns självklart att drunkna bland de stora och att para-sporten blir osynlig.
Utmaning att få in fler tjejer
En särskild utmaning för para-sporten är att få fler tjejer att bli aktiva. Det är fler killar än tjejer som är funktionshindrade i samhället. Fler killar skadar sig i olyckor och därför finns fler killar än tjejer att rekrytera inom para-sporten. Därför finns fler idrotter att välja på som kille. Det är något som förbundet arbetar med att förändra.
– Om tjejerna hela tiden är färre är det svårt att ta plats. Vi jobbar aktivt med att ge tjejer fler förebilder. Vi vill att våra aktiva ska synas i media för att locka andra att börja idrotta. Där har vi varit väldigt ihärdiga med media. Vi har intensivt velat synas i media och det har gjort att media har bevakat para-sporten mer.
Ett exempel är längdåkaren Helene Ripa som synts mycket i tv.
- Hon är en jättebra förebild för unga tjejer och hon är superduktig medialt och hon har lockat fler tjejer att börja med idrott.
Den utökade mediebevakningen har gjort att synen på para-sport har förändrats.
– Inställningen att rullstolsburna inte kan röra på sig eller idrotta har förändrats på kort tid. Det är många som insett att de själva eller att deras barn med funktionsnedsättning visst kan sporta. Vi har kommit en bit på vägen men har fortfarande mycket kvar att göra.
Ett konkret exempel enligt Säfström, som skulle gynna para-sporten är att slå ihop Paralympic-days med Olympic-days. Paralympic-days och Olympic-days innebär prova-på aktiviteter för barn som infaller vid de stora evenemangen.
– Att integrera Olympic-days och Paralympic-days skulle göra att barn inte behöver hindras i att känna sig fria att prova idrotter som de aldrig provat tidigare. De skulle kunna delta på prova-på-dagarna och slippa känna sig funktionshindrade. Det skulle vara ett sätt att få fler att öppna ögonen för para-sporten.
Säfström menar att Riksidrottsförbundets värdegrundsarbete och motto ”Idrott för alla” med lite arbete skulle få en mer trovärdig innebörd.
- Idrott för alla ska innebära alla – även för funktionsnedsatta.
