Petra Ulmanen har i flera år ägnat sig åt äldreomsorg kontra anhörigvård och i dag, fredag, disputerar hon på Stockholms universitet med avhandlingen Omsorgens pris i åtstramningstid – anhörigvård av äldre ur ett könsperspektiv. Bland annat konstaterar hon att den ökning av anhörigomsorgen som har skett till följd av att äldreomsorgen har minskat är mer eller mindre påtvingad.
Fler än 90 000 kvinnor och över 50 000 män har minskat sin arbetstid eller lämnat sitt jobb på grund av anhörigvård. Ännu fler uppger att deras inkomst minskat som en följd av de är omsorgsgivare: 114 000 kvinnor respektive 75 000 män. De flesta som ger anhörigomsorg i medelåldern hjälper en äldre person, oftast en förälder. Döttrarna och sönerna blir ofta påverkade i sitt arbete och försörjning på ett negativt sätt.
Under 2000-talets första decennium ökade anhörigomsorgen från alla grupper av närstående utanför hushållet. Det är lika vanligt bland medelålders kvinnor och män att hjälpa sina gamla föräldrar. 27 procent av kvinnorna och 25 procent av männen gör det minst en gång i månaden, i snitt drygt tre timmar per vecka.
– Döttrar och söner hjälper sina gamla sjuka föräldrar ungefär lika mycket men kvinnorna drabbas i högre utsträckning av negativa konsekvenser i form av psykiska och fysiska påfrestningar, svårigheter att fokusera på arbetet och att gå i pension i förtid, säger Petra Ulmanen.
Samtidigt upplever båda könen i lika stor utsträckning att de har svårt att hinna med sina arbetsuppgifter, kurser och resor i jobbet. Det är också lika vanligt bland kvinnor och män att ha minskat sin arbetstid eller sagt upp sig för att de hjälper en förälder.
Största delen av hjälpen är praktisk, men de vuxna barnen är också behjälpliga med tillsyn och att sköta vård- och myndighetskontakter, så kallad organisatorisk omsorg. Kvinnorna står dock för den mest krävande kroppsnära omsorgen, ofta i kombination med andra uppgifter.
Press att öka insatserna
Av Petra Ulmanens avhandling framgår att den organisatoriska omsorgen har stor betydelse för omsorgens negativa konsekvenser för döttrarna. Den väcker oro för förälderns bristande förmåga att driva sina egna intressen och kräver tillgänglighet för telefonsamtal och möten under arbetstid.
– Det kan vara så att döttrarna möter starkare förväntningar på att ge omsorg och att de ställer högre krav på sig själva jämfört med sönerna, säger Petra Ulmanen. Kanske har de också svårare att nå fram med klagomål och önskemål till berörda myndigheter.
Den organisatoriska omsorgen är vanligare i välfärdsstater där äldreomsorgen är jämförelsevis väl utbyggd, som Sverige. De allra flesta medelålders döttrar och söner arbetar, ofta mycket, och det gör dem extra sårbara när äldreomsorgen inte fungerar. Till det kommer ansvaret för hem och barn, som kvinnor tar en större del av än män.
Bristerna i äldreomsorgen har växt på grund av åtstramningar och organisationsförändringar. De anhöriga har pressats att öka sina egna insatser. Det hotar döttrarnas välbefinnande och arbetsliv i högre utsträckning än sönernas, anser Petra Ulmanen.
De offentliga resurserna till äldreomsorg har minskat i relation till antalet äldre i befolkningen under hela 1990- och 2000-talen. Mellan 1992 och 2005 halverades antalet vårdplatser på sjukhus och Sverige har det lägsta antalet sjukhusplatser per 1 000 personer i befolkningen av alla OECD-länder. Vårdtiderna har kortats kraftigt och de äldre kommer hem med betydligt större omsorgsbehov än tidigare.
Strider mot lagen
Andelen personer 80 år eller äldre med hemtjänst eller plats i äldreboende har minskat från 62 procent år 1980 till 37 procent i dag. Var fjärde plats i äldreboende har försvunnit sedan år 2000.
– Och trots att fler har fått hemtjänst har det bara delvis kompenserat för minskningen av äldreboenden, eftersom ytterst få får lika många timmar från hemtjänsten som de skulle få på ett äldreboende, säger Petra Ulmanen.
Under 1990-talet blev också kommunernas biståndsbedömningar mycket strängare. Den här förändringen oförändrade politiska ambitioner respektive önskemål från de äldre till trots.
– Eftersom en välfungerande äldreomsorg ger äldre personer ökade möjligheter att välja varifrån de får den hjälp som de behöver, minskar deras valmöjligheter om äldreomsorgen minskar eller blir mindre attraktiv. Forskning visar att de flesta äldre personer föredrar äldreomsorg framför hjälp av sina barn och andra närstående utanför hushållet. Den ökning av anhörigomsorgen som har skett till följd av att äldreomsorgen har minskat är alltså mer eller mindre påtvingad och strider mot både lagstiftning och politiska målsättningar, säger Petra Ulmanen.
