”En feministisk politik innebär att bredda perspektiven och sträva för säkerhet för människor, inte stater. Först då kan vi precisera säkerhets och samhällsinsatserna effektivare och förnya politiken!” Det skriver Feministiskt initiativs Gudrun Schyman och Veronica Svärd med anledning av att Saudiarabien stoppade Margot Wallströms tal i arabförbundet igår.
Att Margot Wallströms tal inför Arabförbundet stoppades igår på grund av att det i allmänna ordalag uppmanade till demokrati och mänskliga rättigheter borde rimligtvis sätta stopp för fantasierna om att ett förlängt militärt avtal skulle bidra till stärkta mänskliga rättigheter. De man inte kan tala med ska man inte heller sätta vapen i händerna på!
Mänskliga rättigheter bör alltid gå före vapenlobbyns, industrins och svenskt näringslivs agendor. En vägledande princip inte minst för en feministisk regering.
Argumenten för Sveriges militära industri och vapenexport brukar vara att den garanterar vår alliansfrihet och säkrar arbetstillfällen. Den militära industrins omsättning är avsevärd. Globalt ökar utgifterna för försvarssystem år efter år, och Saudiarabien importerade under 2014 mest vapen av alla länder i världen – en totalitär stat som alltjämt fortsätter att systematiskt bryta mot mänskliga rättigheter. Det är oroande, och ett internationellt etiskt haveri.
Upprustning leder inte till ökad säkerhet för människor. Militär upprustning tar pengar från social upprustning. Svensk vapenexport bidrar till ökade spänningar och miljöförstöring.
Nyligen röstade Feministiskt initiativs kongress igenom en uppdaterad säkerhetspolitik. Nytt är skrivningar om förstärkt informationssäkerhet och att vi ska motverka en kommersialisering av militär verksamhet i form av uthyrning av svensk mark och luftrum för vapenprov och militära övningar till försvarsföretag och andra länders försvarsmakter. Kongressen antog också ett förtydligande om att Sverige ska bryta militära avtal med länder som bryter mot folkrätten eller mänskliga rättigheter. Saudiavtalet är det mest aktuella exemplet på ett sådant.
Naturligtvis står vi bakom det beslut riksdagen tog för fyra år sedan om att stoppa all vapenexport till diktaturer. Sällan har väl en fråga enat partierna så tvärpolitiskt! Det blir sällan så mycket tyngre och tydligare inom svensk politik. De partier som sticker ut i frågan är Socialdemokraterna och Nya Moderaterna som mumlar i termer av att ”vi gör ingen lista på diktaturer”. Enkelt uttryckt; erkänns inga diktaturer så går det att gå runt lagen om att inte exportera vapen till diktaturer.
Trots detta för Socialdemokraterna en kamp mot sin enda regeringspartner Miljöpartiet för att förlänga Saudiavtalet. Det är anmärkningsvärt. Det finns inte bara riksdagsbeslut på att upphöra med vapenexporten till totalitära stater, det är också ett krav som både S och Mp har kongressbeslut på. Tanken på att en regering som består just av S och Mp då skulle gå emot sin egen politik är därför så absurd att de flesta har svårt att föreställa sig vad det är som gör att S så mödosamt strävar efter att gå emot sina egna beslut.
Många intressen vägs mot varandra. Industrin, svenskt näringsliv och en lockande plats i FN:s säkerhetsråd trycker på.
Men Saudiavtalet handlar trots allt inte om handelsutbyte i generell mening som Svenskt Näringsliv försöker få det att framstå som på DN Debatt(6/3), utan om ett uteslutande militärt avtal – som Sverige har vid sidan om andra avtal med Saudiarabien. Avtal lyder under en viss period, och Saudiavtalet kan naturligtvis inte förlängas med tanke på de lagar som Sverige har instiftat sedan avtalet gjordes. Det är alltså inte så som Carl Bildt och allehanda generaldirektörer med Wallenberg i spetsen försöker forcera fram; att när Sverige har ingått avtal så ska detta i princip ”gälla för all överskådlig framtid”.
Saudiavtalet och de svenska försvarsföretagens närvaro i Saudiarabien har knappast visat på något märkbart inflytande på det eskalerande förtryck och terror som pågår i klankungadömet eller i dess närområde. Det är en nation som torterar, avrättar och förtrycker sin egen befolkning. Att Wallenberg & Co’ dessutom nu vill göra affärer med Nordkorea säger en hel del om en moralkompass i gungning.
Vems värde och värdighet handlar det om och vad står på spel här, egentligen? Den uttalat feministiska regeringen har uppenbarligen stora trovärdighetsproblem när det kommer till att förhålla sig till sin praktik. Antingen kan regeringen välja en ärligare linje; säga att man inte vill, kan eller klarar av att hålla en feministisk författning. Eller så kan Stefan Löfven ta chansen att visa väljarna och omvärlden att landet verkligen styrs av en feministisk regering i praktiken.
En feministisk politik innebär att bredda perspektiven och sträva för säkerhet för människor, inte stater. Först då kan vi precisera säkerhets och samhällsinsatserna effektivare och förnya politiken!
Vi i Feministiskt initiativ önskar regeringen all lycka till i det arbetet.
