”Den styrande majoriteten i Malmö proklamerar att de bedriver en feministisk och antirasistisk politik. Fi Malmö menar att om detta ens ska kunna bli trovärdigt krävs det även handgripliga politiska insatser.” Det skriver Feministiskt initiativs Katerin Mendez med anledning av hur socialt utsatta EU-medborgare behandlas i staden.
Feministiskt initiativ (Fi) i Malmö verkar för att Malmös styrande majoritet tar sig samman och brukar allvar när det kommer till den socialt utsatta situation som stadens EU-medborgare befinner sig i. Som ett oppositionsparti tänker vi vara blåslampan vi lovat att vara för att mänskliga rättigheter och antidiskriminering ska komma högst på den politiska dagordningen, och att vi behövs är uppenbart.
Den styrande majoriteten i Malmö proklamerar att de bedriver en feministisk och antirasistisk politik. Fi Malmö menar att om detta ens ska kunna bli trovärdigt krävs det även handgripliga politiska insatser. Det räcker inte att anta en strategisk handlingsplan för arbetet mot diskriminering och sedan bedriva en politik som motverkar densamma. Kommunalrådet Carina Nilsson (S) för den sociala resursförvaltningen har under en allt för långt tid tillåtits agera och uttala sig på ett sätt som underminerar den styrande majoritetens uttalade politiska ambitioner. Malmö stad utmålas som ”en öppen och inkluderande stad där lika rättigheter och möjligheter för alla människor är den rådande normen”. Detta finns uttalat i den strategiska utvecklingsplan mot diskriminering, som antagits.
Genom denna handlingsplan har Malmö stad tagit på sig skyldigheten att säkerställa att de mänskliga rättigheterna följs bland annat genom att ”avstå från handlande, beslut och regler som inskränker eller kränker dessa rättigheter” och ”se till att det finns samhällsystem som förverkligar rättigheterna”. Vidare står det att Malmö stad är en kommun där likvärdig verksamhet, service och bemötande, liksom likvärdig myndighetsutövning kan garanteras för alla. Detta innebär att stadens resurser styrs så att lika rättigheter och möjligheter för alla uppnås. Ställt mot kommunens agerande kan vi konstatera att det råder diskrepans mellan ord och handling.
I dag har vi ett hundratal socialt utsatta EU-medborgare som inte behandlas likvärdigt av Malmö stad, tvärtom får de sina grundläggande mänskliga rättigheter så som tak över huvudet och rätten till personlig säkerhet, kränkta, med tanke på att deras boplatser utsätts för attentat. Vidare har Nilsson skyldighet att i sin tolkning av Socialtjänstlagen och EU-rätten förhålla sig till handlingsplanen mot diskriminering som Malmö antagit. Men nej, istället jämför hon Malmö med andra kommuner och säger att ”ingen kommun har ju ordnat sängplatser till alla”. Att ingen annan kommun gjort större ansträngning för att följa FN:s konvention för mänskliga rättigheter, är ingen ursäkt för att Malmö Stad fortsätter att försumma de samma.
Kommunalrådet för sociala resursnämnden i Malmö har vid flera tillfällen framhållit att ”ekonomiska resurser är alltid begränsade och jag har ett ansvar att prioritera skattemedel mellan olika behov och följer de lagar som styr detta”. Låt oss ta en titt på EU-direktivet 38/2004/E som reglerar den fria rörligheten. Den ger bland annat samtliga unionsmedborgare en uppehållsrätt i tre månader i andra medlemsländer utan några villkor och tvärtemot vad Sveriges kommuner framhåller finns det inget i EU-rätten som vare sig hindrar eller förbjuder medlemsländer att erbjuda sociala tjänster till de EU-medborgare som är i behov. Detta gäller även under de tre första månaderna av sin vistelse i värdlandet.
Den tolkning som nu görs av vistelsebegreppet i 2 kap 1 § SoL, som i praktiken innebär bistånd i form av en enkel biljett hem, menar Fi är felaktig. Lagen medger inga undantag och tillåter inte att vistelsen eller rätten till bistånd tolkas olika utifrån härkomst, medborgarskap, etnicitet eller liknande. Den bör därför tolkas så att det är individuella bedömningar som avgör behoven och insatserna.
Den styrande majoritetens faktiska politiska handlingar står i bjärt kontrast till de uttalade politiska ambitionerna, vilket särskilt märks när det kommer till arbetet med och i bemötandet av socialt utsatta EU-medborgare. Malmös styrande majoritet säger sig följa Malmökommissionens rekommendationer, därför vill Fi påpeka att Malmökommissionen lägger stor vikt vid att undvika stigmatiserande metoder eller attityder.
Carina Nilsson har i samma andetag som hon uttryckt att bränderna i romska läger inte ska ha påverkat EU-medborgarnas vilja att sova i sina boplatser också sagt att:
”Vi talar om människor som är överlevnadsexperter. Det här är inte en ny situation för många av dem skulle jag tro”, ett uttalande som vittnar om tankegångar kring socialt utsatta EU-medborgare som leder till förfaranden som stigmatiserar, något som vi till varje pris måste undvika, då den gör åtskillnad mellan socialt utsatta EU-medborgare och övriga invånare i Malmö. Det går inte heller att blunda för att vi lever i ett samhälle där rasismen och diskrimineringen mot romer är djupt rotad. Det går inte att isolera våra svenska kommuners insatser för socialt utsatta EU-medborgare utan att ta med den historia av rasism riktad mot romer som vi har i Sverige.
Fi Malmö verkar för att vi ska sluta göra åtskillnad på stadens invånare och istället skapa förutsättningar för att stadens sociala insatser ska finnas tillgängliga på samma villkor för alla som vistas i Malmö. Fi menar att det är omöjligt att låta ekonomiska incitament utgöra beslutsgrunden, utan att säkerställa att alla som vistas i Malmö får en likvärdig och rättighetsdriven bedömning, i synnerhet ur ett mänskliga rättigheter-perspektiv. En ambition som Malmö stad säger sig ha. Vi verkar för att alla som vistas i staden, utifrån vistelsebegreppet i 2 kap 1 § SoL, ska innefattas av våra sociala tjänster. Vi vill att Sociala resursförvaltningen i sin tolkning av samma paragraf tar hänsyn till handlingsplanen mot diskriminering som antagits, rekommendationerna i Malmö kommissionens rapport samt ser att EU-rätten inte är ett hinder för att fullfölja sina skyldigheter, i synnerhet då Malmö tagit på sig skyldigheten att säkerställa att mänskliga rättigheter efterlevs.
Fi utgår från att Malmös styrande majoritet är villiga och beredda att ta fullt ansvar för alla som vistas i vår stad, eftersom de antagit en synnerligen ambitiös handlingsplan för att motverka diskriminering och säkerställa att mänskliga rättigheterna följs. Fi Malmö verkar för att Malmö stad ska sluta diskriminera EU-medborgarna och börja tillgodose deras mänskliga rättigheter så som tak över huvud och personlig säkerhet.
