En ny metod för att återskapa underlivet efter könsstympning har introducerats i Sverige. För första gången har en kvinna opererats med metoden, som tidigare visat goda resultat i Frankrike.

RFSU välkomnar nyheten och hoppas att vården svarar upp mot de behov som finns så att fler kan få tillgång till denna hjälp. Organisationen betonar också vikten av att sprida korrekt information om anatomi och njutning och konstaterar att det finns stora kunskapsluckor.

I Sveriges Radio berättade läkaren Hannes Sigurjónsson, som genomförde operationen på Karolinska universitetssjukhuset, att fler som kan utföra operationen ska utbildas i ett samarbete med Södersjukhuset. Samtidigt säger han att det är viktigt med en helhetsbehandling och plastikkirurgen vid Karolinska samarbetar även med en sexolog och en psykoterapeut

Khadra Seerar, som opinionsbildar mot könsstympning och föreläser om konsekvenserna av ingreppet, säger i samma SR-inslag att operationen är en fantastisk möjlighet.

– Jag vet många som vill göra det här, men samtidigt är det inte bara att gå in och göra det, utan det är en process. Man ska få förberedas inför, och behandlas efteråt, prata med en psykoterapeut. Att få tillbaka klitoris innebär inte att traumat, eller minnen eller flashbacks, eller mardrömmarna bara försvinner. Kroppen minns mycket.

När Khadra Seerar gick skolan var det ingen som pratade om könsstympning. Själv hade hon utsatts för det som barn i Somalia, och trodde att alla varit med om samma sak. När hon insåg att det inte var så kom tankarna om varför? I dag ser Seerar könsstympningen en makt- och jämställdhetsfråga, ett ingrepp som används för att förtrycka kvinnor och kontrollera deras sexualitet, eftersom det alltid är klitoris som prickas, stympas eller på andra sätt skadas. Ingreppet görs oftast på flickor, vilket innebär att det också är barnmisshandel, betonar hon.

– Det är därför vi måste vara öppna och prata om det. Det är inte en del av den jag är, det ska inte definiera mig i dag. Det är därför jag berättar om det. Så fort det inte är så tabubelagt tror jag att vi kan göra något åt det. Jag tror att den här rekonstruktionen är viktig. Den här operationen, den gör så mycket. Den handlar om min rätt att få bestämma om min kropp, om något som någon annan har bestämt åt mig.