Jojo Stenberg berättade kort om projektet ”hbtq-kojan” som fungerar som en virtuell mötesplats där unga hbtq-personer får kontakt med en äldre ”hbtq-mentor” med vem de kan prata om vad som helst.
– Vi har tagit fram ett metodmaterial som heter mentorskap bortom hetero- och cisnormer. Och det är mycket det som det här mentorskapet handlar om, att få prata om normerna bakom den psykiska ohälsan, för det är liksom normerna som leder till att hbtq-personer känner sig annorlunda, dåliga, konstiga eller vad det kan vara, säger Jojo Stenberg.
Föreställningar som inte stämmer
Seminariet handlade sedan om kontroll och våld i unga hbtq-personers relationer. Emma Edling inledde om brottsofferjourens jourarbete via telefon och skyddat boende.
– Vi möter personer som har utsatts för våld, eller hot om våld, eller kränkningar. Det kan röra sig om hatbrott, sexuellt våld, partnervåld eller hedersrelaterat våld. Kategorierna går inte att särskilja, sa hon.
Våld i hbtq-relationer ser i stort likadant ut som i heterorelationer, påpekade Kina Sjöström. Det är systematiskt, handlar om makt och kontroll och sker genom det som kallas normaliseringsprocessen.
– Självklart är våldet lika allvarligt som i heterorelationer, fortsätter Kina Sjöström. Det finns föreställningar som fortfarande lever kvar om att kvinnor inte utsätter varandra för lika grovt våld, eller att män kan försvara sig, ja föreställningar kring maskulinitet som förstås inte stämmer. Det kan vara lika allvarligt och konsekvenserna likaså, betonade hon.
Dubbel utsatthet
– Tvärtom är utsattheten för hbtq-personer många gånger dubbel. Den reguljära isolering som sker vid våld i nära relationer kan förstärkas ytterligare om den våldsutsattas familj eller omgivning till exempel inte har godkänt relationen.
– Utöver alla andra sätt som man kan utöva våld och kontroll på är något specifikt för hbtq-personer även hot om ”outing”. Antingen bli ”outad” som hbtq-person för sin familj eller skola, eller också om sin hiv-status, sina sexuella praktiker eller att man bryter mot normer på olika sätt. Det kan användas mot en, betonade Kina Sjöström.
Eftersom man inte har strukturella förklaringar till våld i samkönade relationer uppstår ännu högre risk att våldet individualiseras och ses som ett uttryck för våldsutövarens psykiska mående eller andra personliga faktorer.
Erfarenheter RFSL har är att det i vissa fall att det finns en normalisering av svartsjuka, kontroll och personliga angrepp inom gruppen. Men man kallar det inte för våld, eftersom man ser våld i nära relationer som något som hör till mäns våld mot kvinnor och vuxna relationer.
Fler skyddade boende behövs
Till Feministiskt perspektiv säger Kina Sjöström att RFSL jobbar politiskt för att förbättra stödet och för att det ska finnas fler skyddade boenden.
– Vi har försökt påverka den nationella strategi som Juno Blom nu har överlämnat till Åsa Regnér, som heter ”Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck”. Där har vi försökt få in hbtq-personer, men tyvärr upplever vi att det ändå i slutändan kommer handla om heterosexuella relationer och mäns våld mot kvinnor framför allt. Det är vi mycket frustrerade över. I utredningens uppdrag ingick att se till att hbtq-relationer blev inkluderade. Vilket vi alltså anser att det inte blev.
–I och med att det inte finns strukturella förklaringar bakom våldet i hbtq-personers relationer blir våldet lätt individualiserat, sa ni. Anser du att ”mäns våld mot kvinnor” som kategori behöver slopas?
– Nej. Mäns våld mot kvinnor är bland det största strukturella problemet vi har i samhället och det måste förstås kunna benämnas. Men om man börjar prata om våld i nära relationer för att vara könlös och mena att man inbegriper alla i det, så måste man ju också göra det. Självklart ska vi prata om mäns våld mot kvinnor, men vi måste samtidigt kunna prata om våld i unga hbtq-personers relationer och inte osynliggöra det. För det är många människor som är utsatta.
– Finns det någon teoretisk förståelse av orsaken bakom våldet i samkönade relationer på samma sätt som det finns gällande mäns våld mot kvinnor?
– Det finns ingen färdig teori kring det, men min personliga iakttagelse är att det är en konsekvens av maskulinitetsnormer och av tvåsamhetsnormer, som ju förstås är påverkade av det patriarkala och heteronormativa också. Den traditionella förklaringen till våld i nära relationer är ju könsmaktsordningen och det går inte att applicera rakt av på hbtq-relationer, men det i kombination med en syn på tvåsamhet och föreställningar om vad tvåsamhet innebär utgör en förklaring.
Anser du att kvinnojourerna ska ta emot hbtq-personer eller ska det finnas separata jourer?
– Det måste vara upp till varje enskild jour. Jag förstår att det finns behov av separatistiska kvinnojourer. Sen vet jag att fler öppnar upp för hbtq-kvinnor, men eftersom det är så få som erbjuder något för män tänker jag särskilt att kommunalt styrda verksamheter borde ta emot alla. Men enskilda små kvinnojourer måste få bestämma själva, även om jag skulle önska att man öppnade upp för fler och inte var rädd för vad det skulle innebära.
