Varberg, sommarstaden på västkusten, är mest känd för Bockstensmannen, surfing och allehanda bad. Inte många känner till att Varberg för hundra år sedan var värdstad för en fredskongress med internationellt genomslag. Och nu är det dags igen. Varberg ställer sig upp och anropar freden.
Då – midsommarhelgen 1915, mitt under första världskriget – samlades 296 personer från 200 organisationer i Varberg för att diskutera hur världsfred skulle kunna uppnås och behållas.
Svenska freds– och skiljedomsföreningen hade tagit initiativ till kongressen som Varbergs fredsförening höll i. Deltagarna kom till största delen från svenska freds–, nykterhets– och kvinnorörelsen, men även från andra föreningar. Därtill deltog ett mindre antal utländska gäster. Helgen avslutades med en demonstration. Söndagen den 27 juni 1915 var utsedd till Kvinnornas fredssöndag. Över hela Sverige samlades kvinnor och demonstrerade för fred.
Fredskongressen kom fram till tio resolutioner och skickade dessa till regeringar över hela världen, via svenska ambassader. Bland annat förordade kongressen ett världsparlament där konflikter mellan länder skulle lösas på fredlig väg. När USA:s president Woodrow Wilson 1918 formulerade grundsatser till det kommande fredsarbetet sammanföll dessa till stor del med Varbergskongressens resolutioner. Och 1920 skapades världsparlamentet Nationernas Förbund, sedermera FN.
Varberg del av rörelsen
Men var det verkligen så att grunden till FN lades i den lilla kurorten Varberg? Nej. Såklart inte. Fredsrörelsen var under den här perioden stor och aktiv. Bland annat hölls en tongivande fredskonferens i Haag våren 1915. Men att Varberg var del av en rörelse står klart. Anmärkningsvärt är ändå att lilla Varberg med färre än 8 000 invånare, kunde stå värd för en så stor konferens med rikspolitiker på plats. Och att man samlades runt så konkreta formuleringar som lyckades nå många länders ledningar – det kom in svar från bland andra Storbritannien, Belgien och Vatikanstaten. Och det gjordes med stora anspråk.
– Resolutionerna som togs fram i Varberg var väldigt radikala, säger Hellen Smitterberg som är en av projektledarna för Varberg Calling for Peace. Man tryckte på att alla skulle gå ihop, man ville ha bort militärmakten, man ville ha ett världssamfund för fred.
Nystart för fredsrörelsen
– Kvinnorna var väldigt viktiga. Fredsrörelsen och kvinnorörelsen går inte att separera. Vid den här tiden hade kvinnor inte ens rösträtt och för en del blev det kanske kluvet. Vilken fråga var viktigast som kvinna att engagera sig i? Rösträtt? Fred? Nykterhet? Hur som helst växte kvinno- och fredsrörelserna fram samtidigt och i samröre med varandra.
Världen och verkligheten ser helt annorlunda ut nu. Hellen Smitterberg tycker att projektet i Varberg känns som en del av en ny fredsrörelse som är på väg att växa fram. Eller kanske en nystart för den gamla hon tycker inte varit så synlig de senaste åren.
– Nu handlar det om representation. Kvinnor måste sitta med vid förhandlingsborden, något annat är inte hållbart – det har vi ju sett! Fredsrörelsen nu inkluderar jämställdhet, miljö, integration, antirasism.
Lokalt och internationellt
Elin Liss jobbar på IKFF, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet – som också firar hundraårsjubilem i år och är en av medarrangörerna till Internationellt fredsforum Varberg.
– Vi ville gärna vara med här, i ett sammanhang som jobbar med fredsfrågor både lokalt och internationellt. Det är en spännande satsning av Varbergs kommun och det blir intressant att se vad det kommer att leda till.
– Vi har bjudit in ordförandena för IKFF:s afrikanska sektorer i Nigeria, DR Kongo och Kamerun. Joy Onyesoh, Annie Matundu Mbambi och Sylvie Ndongmo. De ska berätta om hur de blivit så framgångsrika med sitt fredsarbete och de ska även tycka till om Sveriges feministiska utrikespolitik. Vad anser de som är mottagare av den politiken? Vad är relevant? Vad krävs?
Elin Liss ser liksom Hellen Smitterberg ett nytt engagemang för fred växa fram, framför allt bland unga kvinnor.
– Under kalla kriget präglades fredsarbetet av rädsla för att kriget skulle komma hit och rädsla för kärnvapen. Nu är engagemanget internationellt, vi ser att vi påverkar andra delar av världen, att även Sverige är en del av olika konflikter, som att vi använder konfliktmineraler i våra mobiler och datorer, till exempel. Nato, svensk försvarspolitik, svensk vapenexport och militarism inom Sverige är stora frågor. Fredsrörelsen i dag är mer komplex.
Nobelpristagare hedersgäst
Nu i helgen, 23–25 oktober, kommer en mängd föreläsare till Varberg och Internationellt Fredsforum, stora svenska och internationella namn. Allt är gratis att lyssna på och 750 personer har hittills anmält sig.
– Vi vill att alla ska känna sig välkomna, därför är entrén gratis, säger Hellen Smitterberg. Detta är Sveriges största publika fredsforum. Det finns inget liknande i dag.
Det största affischnamnet är Nobelpristagaren Leymah Gbowee.
– Leymah Gbowee är en fantastisk förebild för fredsarbete och feminist. Hon startade Women of Liberia Mass Action, hon samlade muslimska och kristna kvinnor. Deras aktioner anses ha bidragit starkt till att få ett slut på inbördeskriget i Liberia, liksom att få bort diktatorn. Genom sitt arbete bidrog de till att Ellen Johnson Sirleaf kunde bli Afrikas första kvinnliga statschef. Leymah Gbowee visar i sitt arbete att det är fullkomligt avgörande för framgångsrika fredsprocesser att kvinnor är med och förhandlar.
