”Ni dödar barn! Ni säljer lik! Familjer är till för att föda barn, inte för att döda dem!”.

Förra veckan arrangerade All of Us ett möte i EU-parlamentet. International Planned Parenthood Federation, IPPF, presenterade en rapport som visar att tillgången till preventivmedel stagnerat eller blivit sämre i flera EU-länder. Antiabortlobbyn bestämde sig för att dyka upp och ett tag var stämningen aggressiv. Nätverket All of Us skapades just för att möta det växande motståndet mot abort och SRHR i EU-parlamentet.

IPPF:s rapport bekräftar det jag fått höra från feminister och kvinnorättsorganisationer i Europa. Kampanjer mot abort och preventivmedel har gett verkliga och farliga konsekvenser. Rätten till sin egen kropp har blivit en fråga om att ha eller inte ha pengar. Det ser vi i olika delar av Europa, men också i Sverige.

Nyligen skar till exempel Alliansen i Stockholms landsting ner budgeten för preventivmedel, vilket skulle gjort dem dyrare. Tack vare Vänsterpartiets budgetförslag- som gick igenom i riksdagen – om gratis preventivmedel för unga blir det dock svårare för konservativa styren att försvåra tillgängligheten. Det är en seger. Att Alliansen i Stockholm också drar ner stödet för medicinska aborter är dock allvarligt.

På Irland har tillgången till preventivmedel inneburit att familjer inte längre har upp till 12 barn, något som lyft många ur fattigdom. Men i dag har åtstramningspolitiken lett till att preventivmedel blivit så dyra att de i praktiken är alltmer otillgängliga för unga eller fattiga kvinnor.

Sen tidigare vet vi att irländskor som har råd reser till Storbritannien för att få abort medan fattiga kvinnor inte har samma möjligheter. Detta har lett till både dödsfall och tvångsgraviditeter. I dag har en ny pro-choice rörelse börjat växa fram på Irland. De pekar just på detta hyckleri och kräver förändring.

I Spanien lyckades man med folkuppror och europeisk feministisk solidaritet stoppa inskränkningar i aborträtten men bara några månader senare beslutade regeringen i skymundan att flickor under 18 år måste ha familjens tillåtelse för att få abort. I Portugal har regeringen drivit igenom att aborter inte längre ska vara gratis och att kvinnor måste träffa psykolog och prata med familjeplanerare innan de får rätt till abort.

Även i Norden attackeras kvinnors rätt till att bestämma över våra kroppar. I Sverige har antiabortlobbyn börjat använda juridiken, främst genom Scandinavian Human Rights Lawyers och Provita – djupt insyltade i europeisk och amerikansk antiabortrörelse – för att försöka genomdriva abortvårdsvägran (av vissa kallat ’samvetsfrihet’). Som tur är har detta inte lett till någon ändring i praxis eller lag. I Norge har abortvårdsvägran gett längre köer och senare aborter. Även i Finland där de konservativa regerar ihop med högerextrema Sannfinländarna har frågan blossat upp med förslag om inskränkningar.

De hotfulla ropen och anklagelserna om att förstöra Europa och kärnfamiljen börjar bli vardag för mig. Men på grund av att vi som är för fri abort organiserat oss och hjälps åt att uppmärksamma viktiga omröstningar och mejlar våra kollegor när det börjar bränna till vinner vi i dag varje viktig omröstning om SRHR i EU-parlamentet.

Det är dags att göra samma sak utanför parlamenten. Under hösten har jag varit i kontakt med finländska SRHR-förkämpar. De vill se en nordisk feministisk solidaritetsrörelse. Det är ett bra förslag. Ihop kan vi göra motstånd.

Vi feminister kan inte tillåta att extremhögern, nationalister, eller nykonservativa krafter drar oss tillbaka 50 år i tiden. Vi är 100 procent pro-choice och vi tänker inte böja oss. Vi tänker organisera oss.