Andelen kvinnor i hela USA som lever under gränsen för existensminimum och räknas som fattiga är 15,5 procent jämfört med 11,9 procent av männen. Andelen kvinnor med högskoleexamen i USA är 81,5 procent jämfört 77,1 procent bland män. Trots detta är det endast 58,6 procent som förvärvsarbetar, jämfört 68 procent av männen.
Fattigdomsskalan varierar stort beroende på om kvinnor (och män) har barn. Statistiken visar att i alla delstater räknas ett stort antal ensamstående mödrar till de allra fattigaste, jämfört med gifta män och kvinnor, ensamstående män eller kvinnor utan barn. Nationellt, lever 43,1 procent av hushållen som leds av ensamstående mödrar i fattigdom. Detta är kring två gånger fler fattiga hushåll med kvinnor som försörjare än de som leds av ensamstående fäder (23,6 procent i fattigdom) och nästan tre gånger fler än ensamstående kvinnor utan barn (15,0 procent).
Fattigdomen bland rasifierade
Fattigdomssiffran för USA:s ursprungsbefolkning, afro-amerikaner och spansktalande kvinnor är dubbelt så hög i jämförelse med vita kvinnors. Det högsta antalet fattiga finns inom ursprungsbefolkningen, där 28,1 procent av kvinnorna lever under fattigdomsgränsen (jämfört med 11,7 procent av vita kvinnor).
Cirka 21 miljoner kvinnor har invandrat till USA. De utgör drygt 13 procent av landets kvinnor och kommer från hela världen. Största andel invandrar från Mexiko (25,6 procent), Filippinerna (5,3 procent), Kina (4,7 procent) och Indien (4,6 procent).
Invandrade kvinnor har sämre tillgång till arbetsmarknaden i jämförelse med USA-födda kvinnor (56,2 procent jämfört med 59,0 procent). Detta samtidigt som mer än var fjärde (27,9 procent) har en kandidatexamen eller mer avancerad högskoleexamen, att jämföra med 30 procent bland USA-födda kvinnor. Fler invandrade kvinnor jämfört med USA-födda kvinnor tillhör gruppen fattiga (19,7 procent jämfört med 14,7 procent).
Fattigdom bland hbtq-personer
Kvinnor som lever i samkönade äktenskap är mer benägna att hamna i fattigdom jämfört med kvinnor som är gifta med män (7,4 procent jämfört med 6,2 procent) och män som lever med en partner av samma kön (3,5 procent).
Samkönade kvinnopar är 1,7 gånger mer beroende matkuponger än par av olika kön. Bisexuella och rasifierade inom hbtq-gruppen drabbas av ännu högre risk att behöva matkuponger för att överleva. En tredjedel (34 procent) av hbtq-kvinnor har inte haft tillräckligt med pengar för mat under en ettårsperiod mellan 2011 och 2012. Detta jämfört med 20 procent av heterokvinnor och 24 procent av hbtq-män. Dessutom har under denna tid 37 procent av de vuxna hbtq-personerna inom gruppen afroamerikaner och 55 procent inom ursprungsbefolkningen upplevt brist på mat jämfört med 23 procent bland vuxna vita hbtq-personer. Detta trots att de flesta inom hbtq-grupperna arbetar och har högre utbildning.
Ekonomisk otrygghet och diskriminering bland transpersoner i USA är särskilt hög, enligt rapporten. En studie, National Transgender Discrimination Survey, fann att vuxna transpersoner löper fyra gånger högre risk att ha en hushållsinkomst under 10 000 dollar än andra vuxna. Dessutom löper transpersoner två gånger högre risk att bli arbetslösa. En av fem transpersoner (19 procent) har blivit hemlösa. 90 procent av enkätdeltagarna hade upplevt trakasserier eller misshandel på arbetsplatsen och 47 procent sade att de fick sparken, nekades anställning eller en befordran (Grant, Mottet och Tanis 2011).
Officiell statistik i USA visade att 2014 identifierade sig 4,1 procent av kvinnorna och 3,9 procent av männen som hbtq-personer.
