RFSU:s nya kunskapsöversikt om sexköpslagens konsekvenser har väckt starka reaktioner, och gett upphov till en ny debatt om lagens vara eller icke vara. Flera framhåller att de brister som finns kan åtgärdas utan att lagen avskaffas, och enligt Kristina Ljungros, RFSU:s ordförande, är det just en sådan debatt som organisationen är ute efter.
Enligt en ny rapport som Charlotta Holmström, sociolog vid Malmö högskola, gjort på uppdrag av RFSU har stigmatiseringen av personer som säljer sex ökat sedan Sverige som första land införde förbud mot sexköp 1999. Ett bevis som anförs är att, samtidigt som stödet för sexköpslagen ökat, vill fler se att även försäljning av sex kriminaliseras. Rapporten bygger på en översikt över systematiskt utvalda vetenskapliga artiklar och rapporter. Den är framtagen som kunskapsunderlag inför antagandet av ett nytt idéprogram vid RFSU:s kongress i juni. Förbundsordförande Kristina Ljungros vill dessförinnan se ett öppet samtal om rapporten, som därför gjorts offentlig och presenteras redan nu.
Med utgångspunkt från rapporten ser RFSU anledning att ifrågasätta de positiva effekter som förespråkare av sexköpslagen framhåller. Till exempel att sexköpens omfattning ska ha minskat, samt att förekomsten av människohandel hållits nere med hjälp av lagen. Bland annat lyfter RFSU fram att det är svårt att jämföra tidsperioderna före och efter lagens tillkomst och att jämförelser mellan länder försvåras av att uppgifternas tillförlitlighet varierar, liksom definitionen av vem som kan betraktas som offer för människohandel.
Sammantaget menar RFSU att det är lång ifrån säkert att sexköpslagen haft avsedd effekt, och att sociala insatser för den som säljer sex försvåras av den stigmatisering och okunskap som prostituerade möter hos myndigheter och sjukvård. Något som skapar misstro och minskar tillgängligheten till vård och stöd. I sin kommunikation använder organisationen termerna ”sex mot ersättning” och ”människor som säljer sex” med motiveringen att de orden är mindre stigmatiserande än ”prostitution” och ”prostituerade”.
En tankeställare
Till DN, som var först ute med nyheten om RFSU-rapporten i måndags, säger Kristina Ljungros att om sexköpslagen inte fungerar måste alternativ övervägas. Detta har tolkats som att RFSU vill skrota lagen, vilket Ljungros bestämt tillbakavisar. Andra slutsatser som RFSU drar är att de sociala insatserna behöver öka och kunskapsinhämtningen bli bättre.
Rose Alliance, en organisation som arbetar för att ta tillvara rättigheterna för kvinnor som frivilligt säljer sex, välkomnar både rapporten och den debatt som kommit igång.
”Vi välkomnar det stora steget att våga lyssna på vetenskapen i denna i Sverige ideologiskt laddade fråga och ha modet att stå upp för vad vetenskapen visar, och därmed ta frågan och faktiska behov hos de som lever med lagarna i sin vardag på allvar.” skriver styrelsen för organisationen på Facebook.
Samtidigt kritiserar Rose Alliance en del av RFSU:s uttalanden kring rapporten, bland annat för att de talar om prostitutionens skadeverkningar på individ- och samhällsnivå, då förekomsten av dessa skadeverkningar enligt Rose Alliance saknar vetenskapliga belägg.
Aftonbladet kallar RFSU:s kritik en attack mot sexköpslagen, och kultursidans Petter Larsson menar att en regering ”som nu fått för sig att också kriminalisera sexköp utomlands” borde få sig en tankeställare. Men Morgan Johansson (S), justitie- och migrationsminister, vidhåller i SvD att lagen har haft en positiv inverkan.
– Om alla länder hade haft en sådan lagstiftning som vi har då skulle människohandeln och den sexuella slavhandeln vara betydligt mindre, säger han.
Olika erfarenheter
SvD tar också upp den kritik som RFSU riktat tidigare mot den utvärdering som gjordes av regeringen 2010 för att den inte ska ha undersökt de prostituerades situation tillräckligt, men inte heller här ser Johansson skäl att tänka om.
– Bland dem som var kvar i prostitutionen så fanns det en kritik mot lagen, men de som hade tagit sig ur prostitutionen tyckte att lagen hade hjälpt dem, säger han.
Detta reflekteras också i kölvattnet av RFSU-rapporten. På SVT skriver signaturen ”Emma” att sexköpslagen gjort det farligare, ensammare och mer utsatt att sälja sex och hon bestrider att lagen skulle skydda ”oss som säljer sex”. Hon beskriver hur stark stigmatiseringen är, och hur den kan ta sig uttryck även i fördomar och dåligt bemötande hos myndigheter, trots att det hon gör är lagligt.
