När Polen gick till val i söndags var det bara 49 procent av befolkningen som röstade. Det är det lägsta valdeltagandet sedan 1989.

– Valet just nu är som en tävling om vem som är mest konservativ, säger Elzbieta Korolczuk. Hon är förutom genusvetare och feministisk aktivist även doktor i sociologi och befinner sig just nu i Warszawa.

När alla röster räknats står Andrzej Duda från konservativa Lag och rättvisa (PiS) som vinnare, med knappt 35 procent av rösterna.

Strax efter kommer Bronislaw Komorowski, den sittande presidenten som sympatiserar med högerliberala Medborgarplattformen, på knappt 34 procent. Eftersom ingen kandidat får egen majoritet så kommer deltagarna med flest röster att göra upp i en andra omgång den 24 maj.

– Om du ser på deras världsbild är det inte så mycket som skiljer dem åt. De är konservativa, de är mer eller mindre nyliberala och de har en traditionell familjesyn, säger Elzbieta Korolczuk.

Inget starkt vänsteralternativ

Vänsteralternativen var nästintill obefintliga när polackerna röstade om vem som kommer att bli nästa president. Efter åren med kommunistiskt styre är många fientligt inställda till vänstern. Under 90-talet bildades socialdemokratiska SLD (Social Left Democrats) som delvis bestod av medlemmar ur den kommunistiska regimen i Polen.

I dag är SLD det största vänsteralternativet i Polen, med endast 2,4 procent av rösterna. Partiet vann valet under 2001 och sedan dess har dåvarande partiledaren Leszek Miller blivit starkt förknippad med partiet. Det har gjort att partiet tappat många röster när de nu leds av den mer okända företrädaren Magdalena Ogórek.

SLD har enligt många helt lämnat sina vänstervärderingar, bland annat genom att föreslå en skattesänkning för egenföretagare. Katarzyna Paprota arbetar på den feministiska tidningen Codziennik Feministyczny. Hon kommenterar valresultatet som ett steg bakåt i jämställdhetskampen.

– Nu har vi 25 år av frihet i ryggen – men vi har helt glömt bort jämställdheten, säger Katarzyna Paprota.

Enligt henne är SLD inte ett tillräckligt starkt vänsteralternativ.

– Jag är besviken över valresultatet. Men vi hade heller ingen bra kandidat att rösta på från början. Det är fem tuffa år vi har framför oss.

Signaturerna räckte inte till

En annan anledning till varför vänstern är svag kan spåras till hur kongressen är uppbyggd. För att kunna styra landet måste partierna som inte har majoritet ingå i koalitioner, vilket har inneburit att vänstern ändå är tvungen att samarbeta med högern.

Det är också svårt för representanter för mindre partier att kandidera till presidentposten. I Polen krävs 100 000 signaturer för att få ställa upp som presidentkandidat. För väljarna som ligger längre till vänster än socialdemokraterna fanns två alternativ att välja på i år.

En av dem var Anna Grodzka, den första politikern i Polen som varit öppen med att hon gjort en könskorrigering. Grodzka representerar De gröna, ett parti som grundades av aktivister och som fokuserar på miljöfrågor.

– Söndagens val visar svagheterna hos vänstern. Istället för att gå ihop och få fram en presidentkandidat ställde två stycken upp och lyckades därför inte få ihop tillräckligt med signaturer, säger Elzbieta Korolczuk.

Elzbieta Korolczuk säger att det finns många feministiska initiativ både på gräsrotsnivå och partipolitiskt, men istället för att samarbeta strävar de åt olika håll. Enligt henne är det här det brister.

Bland de elva kandidater som fick ihop 100 000 underskrifter finns istället för Anna Grodzka den före detta rockstjärnan Pawel Kuwiz som fick 20,5 procent av rösterna. Här finns också Janusz Korwin-Mikke som bland annat har sagt att ”demokrati är dumt” och som vill förbjuda kvinnors rösträtt.

Hur de två vinnande kandidaterna står sig mot varandra i andra omgången återstår att se. Men en sak är Elzbieta Korolczuk säker på;

– Ingen av dem har någon jämställdhetsagenda.