– Socialchefen är den ytterst ansvariga tjänstemannen under nämnden och de vill kunna göra skillnad. Men för det krävs att de har tillräckligt många och kompetenta medarbetare och en budget som matchar både lagstiftning och verklighet, säger Jonas Karlsson, ansvarig för chef- och ledarskapsfrågor på Vision.
Nio av tio socialchefer anser att det är svårt eller mycket svårt att rekrytera socialsekreterare för arbete med barn och unga. Förra året var siffran sex av tio. 83 procent anser att det är svårt att generellt rekrytera socialsekreterare. Förra året var siffran 45 procent. Även bland socialcheferna är personalomsättningen hög, två av tre har haft sin nuvarande tjänst i mindre än tre år.
Socialtjänsten är en kvinnodominerad bransch och dras som sådan med dålig arbetsmiljö, tungrodd organisation och svårarbetad teknik med stress och höga sjukskrivningstal som följd.
– Vi kan inte acceptera en arbetssituation som kör slut på personalen, villkoren är inte rimliga. Nu måste arbetsgivaren ta krafttag, säger Jonas Karlsson.
Lönediskriminering bidragande faktor
Även om enskilda kommuner höjt lönerna rejält för att täcka bemanningen är socialtjänsten, som andra kvinnodominerade branscher, en sektor med låga löner. Enligt Vision får de strukturell löneskillnaderna ohållbara konsekvenser.
Att komma tillrätta med löneskillnaderna mellan män och kvinnor ligger på arbetsmarknadens parter i de årliga avtalsrörelserna. I början av året fick Medlingsinstitutet i uppdrag av regeringen att utifrån den officiella lönestatistiken se om det finns några avtalsskrivningar som varit framgångsrika för att skapa jämställda löner inom ett avtalsområde. Uppdraget handlar dock inte om löneskillnader mellan olika branscher. Institutet har inte heller något krav på sig att prioritera uppdraget att verka för jämställda löner.
– Det tycker vi är beklagligt, säger Karl Lundberg, biträdande förhandlingschef på Vision.
Han menar att industrinormen har fungerat mycket väl och bidragit till en stabil arbetsmarknad och bra reallöneökningar för alla.
Är det inte dags för en ny norm?
– Jag skulle gärna föra den diskussionen, säger Karl Lundberg.
Till viss del bidrar lönerna till den höga personalomsättningen, både bland socialsekreterare och socialchefer. Hos de sistnämnda framförallt hos dem som kan tänka sig en liknande tjänst men hos en annan arbetsgivare. Men framförallt önskar de en bättre arbetsmiljö och en organisation som främjar och underlättar arbetet. Bättre stöd efterlyses också samt en tydligare rollfördelning mellan politiker och tjänstemän. En lyhördhet och respekt för sin kompetens och professionalitet.
– Först nu, när personalbristen är akut, reagerar kommunernas personaldirektörer, säger Jonas Karlsson, de har inte uppmärksammat den här sektorn tidigare.
Bakgrund/industrinormen
Höga löneuttag under 70- och 80-talet resulterade i hög inflation, devalvering och reallönesänkningar för de flesta löntagare. De samordnade förhandlingarna mellan LO och SAF upphörde i slutet på 80-talet. I början på 90-talet diskuterades behovet av en normering av löneutrymmet. Industriavtalet som träffades 1997 är en direkt följd av detta och innebär att det påslag som industrin får i avtalsrörelsen ska vara vägledande för andra branscher.
