I allra sista stund meddelade regeringen på måndagen att Ojnareskogen blir Natura 2000-område.

Kampen för att bevara Ojnareskogen har pågått i tio års tid, och förutom intresset att bryta kalk från gruvindustrins sida, har jobben som exploateringen skulle innebära framhållits som argument för att ge tillstånd trots de naturvärden som stått på spel enligt såväl miljöorganisationer som myndigheter.

Beslutet välkomnas och firas nu av de aktivister som under så lång tid engagerat sig starkt och krävt att Ojnareskogen bevaras. Naturskyddsföreningen konstaterar i ett pressmeddelande att även om tillståndsprocessen nu fortsätter i Mark- och miljööverdomstolen, innebär utpekandet av området till Natura 2000 att täktverksamhet inte kan tillåtas.

– Jag hoppas att dagens beslut signalerar en start på ny epok där jobbpolitik och långsiktigt hållbar förvaltning av naturen kan kombineras. I det här fallet rör det sig om natur som kommer att vara en tillgång för den expanderande turistnäringen på Gotland i all framtid. Dagens beslut är framför allt en seger för gotlänningarna, säger Johanna Sandahl, ordförande för Naturskyddsföreningen.

Nyheten presenterades tillsammans med ett näringslivspaket, en satsning på 100 miljoner kronor, som ska utformas i samarbete med facket, näringslivet och regionen Gotland. Peter Larsson, i dag samhällsvetenskaplig chef på Sveriges ingenjörer, har utsetts till statlig kontaktperson av regeringen.

Försöken att tillgodose näringslivets behov har alltså pågått in i det sista. Turerna kritiseras i en krönika i Aftonbladet av Eva Franchell, journalist och tidigare socialdemokratisk pressekreterare. Hon skriver bland annat att:

”I den här regeringen är det näringsminister Mikael Damberg som drivit på för kalkbrottet. Politiker älskar som sagt gruvor och alla former av hål i marken. Som miljöpartist har dock Åsa Romson varit tvungen att hålla emot och till sist var det full strid i regeringen. Det blev nästan parodiskt när länsstyrelsen fick fyra dagar på sig för att ta fram ytterligare ett underlag. Damberg, Nordkalk och IF Metall menade att man lika gärna kunde skydda ett annat område på Gotland. Att regeringen tog det förslaget på allvar beror säkert på att statsministern kommer från just IF Metall.”

Samtidigt konstaterar Franchell att jobben behövs och välkomnar näringslivspaketet:

”Det var på tiden. Den satsningen kunde ha kommit för tio år sedan så hade Gotland sluppit den uppslitande striden. Ön behöver jobb, kalkbrytningen måste fortsätta i andra områden. Det var bara Ojnareskogen som behövde skyddas.”