Personuppgifter, saker vi söker på på internet, hemsidor vi besöker, saker vi skriver eller lägger upp på sociala medier – allt lagras i databaser som i sin tur kan användas för diverse olika syften.
Personlig data används bland annat av poliser, företag, försäkringsföretag, banker och arbetsgivare. Syftet kan vara att analysera risker, riktad reklam och erbjudanden utformade för att locka en individ eller grupp, olika prissättning på varor och tjänster eller att sortera individer i olika grupper.
En studie från analysföretaget Insight Intelligence, Delade meningar, visar att många inte har insyn i när och hur deras uppgifter som lagras på internet används. Amelia Andersdotter, tidigare svensk ledamot i EU-parlamentet för Piratpartiet och expert på frågor om informationssamhället, immaterialrätt och it-politik, menar att det skapar en maktobalans mellan den enskilda och olika institutioner som använder sig av personlig data i olika syften.
– Kunskap är makt, så de som inte har kunskap, vare sig om juridik eller teknologi, eller tid att utöva sådan kunskap i en konkret situation, blir per definition maktlösa om lagen inte balanserar makten, menar hon.
Amelia Andersdotter.
Dataskyddspaketets lagförslag
Dataskyddspaketet består av två lagförslag som är till för att skydda individers rätt till privatliv och dataskydd, är under förhandling i ministerrådet i EU. Mycket i förordningen är enbart förslag hur processer i den tidigare lagstiftningen, dataskyddsdirektivet från 1995, ska förbättras.
Den nya förordningen ska utgå från individens rättigheter och inkluderar bland annat bättre ansvarsfördelning och tydligare transparensbestämmelser.
– Kommissionen har också gjort några nya saker som förbättrar tidigare dataskydd, till exempel profilering. Man tar tydligare ansats mot det samhälleliga intresset av att alla personer ges utrymme att utveckla sig själva utan att otillbörligen och bortom egen kontroll påverkas av andra, säger Andersdotter.
Profilering är när en automatisk sortering av personlig data relaterat till en fysisk person. Det kan användas till att identifiera, analysera eller förutse till exempel en individs jobbprestation, ekonomiska situation, hälsa, personliga preferenser, pålitlighet eller beteende.
Profilering är för det mesta osynligt för den som blir profilerad. Dels för att den inte görs medveten om det och dels för att profilering som till exempel utförs av marknadsföringsföretag anses vara en företagshemlighet och det finns ingen skyldighet att informera personer om att deras personliga data används eller hur de används.
Är profilering diskriminerande?
Profilering kallas i vissa fall för automatisk diskriminering. Katja de Vries, doktorand i juridisk filosofi vid Vrije Universiteit Brussel som forskar på hur avancerad datateknik påverkar rättslig semantik, håller inte riktigt med om definitionen. Hon menar att profilering som används till exempel för att se om personer har rätt kvalifikationer för ett jobb inte i sig är diskriminerande. Profilering kan dock användas på sätt som inte är legitima, och därmed diskriminerande.
– Om du till exempel sätter en högre avgift på försäkringar för kvinnor än för män, eller om du inte säljer dina produkter till en viss etnisk grupp så är det diskriminerande. Katja de Vries menar att det finns fördelar med profilering. Det kan ge mer målinriktade, personliga tjänster och det kan åsidosätta negativa stereotyper eftersom det kan vara mer objektivt eller neutralt eftersom det är en maskin som hanterar datan. Samtidigt menar hon att föreställningen om att profilering skulle vara helt neutralt är falsk. Ofta är det de grupper som är utsatta annars som även riskerar att bli det genom profilering.
– Idén är att profilering kan kopiera mänskliga fördomar. I så fall är det grupper som är utsatta i samhället, till exempel människor från vissa etniska grupper, ekonomiskt utsatta, sjuka, socialt utsatta och icke-EU-medborgare, som blir lidande.
Katja de Vries.
Begränsning av demokratin
Problemet med datalagring och profilering är delvis bristen på transparens. Vilka faktorer som företag eller till exempel polisen använder när det gör profiler av grupper eller individer är ofta hemliga.
Att få riktad information och reklam på nätet kan vara en fördel, vi får läsa om det som intresserar oss. Men det kan också vara en begränsning av demokratin och det fria valet. Amelia Andersdotter säger att samtycke och kunskap är viktiga delar i hur dataskyddsförordningen bör se ut. Hon menar att alla ska ha rätt att veta, ta ställning till och samtycka, till hur andra försöker påverka dem. Annars finns det ett hot mot demokratin.
— Både privatliv och dataskydd är mänskliga rättigheter i EU. De handlar om hur vi blir självständiga, fristående individer i upplysningsperiodens bemärkelse. Vi är inte kuggar i en maskin, utan delar i en större organism och ska därför ha möjlighet, ibland till och med skyldighet, som vid demokratiska val, att bilda oss egna uppfattningar och ställningstaganden om omvärlden.
Olika intressen
På sin hemsida skriver Europaparlamentet att EU med dataskyddspaketet ska bli bättre på att skydda enskildas privatliv. Andersdotter är dock tveksam om det kommer att bli så. Andersdotter tror att medlemsländerna i ministerrådet, bland annat Sverige, värnar om företags och myndigheters intressen före individers och att det finns en risk att dataskyddet snarare kommer att försämras.
Sverige är enligt en rankning av en österrikisk grupp, Lobbyplag, bland de länder som har sämst inställning till dataskydd. Detta baserat på att de inte kommit med ett enda positivt förslag som gynnar individen.
– Förslagen från EU:s medlemsländer är sämre i förhållande till nu gällande lagstiftning. Den är alltså inte bara en urholkning av kommissionens och parlamentets tidigare förslag till dataskyddsförordningen utan en kraftig och tydlig försämring av det vi har i dag. Förvaltningsväsendet, och därför också ekonomin, prioriterar att kartlägga och profilera människor i allmänna situationer, snarare än att ge ett starkt identitetsskydd som individen själv kan hantera i specifika situationer.
