Den globala granskningen av kvinnor i medier, GMMP, som presenterades på måndagen, visar att andelen kvinnor i nyheter globalt har ökat från 17 till 24 procent sedan 1995. Undersökningen görs vart femte år och i år var första gången det inte ser ut att ha gått framåt. 24 procent är samma andel som för fem år sedan.

I Sverige har ingenting hänt sedan man började mäta för femton år sedan. Det betyder att vi halkat efter resten av världen.

– Nu är vi inte ens topp tio, säger Maria Edström, medieforskare och en av författarna bakom det mediekritiska nätverket Allt är möjligts svenska bearbetning av Global Media Monitoring Project-rapporten.

Men det skulle inte behöva vara så. Den svenska bearbetningen Räkna med kvinnor 2015 visar nämligen flera goda exempel: i Sveriges radio är nästan varannan intervjuperson kvinna, och P4 Västerbotten, SVT Västerbotten och Västerbottens-kuriren har alla en andel på strax under 50 procent.

Det är långt över siffran 31 procent kvinnor för alla svenska medier. Maria Edström påpekar att den svenska delen av undersökningen är liten, omfattar 303 nyheter.

– Man kan inte dra för stora växlar på det, men det är en tendens, säger hon.

Dessutom stämmer resultatet väl med Rättviseförmedlingens nyligen uppmärksammade rapport, som undersökte 2 400 nyheter.

Bättre tidning

Västerbottens-kuriren har på tretton år ökat andelen kvinnor i sina nyheter från 23 till 49 procent. De räknar varje dag, har en färdig expertlista och samarbetar med kvinnliga nätverk.

– Det har blivit en bättre tidning, nu är vi en tidning för hela befolkningen, sa Gunnar Falck, redaktionschef på Västerbottens-kuriren när Josefine Jacobsson intervjuade honom inför rapporten.

– Det handlar om att porträttera kvinnor i samma utsträckning som män för att våra läsare förtjänar det och vår tidning behöver det. Resultatet är en mycket bättre tidning, med fler röster som kommer till tals och fler som tycker till.

Skillnaderna mellan män och kvinnor blir större när man tittar på i vilken roll kvinnor respektive män intervjuas. Kvinnor får bara agera expert i 20 procent av svenska nyheter, jämfört med 19 procent globalt. Man kan se samma mönster i svenska medier och globalt, även om siffrorna varierar. Män är oftare experter, kvinnor tillfrågas oftast som ögonvittnen eller om egna erfarenheter.

– Det troligaste när kvinnor kommer fram är att det handlar om personliga erfarenheter, säger Edström.

Tror istället för att veta

Att argumentet ”Vi speglar bara verkligheten” inte håller tydliggörs av att flera medier faktiskt lyckas spegla den verkligheten där det finns lika många män som kvinnor. Tricket är att inte sluta räkna och att vara förberedd.

– Man måste på förhand ha listor på vem man kan ringa när man sitter med en deadline, säger Josefine Jacobsson.

En annan vanlig förklaring att man inte räknar är att ”jämställdhet sitter i ryggraden på oss”. Men det kan skapa en falsk känsla av att arbetet är gjort en gång för alla.

– Redaktioner som har lagt ned att räkna faller så lätt tillbaka i gamla mönster och normer, säger Jacobsson.

Förklaringarna till att redaktioner som tidigare har räknat och haft genusgrupper har lagt ner sin statistik är flera. Faktorer som stress och neddragningar och klickjakt på webben anges som orsaker. Även om många journalister har uppfattningen att man är medveten på redaktionen och pratar om jämställdhet säger Josefine Jacobsson att det märks direkt i journalistiken när man slutar räkna.

– Många tror att man gör jämställda nyheter men det syns inte i journalistiken.

Demokratifråga

Edström och Jacobsson pekar på flera viktiga steg för att fortsätta utvecklas. Nyhetesmedierna behöver ett kunskapslyft. De behöver göra regelbundna mätningar, och utan ett genusmedvetet ledarskap händer ingenting.

Branschorganisationer och fackförbund måste ta ansvar för de åtaganden Sverige har gjort.

Beslutsfattare måste se till att statistiken finns.

Journalistutbildningarna måste ha kurser om genus och makt och de behöver ha obligatorisk kurslitteratur.

Som mediekonsument finns också saker att göra, menar de. Förutom att höra av sig till redaktioner går det att starta egna bloggar eller dela normbrytande nyheter i sociala medier så att redaktionerna ser att det lönar sig.

– Yttrandefrihet och jämställdhet hänger ihop. Det är en demokratifråga om halva befolkningen inte syns i medierna, säger Maria Edström.

Det finns också publicistiska skäl, säger Edström, inte minst i ett land med en så segregerad arbetsmarknadsom Sveriges riskerar man att missa många bra berättelser när man inte skildrar kvinnor. Det finns också kommersiella skäl: om hälften av läsarna är kvinnor finns all anledning att försöka vara relevant för hela läsekretsen.