P3 Nyheter har talat med Daniella, som under fem år sålde sex på gatorna i Göteborg, men slutade för ett år sedan. Hon tycker att lagen är bra, berättar att hon kontaktade polis flera gånger under de fem åren och att det har känts tryggt att kunna göra det.
Metro-krönikören Lisa Magnusson är mycket kritisk till att regeringen inte tar mer fasta på kritiken från de som befinner sig i prostitution, och tycker att det är dags att skrota sexköpslagen helt.
”Sexarbetare är en utsatt grupp. Det är hög tid att myndigheterna kommer över sitt moralistiska förakt och äckel inför dem, och slutar propagera för bevarandet av en lag som inte varit till någon hjälp annat än för deras egna strålkastarlystna egon.” skriver hon.
Förebyggande effekt
Någon som snabbt var ute och försvarade sexköpslagen är Vänsterpartiets feministiska talesperson Rossana Dinamarca. Hon betonar att Vänsterpartiet vill förebygga och minska antalet sexköp och menar att sexköpslagen är förebyggande genom sin blotta existens, eftersom en effekt som har påvisats är att den minskat efterfrågan.
– Alla problem kan dock aldrig rättas till enbart genom lagstiftning. För det krävs bland annat sociala insatser. Vi ser dock ingen motsättning mellan att behålla sexköpslagen som den är och att kombinera den med stöd, hjälp och resurser riktade till dem som säljer sex samt andra insatser för att minska efterfrågan hos potentiella sexköpare. Tvärtom är en lagstiftning som tydligt säger att det inte är okej att köpa andras kroppar, en viktig förutsättning för att berättiga de insatser som krävs för att både förebygga prostitution och förbättra situationen för dem som redan är prostituerade, säger Rossana Dinamarca.
Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) konstaterar att redan när sexköpslagen infördes 1999 utlovades satsningar på sociala insatser för att stödja människor som vill lämna prostitution. Löftet är fortfarande inte uppfyllt, men för att göra det krävs ingen lagändring enligt Roks, som delar RFSU:s uppfattning att behovet av starka och ovillkorade insatser är stort:
– Vår erfarenhet som möter kvinnor och tjejer i prostitution, är att ett brottsoffer måste få hjälp och stöd. Att för många av dem som lever i prostitution är det en konsekvens av tidigare utsatthet av till exempel incest eller andra sexuella övergrepp och de kan använda prostitution som ett sätt att skada sig själva. Att denna grupp nu betraktas som brottsoffer, att samhällets normer har förändrats och att vi öppnar upp och pratar om kvinnors utsatthet i prostitution, gör att skammen och skulden lyfts, och att fler istället väljer att prata om sin utsatthet, säger Roks ordförande Karin Svensson.
Stigma oavsett lagstiftning
Att det behövs ett bättre stöd och ett bättre förebyggande arbete stöd till de som vill lämna prostitution, och även fortsatta satsningar på att förebygga att unga hamnar i prostitution, framför Svensson även på SvD Brännpunkt tillsammans med företrädare för Unizon (tidigare SKR), Män för jämställdhet, Sverigeskvinnolobby, Liberala kvinnor, (Riffi), Miljöpartiets jämställdhetskommitté, Vänsterpartiets kvinnonätverk, Kristdemokratiska kvinnor, Centerkvinnor samt S-kvinnor.
De menar att Charlotta Holmströms rapport inte ger belägg för de slutsatser RFSU drar, samtidigt som kunskapsöversikten inte tagit med rapporter som motsäger RFSU:s hållning. Detta lyfts även av vice chefsåklagare på Internationella åklagarkammaren i Göteborg, Thomas Ahlstrand, i en replik i SvD. Att personer i prostitution stigmatiseras beror inte på sexköpslagen enligt undertecknarna. De konstaterar att stigmatiseringen är utbredd även i länder där sexindustrin är laglig.
”Att skuld läggs på den som är utsatt istället för förövaren är tyvärr inte unikt för sexköpsbrottet. Det vet kvinno-, tjej- och ungdomsjourerna, som förutom att arbeta kunskapsspridande mot stigmatisering möter många människor med erfarenheter av prostitution. Jourerna lyfter bort skuld- och skamkänslor, bland annat genom att hänvisa till sexköpslagen, som bekräftar att köparen bär hela ansvaret och har begått ett övergrepp.”
Samtidigt som sexköpslagens vara eller icke-vara åter är uppe till diskussion i Sverige är det allt fler parlament runt om i världen som är på väg att införa egna sexköpslagar, och EU-parlamentet har antagit en resolution som rekommenderar modeller där det är kriminellt att köpa men inte sälja sex.
