I dagarna har de varit på Stockholm Pride för att diskutera dagens allvarliga situation för just hbtq-personer i Iran. Nätverket Ungdom, Nätverk och Gemenskap (UNG) är mycket till kritiska till omvärldens tystnad inför situation när de i sitt seminarium ”Stop violence against lesbian, gay, bi-sexual, and transgender people in Iran”, berättar om hur ett många homosexuella och hbtq-aktivister sitter fängslade i landet utan rättegång och många riskerar avrättning.
UNG menar att den uteblivna debatten om läget för hbtq-personer i Iran bara kan ses som ett internationellt misslyckande. Idag kämpar exiliranier i hela världen - och framförallt i västvärlden - med att uppmärksamma situationen i hemlandet. De riskerar inte bara sin egen säkerhet utan också familj och nära vänners trygghet. Det är dags att ta deras kamp på allvar, säger en av UNGs medarbetare.
– Att så få västerländska regeringar vågar sätta press på regimen i Iran och utkräva förändring är ett stort bakslag. Om dessa regeringar hade lagt en procent av den tid de ägnar åt diskutera frågan om kärnvapen i Iran åt homosexuellas uteblivna rättigheter i landet kanske vi hade sett en annan situation idag, säger en annan medarbetare i UNG.
Internationell uppmärksamhet
Läget idag är extremt kritiskt: runt om i landets fängelser sitter homosexuella som riskerar avrättning i princip vilken minut som helst och det finns ingen tillgänglig statistik på hur många dessa kan befaras vara. För att någon förändring ska kunna ske måste vi få internationellt stöd nu, hävdar gruppen.
Utöver kravet på internationell uppmärksamhet kräver gruppen också hjälp till att utbilda hbtq-personer i Iran, som de menar är en viktig komponent i att skapa förändring. Det är viktigt att poängtera att det finns starka underground-rörelser i landet, säger UNG. Det är visserligen svårt att organisera sig men de politiska krafterna har inte tystats helt och hållet. Det är också därför det är så viktigt att ge ökat stöd till dessa gömda grupper som arbetar under jorden.
I slutet av sitt seminarium på Pride vill några medlemmar i UNG också poängtera vikten av att kämpa för hbtq-rättigheter i Iran utan att nödvändigtvis anamma en västerländskt - eller som de hävdar, en amerikansk - bild av hur gay-rörelsen ska se ut i landet. Att låta rörelsen växa fram ur landet är otroligt viktigt för att på riktigt kunna påverka politiskt i landet. Kanske är det just det, tillsammans med internationellt stöd och solidaritet, som behövs för att skapa verklig förändring för hbtq-rättigheter?
