Det imaginära hotet utifrån, feministisk säkerhetspolitik, hur medborgarskap innebär mänskliga rättigheter, problematiken kring att se alla typer av nationalism som en och feminismen som verktyg för att störta maktstrukturer är några av de saker som togs upp under gårdagen på release-samtalet för antologin Utvägar – feministiska allianser för en solidarisk framtid.
Maud Eduards inledde samtalet om militarism där hon pratade om problematiken kring att den rådande säkerhetspolitiken använder sig av feministisk- och jämställdhetsretorik för att legitimera krig och militarism. Hon anser själv att även om det ur vissa perspektiv kan anses mer jämställt att kvinnor får arbeta inom militären så är det extremt problematiskt eftersom frågan är om det verkligen är någonting som en vill bli inkluderad i.
— Det är en helt central fråga, och feminismen har tidigare hela tiden haft en kritik mot att det kanske inte är okej att vara delaktig i alla institutioner. Att göra kriget mer humant är inte det som är poängen, vi ska undergräva möjligheterna till krig, säger hon.
Lena Ag menade dock på att det är viktigt att kvinnor och övriga delar av civilbefolkningen får ta del av till exempel fredsprocesser eftersom att de annars inte blir inkluderade i freden.
— När vi endast har de stridande parterna som tar del av förhandlingar och fördelar makt, pengar och positioner emellan sig så blir freden exkluderande. Den inkluderar inte de som är drabbade utav kriget.
— Jag håller verkligen med om att en ska jobba inkluderande om en ska jobba säkerhetspolitiskt. Men för mig är verkligen feminismen en ideologi och en metod för att störta alla makthierarkier och olika typer av maktordningar. Då blir det ju också helt absurt att tänka ”är det bra eller dåligt med fler kvinnor i militären" eftersom att då ska vi inte ha en militär överhuvudtaget, sa Nasim Aghili.
Nationalism och antikolonial nationalism
Att nationalismen är uteslutande, anti-feministisk och som Lena Ag uttryckte det ”anti EU och anti europeisk integration och samarbete över gränserna” var paneldebattörerna eniga om. Att den nationalism och fascism som i dag sträcker sig över Europa med ökad framfart där tankarna om ett hot utifrån, ett imaginärt sådant, tycks driva på processen är ett hot mot människors lika värde som måste bekämpas var det heller ingen som bestred.
— Nationalismen är alltid uteslutande. Problemet är att med nationer finns medborgarskapet och är vi inte medborgare någonstans så är vi ingen. Det finns ju inga mänskliga rättigheter om man inte tillhör en stat eller nation, menade Maud Eduards.
Aghili vill dock göra skillnad på olika typer av nationalism. Hon anser att den antikoloniala nationalismen, där det handlar om att slåss för de medborgerliga rättigheter som inte tilldelats en, inte borde ses på samma sätt som den som sprider sig över Europa.
— Det handlar om en definitionsfråga och vad en tolkar som nationalism. Jag tänker till exempel på det som händer i Kurdistan. Där handlar det inte om att skydda sig från ett imaginärt hot som dagens europeiska nationalism.
”Vi och dem”
— Nu inträder kanske läget då vi allesammans är rörande överens, sade Edda Manga.
”Kriminell. Illegal. Börda. Parasit. Lögnare. Kriminell.” Nasim Aghili inleder om migration med att läsa ett stycke ur den antinationalistiska kabaré Europa Europa som hon själv skrivit och regisserat. Där använder de tanken om ”vi och dem” som är centralt i nationalismens och militarismens grunder och också enligt Aghili i migrationspolitiken.
— Migrationspolitiken har aldrig varit så reglerad som den är i dag. Den är överhuvudtaget problematisk och vi bör inte ha någon migrationspolitik för den är ett verktyg för att reglera migration och för att reglera rörelse, säger hon.
Lena Ag menade att idén om en fiende utifrån och den besatthet som vissa känner över sin egen säkerhet är något som integreras i oss som en del av vår kultur och samhälle.
— Där är vi feminister som vill kasta ordningen över ända otroligt viktiga för att man ska få syn på detta. Det är en otroligt viktig samhällskritik som måste göras hela tiden.
Samtalet avslutas med ett citat från en text skriven av nätverket Ofog i boken:
”Vi begär en säkerhetspolitik som skyddar liv men inte gränser. Vi behöver en säkerhetspolitik som gör alla liv sörjbara. Det här är visioner. Det här är realistiska alternativ”.
