Svenska kommuner nekar regelmässigt försörjningsstöd till fattiga EU-migranter – med stöd i ett 20 år gammalt rättsfall. Resultatet: särbehandling av rumänska romer, som därmed får ett sämre skydd än papperslösa flyktingar, och betraktas som ”turister” av svenska kommuner.
– En juridiskt insatt person borde inte ta det här på minsta allvar, säger Andreas Pettersson, forskare i socialrätt vid Umeå Universitet.
Gabriela och Mihai Stoica kom till Sverige för att sälja hemstickade strumpor och på det viset få in pengar till sin försörjning. I grund och botten är skälet till deras fattigdom Rumäniens sönderslitna industri och de fem miljoner jobb som har utplånats sedan 1990. De lyckas inte få in tillräckligt med pengar på försäljningen här heller, utan övergår till att tigga. Gabriela och Mihai Stoica sover i en bil och kommer i kontakt med en hjälporganisation i Ronneby. Hjälporganisationen erbjuder dem tak över huvudet på ett vandrarhem tillhörande en kursgård på orten, men i det långa loppet har man inte råd att stå för den här kostnaden. Så Gabriela och Mihai Stoica får hjälp med att gå till socialkontoret och söka om försörjningsstöd.
Den 22 december kommer avslaget. Liksom andra kommuner med liknande ärenden bygger Ronneby kommun sitt avslag på ett vägledande PM från Sveriges kommuner och landsting (SKL). SKL hänvisar i sin tur till ett rättsfall som gäller en utländsk person med god försörjning i hemlandet. Fallet prövades innan Sverige gick med i EU, och med en tidigare upplaga av socialtjänstlagen.
Andreas Pettersson, lärare och forskare i socialrätt vid Umeå Universitet, beskriver det här som en parallell rättsordning, skild från den som gäller såväl svenskar som utlänningar som vistas i Sverige. När Andreas Pettersson kommenterar vad som pågår blir han märkbart irriterad:
– Ingen utbildad jurist borde tillmäta det här argumentet någon betydelse. Lagen har ju ändrats! Och det här gällde inte en EU-medborgare. Man kan förvisso utreda ifall en EU-migrants hemland ger möjlighet till att tillgodose behovet på annat sätt, men då måste ju ändå kommunen försäkra sig om det, och det gör de inte i dag, säger han och fortsätter:
– Kommunerna hänvisar till EU-rätten och säger att den väger tyngre än svensk lag. Men vilken EU-rätt talar de om? EU lägger sig inte i svenska försörjningsstöd, och uppehållsrätten har inget med socialtjänstlagen att göra. Kommunerna har bara att ta hänsyn till om personer som vistas där har en skälig levnadsnivå, och, om de inte har det – hur det kan säkerställas. Man kan inte hänvisa till en ”hemkommun” i ett annat land, för socialtjänstlagen har bara att göra med svenska kommuner. Ska man argumentera för att någon ska skickas hem, eller iväg, så gäller det att visa att försörjningen är säkrad där. Och det gör man inte.
På onsdag den 4 februari ordnar Sveriges kommuner och landsting (SKL) en konferens i Linköping för bland annat kommuner och hjälparbetare som kommer i kontakt med fattiga EU-migranter, och då kommer bland annat det juridiska läget att diskuteras.
SKL:s förbundsjurist Ann Sofi Agnevik har varit med och tagit fram det PM där kommunerna rekommenderas att bara ge akut hjälp åt fattiga rumäner.
En principfråga
I PM:et konstaterar SKL att skyddet för svenska medborgare, ”ekonomiskt aktiva” EU-medborgare, asylsökande, personer med beviljat uppehållstillstånd och till och med papperslösa flyktingar är bättre och mer heltäckande när det gäller till exempel sjukvård, social omsorg och utbildning, än vad det är för tiggande EU-migranter.
– Situationen för utsatta EU-medborgare, som vi har valt att benämna bland annat dem som tigger på våra gator, den situationen är i själva verket sämre än till och med den som papperslösa flyktingar lever i, bekräftar Agnevik.
Hon håller i viss utsträckning med om att det inte går att rakt av jämställa det 20 år gamla ärendet med den iranske medborgare som sökte försörjningsstöd med den situation som gäller i dag – trots att hon alltså är medförfattare till ett PM där man gör just så:
– Principen som gällde då är densamma i dag, även om situationerna inte är likadana. Det är ändå det land man bor i som har huvudansvaret, så jag tror inte det spelar någon roll.
Men det är ju inte ens samma lag…
– Nej, den har ändrats. Men de tillämpliga formuleringarna i de här frågorna är likartade.
Och Sverige var inte ens med i EU när det fallet avgjordes…
– Det stämmer, men det är inte EU-medlemskapet som är avgörande. Samma princip gäller oavsett vilket land det handlar om.
Den iranske mannen hade sin försörjning tryggad i Iran – det var därför, enligt regeringsrätten, som det var möjligt att neka honom försörjningsstöd. Men de rumänska tiggarna säger att de inte har någon försörjning i sitt hemland.
Är inte det en avgörande skillnad?
– Nej, det är ändå Rumänien som har ansvaret för dem.
Ni hänvisar ändå till ett 20 år gammalt rättsfall som faktiskt har en rad andra omständigheter än dem som gäller tiggande migranter i dag. Finns det inget färskare avgörande som ni hellre kunde hänvisa till?
– Inte vad jag vet.
Överklagan som lämnats in mot Ronneby kommuns avslag har just landat hos förvaltningsdomstolen. Sannolikt fastställs kommunens beslut. Om beslutet överklagas och ärendet tas upp till ny prövning i högsta instans kan ett prejudicerande beslut avges. Feministisk Perspektiv kommer att följa Gabriela och Mihai Stoicas ärende.
