Turerna kring den walesiske fotbollsspelaren Ched Evans har rapporterats flitigt av brittiska medier under en längre tid och stora delar har handlat om frågeställningar kring hur en sexualbrottsdömd person ska hanteras: Kan ett fotbolls-proffs gå raka vägen från fängelse tillbaka in på planen? Och kan han göra det även när det handlar om ett så grovt sexualbrott som en våldtäkt, en våldtäkt som personen ifråga fortsätter att förneka? En av de intressanta aspekterna kring protesterna mot att Evans ska få nytt kontrakt under tiden han fortfarande avtjänar sitt villkorliga straff är att de inte alls är begränsade till feministiskt profilerade röster utan kommer från många olika håll.

Det var i maj 2011 som en 19-årig kvinna vaknade upp ensam i ett hotellrum utan att veta hur hon hade hamnat där. Hon gick till polisen och snart greps Evans och en kamrat till honom. Vad som hade hänt på hotellrummet reddes ut i rättegången som inleddes i juli det året och David Conn, sportjournalist på The Guardian berättar om händelseförloppet i en artikel med rubriken ”In the Ched Evans case the victim must always be remembered” (I Ched Evansfallet måste offret alltid kommas ihåg). Evans kamrat Clayton McDonald, också en fotbollsspelare, hade stött på en väldigt full 19-åring vid fyratiden på ett snabbmatsställe och i en taxi till ett hotellrum skickade han ett sms till Evans om att han hade en tjej med sig. När Evans kom till hotellrummet hade McDonald sex med flickan, Evans hävdar att hon gav samtycke till att han skulle ”få delta”, ett samtycke som rätten menade inte hade skett eftersom hon var för full och inte kunde ge samtycke. Domaren sa när han meddelade domen om fem års fängelse att övervakningskameror visat att flickan var kraftigt berusad och: ”som juryn har funnit, var hon inte i tillstånd att ha samlag” och ”när du kom till hotellet måste du ha förstått det”.

Många har tagit ställning

Diskussionerna efter domen har bland annat drivits på av kvinnor som Jean Hatchet, som i april 2014 drog igång en namninsamling på nätet med krav på att Sheffield United – där Evans spelade innan domen – inte skulle låta honom komma tillbaka. Många skrev snabbt under men Hatchet utsattes också för mycket hat och hot av supportrar till Evans och andra. När så Oldham Atletic såg ut att vara på väg att skriva kontrakt med Evans startade hon en ny namninsamling som blev en av de snabbast växande namninsamlingarna på sajten Change.org någonsin.

Men diskussionerna har också drivits på av sponsorer och personer som stått nära de klubbar som kopplats samman med Evans. När det i november stod klart att Sheffield United skulle tillåta Evans att träna med klubben efter hans frisläppande från fängelset i oktober så protesterade bland annat OS-medaljören Jessica Ennis-Hill och krävde att hennes namn skulle tas bort från den läktare som tillägnats henne, Bramall Lane-läktaren. Liksom Hatchet fick hon genast motta hat och hot, och polisen undersökte bland annat våldtäktshot som riktats mot henne på twitter efter hennes ställningstagande. Ungefär en vecka senare drog Sheffield United tillbaka sitt erbjudande till Evans om att han skulle få träna med klubben.

Bara villkorligt frigiven

Under julhelgen och nyåret har nyheterna och diskussionerna om Evans och hans fortsatta fotbollskarriär intensifierats. Skälet är att flera olika fotbollsklubbar har kopplats samman med honom. Bland annat var det maltesiska laget Hibernians intresserade av skriva kontrakt med den våldtäktsdömde spelaren, något som det brittiska justitiedepartementet snabbt underströk var omöjligt då Evans bara är villkorligt frigiven. Fängelsedelen är avklarad – han släpptes fri efter att ha suttit av hälften av sitt femåriga straff – men ytterligare två och ett halvt år återstår av den villkorliga tiden. Under den tiden har inte rätt att jobba utanför Storbritannien och måste ha fortsatt kontakt med sin övervakare.

