Anledningen till min oro är den bristande insikten i att lagen som Nils Karlsson hänvisar till, i detta fall Socialtjänstlagen, är skriven för att undantagslöst gälla alla som vistas i kommunen och har ett behov som inte kan tillgodoses på annat sätt. Jag vill påpeka för Karlsson att lagen i sin formulering inte är diskriminerande, däremot leder tolkningarna av densamma till att människor diskrimineras.

Karlsson instämmer i att Malmö mycket väl skulle kunna låta alla som vistas i kommunen att omfattas av stadens sociala skyddsnät, men menar att arbetet med att driva en feministisk och antirasistisk politik kräver prioriteringar. Jag instämmer, men utöver prioriteringar krävs det vilja och visioner. Och vi behöver både arbeta med den akuta situationen och långsiktiga lösningar.

Att påstå att hotellvistelser är det enda alternativet för att lösa den akuta boendesituationen för socialt utsatta EU-medborgare i Malmö är för mig ett tecken på visionslöshet och den bristande drivkraften som Malmö stad uppvisar för att lösa denna situation. Tittar vi på vår grannkommun Lund, har politiker där börjat se sig om alternativ som inbegriper skollokaler och campingplatser.

På kommunfullmäktige den 5 februari fick Carina Nilsson en enkel fråga ställd av Folkpartiet. Den löd – ”kan du garantera att det finns sovplatser för socialt utsatta EU-medborgare nästa vinter?” varvid Carina Nilssons svarade att hon inte kunde detta då det inte ligger i hennes händer. Faktum är att fler olika nämnder är inblandade i olika samverkansgrupper där bland annat personer från sociala resursförvaltningen, miljöförvaltningen och gatukontoret ingår. Men till skillnad från vad Carina Nilsson säger, menar Fi att kommunen visst kan gå in som garanter genom att bland annat bevilja tillfälliga bygglov. Därför undrar Fi hur Nils Karlssons partikollega kommunalrådet Karolina Skog (MP), ansvarig för stadsbyggnad och service, ställer sig till att bevilja tillfälliga bygglov för att kunna anvisa socialt utsatta EU-medborgare i Malmö till trygga sovplatser vid avhysning till exempel?

Läget i Malmö är ohållbart och insatserna som prioriteras är skeva. Härom månaden kallade Malmö stads socialjour in kommunens brandskydd när de upptäckte att EU-medborgare lagt sig för att sova i ett nattöppet kafé på Sofielunds Folkets hus. Biståndet kostade 6500 kronor om natten och när det upptäcktes att folk sov där sattes vakter in, men inte för att skydda människor om i fall brand bröt ut – utan för att försäkra sig om att ingen som uppehöll sig i lokalen sov. Skattepengar har alltså gått till att säkerställa att människor inte sover, är det så här den styrande majoriteten anser att ekonomiska prioriteringar ska se ut?

Vi vill att Malmö stad förvaltar sitt sociala ansvar med framförhållning och långsiktighet i åtanke. Vi vill att Malmö stad ihop med andra kommuner i landet verkar för att Sverige tillsammans med andra medlemsländer i EU förenklar de administrativa villkoren för att använda den europeiska socialfonden, så att pengarna som EU har avsatt för att främja sysselsättning och social delaktighet i medlemsländerna, 84 miljarder euro, används för att förbättra situationen för utsatta EU-medborgare.

Under tiden måste Malmö stad sluta göra åtskillnad mellan människor i ett socialt utsatt läge. I vår vision ska socialt utsatta EU-medborgares situation på sikt vara en självklar del av stadens arbete mot bostadsbrist och arbetslöshet. Därför verkar vi redan idag för att likvärdig myndighetsutövning ska garanteras alla. Detta innebär att vi vill att Malmö ska följa socialtjänstlagen 2 kap 1 § och 4 kap 1 § som ger socialt utsatta EU-medborgare rätt till bistånd, upp till och med skälig levnadsnivå, på samma villkor som alla andra. Vi inser att Malmö står inför stora utmaningar, vi har en bostadssituation, en arbetslöshetssituation, en skolsituation och en omsorgssituation som är ohållbar. Vi tror på Malmö och att flertalet i Malmö är villiga att investera för att rusta upp Malmö och bygga ett Malmö där allas lika värde respekteras.