Regeringen har nått en överenskommelse med allianspartierna om flyktingpolitiken. De beskriver läget som unikt och inför bland annat tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel, utvidgar rutavdraget med trädgårdsarbete, flyttjänster och it-tjänster i hemmet, samt avsätter 200 miljoner kronor till insatser från civilsamhällets organisationer.
De 200 000 ingår i en engångssatsning som totalt uppgår till 10 miljarder kronor och omfattar alla kommuner under 2015. Fördelningen av medel mellan kommuner ska ta hänsyn både till omfattningen av antalet asylsökande som vistas i kommunen och kommunens mottagande av nyanlända, samt fördelningen vuxna-barn.
Överenskommelsen öppnar också för att det kommunstöd för bostadsbyggande på 1,85 miljarder kronor 2016, 1,8 miljarder 2017 och därefter 1,3 miljarder årligen som finns med i budgeten ska kunna riktas till kommuner som bygger bostäder och tar emot nyanlända flyktingar.
Begränsningar av möjligheten att ta ut föräldrapenningen, nya krav på arbetslösa för att få försörjningsstöd, försörjningskrav vid anhöriginvandring ingår i överenskommelsen. Samtidigt ska antalet kvotflyktingar öka successivt till 5 000 och en utredning tillsättas om lagliga vägar för att söka asyl i EU där humanitära visum är ett av de alternativ som ska undersökas.
Tillfälligt uppehållstillstånd som huvudregel införs som ny lag för en begränsad tid om tre år, och ska tillämpas så snart lagen trätt i kraft. De beslut som då fattas kommer därmed att utgå från den nya lagstiftningen, även när ansökan om uppehållstillstånd gjorts dessförinnan.
”Det fanns det redan riksdagsmajoritet för PUT och för att alla kommuner ska ta ansvar för mottagandet. Detta är obegripligt. #migpol”, skriver Elinor Odeberg, ordförande för Unga S-kvinnor Rebella i en kritisk kommentar på Twitter.
Vänsterpartiet medverkar inte i uppgörelsen mellan regeringen och Alliansen. Nooshi Dadgostar, som förhandlade för V, säger till SVT att hon inte var välkommen längre eftersom hon menar att tillfälliga uppehållstillstånd kommer att ge Sverige svåra problem med etableringen, att de inte dämpar kostnaderna – snarare tvärtom, eftersom de ska omprövas – och att de innebär att grupper ställs mot varandra.
