Sveriges kvinnolobby ser positivt på flera inslag i budgeten, och passar samtidigt på att peka ut önskvärda steg att fortsätta med. Det är till exempel inte tillräckligt, enligt kvinnolobbyn, att budgeten innehåller mer könsuppdelad statistik än tidigare för att kunna säga sig ha jämställdhetsbudgeterat:
”Regeringens ambition att arbeta med jämställdhetsbudgetering är bra, men resursfördelningen leder fortfarande inte till jämställdhet. Fortfarande finns brister i analyser av skillnader och fortfarande saknas åtgärder för att ställa ojämställdheten till rätta. Av en feministisk regering krävs inte bara att budgeten ska sluta missgynna kvinnor, den ska också leda till att Sverige blir jämställt.”
Och även om 239 miljoner till jämställdhetsåtgärder är mer än förra året, konstaterar kvinnolobbyn att det är mindre än i höstbudgeten 2014 och regeringen avsätter 2017-2019 ett lägre belopp, 159 miljoner årligen.
Men förutom de specifika jämställdhetsåtgärderna finns alltså en rad satsningar som av regeringen och Vänsterpartiet förväntas främja den ekonomiska jämställdheten. En av prioriteringarna som lyfts fram är sänkt skatt för pensionärer, men här påpekar Sveriges kvinnolobby att det hade varit mer utjämnande, och bättre för äldre kvinnor med låg pension, att höja garantipensionen och utöka bostadstillägget ännu mer.
Och även när det gäller föräldraförsäkringen framhåller Clara Berglund, ordförande, Sveriges Kvinnolobby vikten av att göra mer:
– En reserverad månad i föräldraförsäkringen är efterlängtad och vi hoppas att det är ett steg mot en individualisering. Men regeringen måste också se över flexibiliteten i föräldraförsäkringen som leder till att många kvinnor är frånvarande från arbetsmarknaden under långa perioder. Föräldraförsäkringen kan skapa inlåsningseffekter för vissa grupper av kvinnor på samma sätt som vårdnadsbidraget har gjort.
Samtidigt som vårdnadsbidraget nu avskaffas, tas även jämställdhetsbonusen bort. Denna har, liksom etableringslotsar och den kömiljard som skulle garantera kortare väntetider i vården, pekats ut av regeringen som en ineffektiv reform, vilket inte alla jämställdhetsförespråkare håller med om.
– Med jämställdhetsbonusen tjänar många familjer på att dela lika men för få känner dessvärre till det. Regeringen borde tänka om och göra den känd. Vi har inte råd att göra oss av med verktyg som kan öka jämställdheten mellan kvinnor och män, säger Eva Nordmark, TCO:s ordförande.
TCO håller med om att rabatten på arbetsgivaravgiften för de som anställer unga, varit dyr och ineffektiv, och gillar att regeringen fokuserar stort på utbildning som ett verktyg för att sänka arbetslösheten. Satsningarna på investeringar i bostäder och infrastruktur är enligt Nordmark nödvändiga för att få arbetsmarknaden att fungera bättre.
I budgetpropositionen avsätts också fem miljoner kronor årligen till Göteborgs universitet där Nationella sekretariatet för genusforskning ska leda arbetet med att jämställdhetsintegrera högskolan. Sveriges kvinnolobby hoppas det, och uppdraget att stödja 41 myndigheter i deras jämställdhetsarbete, är ett steg på vägen mot en fristående jämställdhetsmyndighet med ett övergripande uppdrag att genomföra Sveriges jämställdhetsmål. Den fackliga centralorganisationen TCO ser till exempel fortfarande potential i jämställdhetsbonusen som försvinner 2017.
Huvudfokus för flera medier har varit att 8 av 10 hushåll (6 av 10 om det är individer som räknas) får minskad disponibel inkomst med regeringens nya budget. Detta huvudsakligen på grund av det nedtrappade jobbskatteavdraget, som får störst effekt för höginkomsttagare – varav de flesta är män. Men begränsningarna av rut- och rotavdragen får också effekt, och berör fler män än kvinnor, eftersom männen använder dessa avdrag i större utsträckning.
Magdalena Andersson påpekade då att många av satsningarna som görs inom välfärden, såsom högre lärarlöner, inte ingår i beräkningen av disponibel inkomst. Det gäller även andra satsningar som landstingsmiljarden för förstärkningar i vården, miljardsatsningarna för ökad personaltäthet och kvalitet i äldreomsorg och socialtjänst, kommer att öka den disponibla inkomsten för de som omfattas, en effekt som inte framgår av budgeten så som den beräknas.
Det är effekterna av att skatter höjs för att finansiera dessa reformer som ger utslag på enskilda hushåll och individers disponibla inkomst. Bland de 6 av 10 som får lägre disponibel inkomst är de flesta män, och i genomsnitt får dessa -0,80 procent mindre i plånboken, medan motsvarande siffra för kvinnorna är -0,25 procent, enligt Privata affärer.
Enligt Sveriges kvinnolobby kommer den avtrappning av jobbskatteavdraget som ryms i budgeten för 2016 förmodligen att leda till att jobbskatteavdragets negativa effekter, men det räcker inte för att nå målet om ekonomisk jämställdhet:
”En mer effektiv åtgärd för en feministisk regering hade dock varit att avskaffa hela jobbskatteavdraget.”
Lenita Granlund, avtalssekreterare på Kommunal som står inför samordning av förhandlingarna inom LO inför den kommande avtalsrörelsen, efterlyser förslag som ska minska lönegapet mellan kvinno- och mansdominerade sektorer. I budgetpropositionen beskrivs industrins normerande roll som oproblematisk, vilket är en analys som enligt Granlund indirekt kommer att bidra till ökade löneskillnader mellan manligt och kvinnligt dominerade branscher.
Bättre än ingenting, var Feministiskt initiativs partiledare Gudrun Schymans kommentar till budgeten, men utmanar genuskontraktet gör den enligt henne. Dessutom frågar hon sig vilka av reformerna som är beroende av att regeringen kallar sig feministisk:
”Den tredje pappa-månad som nu införs förändrar inte grundsynen kring föräldraskapet – att det är kvinnors ansvar och mäns tillval. Det faktum att en statlig myndighet, Medlingsinstitutet, har direktiv (industrin ska vara löneledande) som motarbetar jämställda löner berörs inte heller. Och miljardrullningen till det militära försvaret fortsätter samtidigt som många kvinnojourer går på knäna och saknar skyddat boende. Jämställdhetsaspekten må ha fått genomslag inom några traditionellt ”kvinnliga” sfärer, och det är absolut bättre än ingenting, men att den feministiska analysen ska genomsyra hela budgeten och samtliga politikområden väntar vi fortfarande på.”
Budgetpropositionen har allmänt kallats stram och välfärdsförespråkare av många slag efterlyser nu mer, samtidigt som de borgerliga partierna i högt tonläge kritiserar skattehöjningarna och hur de ska påverka sysselsättningen. Att kalla sig en feministisk regering– världens första därtill – ger särskild uppmärksamhet, och en uppmärksamhet som både statsministern och jämställdhetsministern verkar välkomna. I dag lanserar de en temasida där det ska gå att följa den feministiska regeringens arbete för att uppnå jämställdhet.
