Förra tisdagen hölls ett seminarium på Filmhuset där Ulf Dalquist, forskningsansvarig på Statens medieråd presenterade resultaten ur rapporten Ungar & medier 2015. Vad unga gör på nätet, via vilka plattformar och medier och könsfördelningen mellan olika aktiviteter är några av de frågor som sammanställts ur enkäten som skickats ut till personer mellan 9-18 år, frågor om yngre barn, och till föräldrar. Totalt deltog 12 000 personer i den tredelade studien som sammanställts och presenteras i statistiska diagram.

Få anmälningar om kränkningar

I enkäten tillfrågades unga bland annat om de själva eller någon de känner utsatts för, eller utsatt någon annan för mobbing, hot eller kränkningar på nätet. Andra viktiga frågor handlade om vilka brott unga utsätts för på nätet, om de anmäler dessa och hur de uppföljs. Rapporten visar på skrämmande få anmälningar från unga, en knapp procent anmäler händelsen till polisen och få uppger att de någon gång har rapporterat till sajten om det inträffade. Knappt 40 procent uppger att de fick den hjälp de önskade vid anmälan.

Vad anmälan gällde ställdes som en öppen fråga till ungdomarna. Vanligast var rasism, hets mot folkgrupp och mobbing. Endast tre personer i studien uppgav sexuella närmanden som en orsak till anmälan.

Ulf Dalquist menar att en öppen fråga var en dålig idé då den fick många bortfall. I många enkäter gick det inte att ringa in exakt vad anmälan handlade om. Samtidigt framhåller han att mörkertalet blir stort då betydligt fler väljer att neka till att sexuella närmanden har inträffat, eller att unga helt enkelt inte kan definiera vad som klassas som ett brott vid sexuella närmanden.

– Unga tjejer verkar ibland inte ta så allvarligt på det inträffade, eller ens ha definierat händelsen som ett brott. De kan i sådana fall ha valt att klassa den som en kränkning. Vi har sett att unga tjejer ofta förhåller sig lugna och blockerar.

Amanda Bodinger, ordförande på Uppsalas tjejjour, bekräftar okunskapen kring vad som klassas som ett brott men påtalar också att problemet måste ses som djupare än så.

– Internet har fått ett frikort där kränkningar är mer okej än i verkligheten. Funktionen att kunna blocka fungerar inte alltid, det finns alltid sätt att få kontakt över internet. Och själva känslan av att ständigt känna sig utsatt som ung tjej är ju kärnan till problemet. Att uppmana dem att blockera är inte en lösning.

Tjejers självkritik uppmuntras

Att få anmäler kan handla om ignorans från vuxenvärlden, hur internet inte ses som ”på riktigt”. Bodinger ser tendenser att vuxna ofta avfärdar ungas berättelser om utsatthet på nätet och att detta leder till ifrågasättande av den egna tolkningen.

– Vuxna ser internet mer som ett redskap och förstår inte att unga lever sina sociala liv på internet, därför tas kränkande behandling på internet inte på lika stort allvar som om händelsen hade inträffat i verkligheten. Det kan leda till att unga tjejer ifrågasätter sin egen tolkning och känner skam över händelsen.

Ett avsnitt i den utskickade enkäten berörde ungas och föräldrars medieanvändning och attityder till dessa. Rapporten visar att många unga tjejer är kritiska till den egna medieanvändningen, och tiden de vistas på internet. Ulf Dalquist berättar också att föräldrar generellt är mer kritiska mot döttrarnas medieanvändning. Dalquist framhåller bilden av den duktiga flickan som orsak.

– Generellt visar studier att kvinnor i högre grad än män är självkritiska till de egna prestationerna. Detta ger utslag även i medieanvändning.

Tjejer mest medvetna

Studien Young Canadians in a Wired World från 2014 visar att unga kvinnor är mer oroliga över den bild av sig själva de sänder ut i sociala medier och därför benägna att rader bilder och filer som kan påverka deras anseende negativt, något som också syns i Ungar & medier där tjejer i större utstäckning än killar uppgav att de blivit ledsna över en bild som lagts ut på dem. Den färska studien Delade meningar från i år visar att kvinnor mellan 16 och 29 år är de som i högst utsträckning är medvetna om vilken information som kan utläsas om dem.

Amanda Bodinger påtalar att internet har gjort det lättare att komma åt sårbara personer. Hon uppger att gärningsmän ofta vet precis vad de ska leta efter när de söker efter profiler på sociala medier, och att unga tjejer är oftast de som utsätts för sexuella trakasserier. Detta kan i sin tur leda till en försiktighet, och oro hos omgivningen. Bodinger tror att kunskap hos myndighetspersoner är nyckeln till förändring, och för att få dem att börja behandla trakasserier på internet som en särskild kategori.

– I dagens läge har de flesta tjejjourer ingen specifik kunskap om just sexuella trakasserier på internet, de behandlas likadant som övriga ärenden. Men jag tror att en kunskapsutveckling, och kanske ett samarbete med polisen är ett sätt att uppmärksamma och specificera oss på detta.