På tisdagskvällen beslutade majoriteten av EU-länderna under ett ministermöte hur asylsökande ska omfördelas mellan medlemsländerna. Enligt överenskommelsen ska EU-länderna sammanlagt ta emot 160 000 flyktingar som i dag befinner sig i Grekland, Italien och Ungern. Fyra länder röstade nej. Feministiskt Perspektiv frågade EU-parlamentarikern Malin Björk (V) hur hon tolkar det nya beslutet.
Hur tolkar du EU:s nya beslut om flyktingsituationen? Är det bra, realistiskt? Löser det den akuta flyktingsituationen?
– Det är positivt att man till slut nått en överenskommelse men den är långt ifrån tillräcklig. Att efter flera veckors skamlig långbänk komma fram till att hjälpa 160 000 personer (förutom de 120 000 som beslutades igår, även 40 000 som EU-länderna tidigare enats om att ta emot frivilligt) när hundratusentals fler har kommit eller är på flykt till Europa är inte nog. Tyvärr verkar EU:s ledare inte beredda att gå längre och många har ju inte heller egentligen gått med på detta.
En omflyttningsmekanism är ett steg framåt men det är mycket annat som förhandlas som man inte talar lika mycket om. Jag förstår inte hur man kan tala solidaritet och lyckad flyktingpolitik och sedan i skymundan ändå stärka Fästning Europa.
Malin Björk tillägger att utöver omflyttningsmekanismen diskuteras flera andra punkter.
– Snabba återsändandeprogram och listor på ”säkra länder” finns med, liksom så kallade hotspots, där EU:s gemensamma gränspolis ska ”hjälpa” länder att sortera flyktingar, ta fingeravtryck och skicka tillbaka ”irreguljära” flyktingar. Säkra länder hotar individens rätt till asylprövning och de nya hotspots som etableras i Italien och Grekland innebär i praktiken att man sorterar in folk i grupper utifrån sådana listor. Det blir en slags lägermentalitet där människor blir ”riktiga”, ”falska” eller ”kanske” asylsökande. Om vi vill ha ett solidariskt och mänskligt asylmottagande måste vi istället tänka i banor kring lagliga vägar in och att avskaffa Dublin, men det verkar inte ens finnas på spelplanen.
Vad är din huvudkritik mot beslutet?
– Ett förslag som förespråkas av bland annat Cecilia Wikström (FP) är ett slags gemensamt EU-asylansökningssystem med mottagarcenter och sortering av en EU-myndighet. Frågan är vem som skulle överse att det arbetet går rätt till? Insyn är inte EU:s bästa gren. Och vilka skulle besluta vem som är flykting? Det finns helt olika syn inom EU på vilka länder som är ”säkra” och inte. Ett gemensamt flyktingmottagande är bara ytterligare ett försök att använda kriser för sina syften att få en EU-stat. En EU-militär och till och med en EU-gemensam spionorganisation är andra förslag som dykt upp. Man säger att det handlar om säkerhet men det skapar inte säkerhet varken för EU:s medborgare eller för människor på flykt.
Vilka omfattas av EU:s nya beslut, kommer de flyktingar som redan befinner sig i Europa delas bland länderna eller handlar det om kvotflyktingar i framtiden?
– Det som nu diskuteras handlar om en tillfällig lösning, en omfördelning av människor som redan befinner sig i EU. Det är upp till alla medlemsländer att därutöver ta emot kvotflyktingar. Vänsterpartiet anser att Sverige dels ska ta emot många fler kvotflyktingar och se till att skapa lagliga vägar för ett ökat flyktingmottagande i sin helhet. Sveriges regering måste ta ansvar, inte bara för att lösa den mest akuta situationen utan också kräva att transportörsansvaret stoppas och att lagliga vägar in diskuteras. Vägrar övriga länder är det dags att Sverige går före.
– Det får vara slut på att gömma sig bakom de andra medlemsstaterna. Om EU-boxen är för trång måste vi tänka utanför den. Europa har inte råd att hamna efter i frågan om solidaritet. Vi måste tänka på vad detta gör också med oss som människor. När frivilliga går ut och ger sin tid, sina pengar och sin solidaritet till flyktingar då byggs ett samhälle som är bättre. Om vi istället stänger våra gränser och låter gubbarna på högerextremen sätta agendan då är vi inne på en väldigt farlig väg.
