Elisabeth Ericson bor på Lidingö i Stockholm, där hon för tillfället pluggar matematik. Hon bär på sjukdomen lipödem, en sjukdom som antas drabba var tionde kvinna. Men få vet vad lipödem är för något. Elisabeth Ericson menar att det inte är en slump.

– Patriarkatet har medvetet premierat forskning på mäns kroppar, vilket gjort att kvinnosjukdomar är betraktade som påhittade eller gnäll. Denna sjukdom handlar om för omgivningen om att vi är stora om rumpan. Sjukdomen är smärtsam, ändå diskuteras utseende i stället för sjukdom och det måste ändras.

Lipödem är en kronisk, ofta ärftlig, genetisk störning i fettväven, de mindre lymfkärlen och de mindre blodkärlen. Det som händer är att kroppen börjar producera fler fettceller över höfterna och benen. Därför förknippar många sjukdomen med fetma, även läkare.

– Orsaken är ointresse för forskningen om alla ödemvarianter, menar Elisabeth Ericson. Lymfatiska systemet är inte prioriterat i sjukvården. I kombination med kvinnosjukdom har den låg status.

Svårt få rätt diagnos

Elisabeth Ericson menar att då kvinnor ofta blir misstagna för att vara feta vid lipödem, väljer många att gömma sig från allmänna platser så att de slipper visa upp sig.
Själv fick hon sin diagnos för två år sedan. Hon var då var gravid och befann sig på rehabiliteringen efter en extrem svullnad i kroppen. Det var en arbetsterapeut som tillsammans med en sjukgymnast misstänkte lipödem, men diagnosen fick hon av en amerikansk expert eftersom det saknas adekvata diagnosticeringsmetoder för läkare i Sverige.

Det chockade Elisabeth Ericson att hon hade fått en diagnos. Hon som under hela sitt liv fått både välmenande och elaka bantningstips under åren och som under tonåren utvecklat en ätstörning på grund av omgivningens dömande och tyckande.

Förutom att sjukdomen är smärtsam på grund av fettknölarna och svullnaden, drabbas hon också periodvis av så kallad brain fog (hjärndimma).

– Det är jättejobbigt. Det är som att vara i en dimma. Jag kan bli glömsk, trött, får kognitiva svårigheter. Jag tar in information sämre och hanterar den sämre. Det är förnedrande när jag räknar matematik och plötsligt glömmer bort hur jag ska lösa uppgiften, berättar Elisabeth Ericson.

Kan lindras, inte botas

Sjukdomen är obotlig, men går att lindra genom bland annat olika kompressioner och genom lymfdränage. Elisabeth Ericson använder sig av kompressionsmaterial som hjälper till att dränera lymfvätskan som ansamlas i kroppen. Hon har också fått hjälp av så kallad lymfapress, vilken är en slags pump som dränerar vätskan.

– Jag fick göra en tre veckors intensivbehandling med lymfapress. Efter behandlingen mättes benen och det visades sig att de hade minskat i omfång, så det fanns ingen tvekan om att lymfapress fungerar på mig.

Att bära på en nedprioriterad sjukdom kräver både kamp och styrka för att få gehör och hjälp av sjukvården. Elisabeth Ericson är suppleant i Svenska ödemförbundet, där hon startat en grupp för personer med lipödem.

– Jag vill att alla ska känna till sjukdomen, säger hon.