Den 9 augusti var det FN:s internationella dag för världens urfolk. På de flesta platser i världen där urfolk finns växer motståndet mot den rådande exploateringen av naturresurser och mot en påtvingad ekonomisk modell. I Guatemala utgör urfolken, maya, xinca och garifuna, mer än halva befolkningen. Trots det så saknar de i stort sett representation i både offentliga institutioner på alla samhällsnivåer och i stora företag. Christin Sandberg rapporterar från Guatemala och dess urfolksmotstånd inför valet i september.
De flesta av Guatemalas urfolk lever i fattigdom i de mest avlägsna och svårtillgängliga regionerna av landet dit vägarna inte når fram till alla byar, där skolor och vårdcentraler antingen inte existerar eller finns men saknar både personal och material och där en majoritet av barnen lider av undernäring på grund av närings- och matbrist.
Här är folket hänvisade till att överleva på egen hand. För att kunna göra det krävs tillgång till mark och vatten, vilka båda är en bristvara för urfolk som historiskt har fråntagits sin mark och exploaterats som arbetskraft. Även om slaveriet har upphört, så är det många som fortfarande arbetar under slavliknande förhållanden på kaffe- och banan plantage och på sockerrörsfälten.
Situationen, som mayafolket delar med många urfolk världen över, försvåras dessutom av den allt aggressivare utbredningen av gruv- och vattenkraftprojekt och monokulturodlingar, vilka alla tar stora landområden i anspråk och inte sällan innebär våldsamma avhysningar av urfolk från deras mark.
Men trots exploatering, förtryck och rasism har urfolken på många platser jorden över inte bara överlevt utan även till viss mån lyckats bevara sin identitet och kultur som i stort bygger på en nära relation till naturen, allt levande och en andlig aspekt.
Koloniala strukturer och statligt understödd rasism har förhindrat att urfolken blomstrar, men har inte lyckats ta död på dem. Maxida Märak, samisk musiker och aktivist, kallade förmågan till överlevnad, seghet i sitt sommarprat i Sverige radio.
Motståndets ansikten
Under de senaste åren har motståndet bland urfolket i Guatemala, stora delar av den latinamerikanska kontinenten och även i Sverige växt. I Guatemala gav lokalt organiserade folkomröstningar med stöd av ILO-konvention 169 till skydd för urfolkets rättigheter en skjuts i organiseringen kring och motståndet mot de allt större megaprojekten i landet sedan de inleddes 2005.
En av dem som som var med och anordnade den lokala folkomröstningen i Quiché var mayakvinnan, feministen och den lokala ledaren Lolita Chávez. Sedan dess har hon fördjupat sitt engagemang i urfolkskampen och går i bräschen i motståndet mot rådande ekonomiska och koloniala strukturer.
Hon har under flera år levt under dödshot och har livvaktsskydd, vilket dock inte har hindrat henne från att intensifiera arbetet till försvar för urfolkens rättigheter.
Tillsammans med andra lokala ledare från flera departement i västra Guatemala artikulerar de sin kamp för urfolkens rättigheter genom Rådet för mayafolket i väster (CPO).
Inför valet i september har CPO antagit utmaningen att försöka få del av den politiska makten och ställer därför upp med ett antal kandidater från några av de regioner i landet där urfolken uppgår till över 70 och i vissa fall 90 procent. Lolita Chávez är en av dem.
Plurinationell lösning
Strategin är att försöka nå den lagstiftande församlingen, där lagar historiskt har antagits för att gynna en liten ekonomisk elit på bekostnad av den stora majoriteten. Visionen är att skapa en plurinationell stat där samhällets olika institutioner och funktioner är representerade på ett sätt som reflekterar befolkningen på alla nivåer.
CPO försöker få röster för en politik för ”för livet, för territoriet och för självbestämmandet”. Det handlar inte om att vilja bryta sig loss från nationen, utan att hitta ett sätt för urfolken att uppnå ett värdigt liv och kunna leva fredligt sida vid sida med landets övriga befolkning.
CPO menar att de söker en praktisk tillämpning av de rättigheter som antogs 1997 i FN:s deklaration för urfolksrättigheter. I deklarationen, som inte är rättsligt bindande men har en moralisk tyngd, erkänns många av ursprungsfolkets grundläggande mänskliga- och urfolksrättigheter. Bland dem rätten till obegränsat självbestämmande, rätten till kollektivt ägande och kontroll över mark, naturresurser och territorium och rätten till kulturell identitet.
För trots internationella deklarationer så fortsätter övergreppen på urfolkens markområden att breda ut sig och tendera att bli allt våldsammare. Samtidigt som urfolkens argument för en utveckling i harmoni med naturen, ofta ligger helt i linje med ett levnadssätt som avsevärt skulle öka mänsklighetens möjligheter att vända den utveckling mot en klimatkatastrof som vi är på väg emot.
Sedan april har det varit massiva politiska protester i landet och krav på presidentens avgång har framförts. Det hela började efter avslöjanden av korruption högt upp i maktens korridorer, vilket bekräftade något som alla dagligen upplevde. Utbredd och systematisk korruption på alla nivåer i samhället, vilket försvårar samhällsutvecklingen och orsakar stort lidande för alla berörda.
Urfolken som under ett decennium har protesterat och intagit gatorna i otaliga demonstrationer har aldrig fått så mycket medial uppmärksamhet som de här korruptionsprotesterna koncentrerade i huvudstaden.
Bojkott inget alternativ
Många sociala rörelser och aktivister manar till bojkott av valet. Detta medan CPO menar att det är svårt att se ett mer historiskt opportunt tillfälle, när så många guatemalaner har fått sitt politiska engagemang återuppväckt och verkligen vill se en förändring.
– Att försöka tysta en urfolkskvinna och mayaledare som försvarar sitt territorium och livet och som i sitt blod bär urfolkens historia, är som att försöka övertala en fågel att leva utan luft, säger Chávez om det faktum att urfolken återigen förpassats till periferin i den nu rådande protestvågen i landet.
Hon menar att ”så länge det råder straffrihet för brott mot urfolken kommer de historiska brotten förbli brott både i nutid och i framtiden”.
I en intervju i samband med urfolkens internationella dag i Clacso.tv, en alternativ tv-kanal på nätet, säger sociologen och mayakvinnan Gladys Tzul Tzul att ”den som dödar dödar för att äga marken”.
Det är ett citat som sammanfattar roten till konflikten mellan stater, som är villiga att sälja ut sitt lands mark och naturresurser, och urfolken som kräver självbestämmande i sina territorier – en rätt som de erkänns i internationella konventioner.
Samiskan, Maxida Märak, sade att hon ser hur hennes generation nu står upp och visar motstånd. De kanske inte vinner, men de gör det för att visa nästa generation samer, att de försökte. De såg inte bara på. Det är tydligt att det för allt fler och fler i kampen är viktigt att visa på något annat än en offerroll.
Lolita Chávez ser urfolkens deltagande som en övning i frihet och politiskt ansvar.
– Leve världens urfolk ett liv fritt från våld, säger hon.