I slutet av förra veckan började det på nytt talas om att Oldham Athletic var intresserade av Ched Evans. Oldham Athletic är ett division ett-lag och en pressträff utlovades under måndagen. En av klubbens läktarsponsorer, Verlin Rainwater Solutions, meddelade snabbt att de tänkte avbryta sitt samarbete med klubben om den skrev kontrakt med Evans.

– Klubben känner till vår ståndpunkt och det är att om de skriver kontrakt med eller låter Ched Evans träna så kommer vi försvinna, sade Craig Verling, en av företagets chefer till The Independent och förklarade att fotbollsspelare liksom poliser är yrken där dömda våldtäktsmän inte kan anställas.

Sponsorer bröt samarbete med klubben

Tidningen skrev också i måndags att en tidigare polisman som sitter i klubbens styrelse varit den som drivit på klubbägaren Simon Corney att skriva under kontraktet då han menade att det är viktigt att Evans får en ny chans. Samtidigt sa länspolismästaren Tony Lloyd i ett uttalande att det kunde sända fel signaler.

– Alla lagbrytare har rätt att bygga upp sina liv på nytt och gottgöra efter att de har avtjänat sina straff. Men Ched Evans brist på ånger och att han inte velat kännas vid sitt brott innebär att det helt enkelt inte är passande för honom att vara på en fotbollsplan i Manchester vecka in och vecka ut och framställa sig som någon slags förebild, särskilt inte till unga människor, sa Tony Lloyd enligt The Independent.

Två dagar senare, i onsdags, meddelade Verlin Rainwater Solutions att man skulle avbryta sitt sponsorkontrakt eftersom klubben gått vidare med att rekrytera Evans. I ett uttalande sa en chef för företaget att: ”Vi vill ta tillfället i akt för att förklara att vi anser att Evans bör kunna leva sitt liv utan ytterligare bestraffningar efter att ha avtjänat sitt straff, men vi anser också att detta inte borde ske i offentligheten där hans tidigare beteende kan påverka nästa generation.”, sa Craig Verling. På onsdagskvällen verkade klubbägaren Simon Corney stå fast vid att signa Evans och sa att det fanns en ”80-procentig chans” till det och menade att det var ett principiellt beslut eftersom ”Evans avtjänat sitt straff”. Men på torsdagen kom beskedet att Oldham Athletic backade.

Ursäkt men inte för våldtäkten

En annan invändning som har gjorts gentemot tanken på att Evans ska kunna lämna det hela bakom sig är argumentet att genom hans vägran att ta ansvar för våldtäkten har han inte bara skadat kvinnan utan också gjort henne sårbar för förföljelser från hans supportrar. Hennes namn har flera gånger publicerats av personer som har trakasserat henne, hon har på grund av hotbilden varit tvungen att flytta fem gånger under den här tiden och hotbilden gjorde också att hon inte kunde fira jul med sin familj. Hennes pappa sa att hon varit tvungen att byta namn och att hon lever sitt liv på flykt.

Men under torsdagen, efter att det stod klart att Oldham Athletic backat, kom ett uttalande från Evans, som i somras försöker få till stånd en ny prövning av fallet genom att vända sig till Criminal Cases Review Commission. När han släpptes i oktober var det till sin fru han bad om ursäkt till – och inte för våldtäkten utan för att ha varit ”otrogen”. I torsdagens uttalande fortsätter han hävda sin oskuld men att han ber om ursäkt till alla som drabbats ”av konsekvenserna den natten i Rhyl har haft på många människor, inte minst kvinnan ifråga.” En ursäkt som alltså inte handlar om en ursäkt för vad han utsatte henne för eftersom han fortfarande vägrar ta ansvar för vad han dömts för. I samma uttalande anklagar han också de som protesterat för pöbel-taktik samt media för att ha påverkat sponsorer och klubben. Men oavsett Evans eget ställningstagande – i uttalandet tog han i alla fall avstånd från de som förföljt och trakasserat den våldtagna kvinnan – så har det här fallet visat att det inte alls är självklart att en firad stjärna kan återgå till sin tjänst som om inget hänt. Det är något som vi i Sverige kan ta hjälp av när vi diskuterar det lämpliga i att till exempel personer som Alexander Gerndt fick plats i landslaget trots misshandel av sin tidigare fru My Gerndt. För nya liknande fall lär tyvärr bli aktuella.