”Med denna artikel vill jag väcka den nordiska feministiska rörelsens uppmärksamhet mot att en avgörande institution för utbildning och kritisk forskning kommer att gå i graven om ingenting görs.” Det skriver Johanna Sjöstedt som är koordinator för det genusvetenskapliga nätverket Exploring affect inom NSU, som till helgen samlar ett 40-tal feminister från olika nordiska länder i Göteborg.
När den svenska regeringen under hösten föreslog indragna medel till Medelhavsinstituten, Svenska institutets svenskundervisning i utlandet och Terminologicentrum blev humanioras institutioner till föremål för en intensiv debatt i den svenska offentligheten. Tongivande sällskap som Svenska akademin, inflytelserika kulturjournalister och akademiker ryckte ut till deras försvar, en insats som gav resultat. På samma sätt väckte borttagningen av bidraget till kulturtidskrifter en stark reaktion, något som ledde till att beslutet upphävdes.
Under radarn för den svenska offentlighetens ljus, riskerar emellertid en annan betydelsefull utbildnings- och forskningsinstitution att gå i graven. Den 20 december 2014 fattade ämbetsmannakommittén för utbildning och forskning inom Nordiska rådet beslut om att Nordiskt sommaruniversitet ska få sina ekonomiska medel indragna. Det innebär att en organisation som sedan 1950 verkat för ett akademiskt och kulturellt utbyte mellan de nordiska och nu även baltiska lärosätena kommer att tvingas lägga ner.
Därmed går en institution som varit ett forum för kritisk tänkande och låtit tongivande intellektuella som Sandra Harding, Katherine Hayles, Martha Nussbaum, Enrique Dussel, Slavoj Zizek, Paul Gilroy och Friedrich Kittel gå i dialog med nordiska forskare och studenter, om intet. Beslutet är ett uttryck för en kunskapssyn där mätbarhet, måluppfyllelse och excellens är de ledande nyckelorden, en ideologi som i dagsläget ifrågasätts på allt bredare front.
Ironin är stor, eftersom NSU genom sin unika ställning under Nordiska ministerrådet länge undgick de styrinstrument och den forskningskultur som nu präglar akademin. Det har gjort att organisationen är otidsenlig i ordets bästa bemärkelse: här finns en stark demokratisk anda, där det är kollegialiteten och deltagarnas intresse och engagemang som styr. Arbetet utförs på ideell basis, där delar av deltagarnas omkostnader betalas, vilket medför att det är lusten till lärande som står i centrum. För blott 1,2 miljoner kronor organiserar NSU tack vare deltagarnas engagemang åtta studiekretsar med deltagare från de nordiska och baltiska länderna, vilka under vinterhalvåret ordnar konferenser var för sig och under sommaren samlas i en gemensam veckolång session med ungefär 120 deltagare. Dessutom drivs det egna förlaget NSU Press som årligen publicerar 2-3 böcker. Sammantaget innebär denna organisationsform att NSU är en kvalitativt annorlunda miljö jämför med dagens akademiska klimat, en miljö som nu ser ut att gå i graven.
Hotet mot NSU torde uppröra alla som bryr sig om goda utbildningsmiljöer. Men för forskning som utgår från feministisk teori och andra maktkritiska perspektiv är NSU en särskilt viktig angelägenhet. Redan 1972 startade medlemmarna i Grupp 8 Maria Bergom Larsson och Iréne Matthis kretsen ”Kvinnoförtryckets specifika karaktär under senkapitalismen”, något som framhållits som avgörande för framväxten av den nordiska kvinno- och genusforskningen (Thurén 2003). Under senare delen av 1970-talet deltog flera nyckelpersoner inom den feministiska forskningens framväxt, som Ebba Witt-Brattström, Nina Lykke, Bente Rosenbeck, Anita Göransson och Yvonne Hirdman.
I nuläget är det kretsen Exploring Affect som står för det genusvetenskapliga inslaget inom NSU och till helgen samlas drygt fyrtio personer från åtta länder för ett symposium med temat kärlek vid Göteborgs universitet. Bland deltagarna finns etablerade forskare som litteraturvetaren Annelie Bränström-Öhman, filosofen Tove Pettersen och genusvetaren Ulrika Dahl, nydisputerade, doktorander och ett antal studenter på avancerad nivå som deltar i sin första akademiska sammankomst. Genom NSU:s särskilda organisationsform kan studenter och seniora forskare delta på lika ekonomiska villkor, vilket medför att det är intresset för kunskap, inte akademisk grad, som står i centrum. Som det ser ut nu blir detta symposium det sista i sitt slag.
Med denna artikel vill jag väcka den nordiska feministiska rörelsens uppmärksamhet mot att en avgörande institution för utbildning och kritisk forskning kommer att gå i graven om ingenting görs. Under årens lopp har många personer passerat genom NSU:s verksamhet och om vi alla höjer våra röster torde vi ha möjlighet att vända utvecklingen. Låt oss rädda en av få organisationer som undgått de senaste decenniernas forskning- och utbildningspolitik. Stoppa nedläggningen av Nordiskt sommaruniversitet!
Referenslitteratur: Britt-Marie Thurén (2003) ”Genusforskning – Frågor, villkor och utmaningar”. Vetenskapsrådet
