”I Sverige tar de allra flesta aborträtten för given. Vi lever i en villfarelse att detta är en fråga som bara rör andra länder. Vi måste lära oss av historien och agera proaktivt för att värna kvinnors rätt till sin egen kropp.” Det skriver Jytte Guteland, EU-parlamentariker för Socialdemokraterna.
Jag följer med oro de diskussioner om aborträtten som förs i Sverige. Historiskt har Sverige haft en stark tradition att stå upp för aborträtten, men nu ser vi allt oftare hur den ifrågasätts. Bland annat förs en diskussion om att en samvetsklausul borde införas i sjukvården för att ge sjuksköterskor rätt att neka till att assistera vid abort.
Vi lever i en kommunikationsera då värderingar och politiska uppfattningar färdas sekundsnabbt över landsgränser. Det var inte många år sedan den allmänna uppfattningen var att de rasistiska strömningarna i Europa inte skulle nå Sverige. Nu anser vi detta naivt. I dag hör vi ofta samma naiva uppfattning om jämställdhet och abortfrågan, att Sverige är bättre och har nått längre än övriga länder, som om detta vore ett statiskt faktum som inte kan ändras.
Sedan FN-konferenserna i Cairo och Beijing har en transnationell rörelse mobiliserats för att backa tillbaka den förståelse av sexuell hälso- och reproduktiva rättigheter som är en central del av de mänskliga rättigheterna. Den rörelsen har bidragit till de bakslag vi sett runt om i världen, vi måste inse att det inte längre finns givna sanningar om aborträtten.
Länder som tidigare uppfattats som progressiva backar tillbaka samtidigt som det sker framflyttningar i konservativa länder. Abortfrågan befinner sig på en i allra högsta grad rörlig spelplan. I exempelvis Spanien uppfattades aborträtten också som självklar för bara några år sedan – trots detta formulerade den sittande regeringen nyligen ett förslag som hade förbjudit abort helt, om det inte stoppats. I dagarna har högsta domstolen i Irland möjliggjort för abort under fler förhållanden än vad som varit möjligt i den rådande lagstiftningen.
Politiken på europeisk nivå är också rörlig åt båda håll. Den EU-kommissionen har i sitt humanitära arbete även börjat tillämpa internationell lagstiftning, vilket stödjer aborträtten, i stället för nationell lagstiftning som i många fall förhindrar abort. Samtidigt har en arbetsgrupp i parlamentet initierats som verkar mot aborträtten. Under den förra mandatperioden fattade EU-parlamentet flera beslut som gick emot aborträtten, medan det nuvarande parlamentet har stöttat aborträtten i flera resolutioner.
Även i Sverige sker en kraftig mobilisering i vår riksdag, i våra rättssalar och mot våra föreningar. Lobbyorganisationer understödjer barnmorskor som vill åberopa samvetsklausuler, RFSU attackeras hårdare än på länge och abortfientliga partier tar allt större plats i debatten. Sverigedemokraterna vill exempelvis sänka antalet aborter. Vi vet att restriktivare lagar i andra länder har visat sig inte fungera alls för att sänka antalet aborter. De sker i stället i skymundan och blir rentav livsfarliga.
Frågan om att införa samvetsklausuler diskuteras just nu i den offentliga debatten. Det är viktigt att beskriva vad det skulle kunna innebära för konsekvenser om förslaget blev verklighet. Kvinnor skulle kunna förvägras abort eftersom personal saknas eller tvingas förnedras genom att med mössan i hand jaga hjälp i andra landsting. Förutom att det självklart innebär ökad skuldbeläggning riskerar det leda till att kvinnor inte får den vård de har rätt till.
I Sverige tar de allra flesta aborträtten för given. Vi lever i en villfarelse att detta är en fråga som bara rör andra länder. Vi måste lära oss av historien och agera proaktivt för att värna kvinnors rätt till sin egen kropp.
I veckan kom nyheten om att Sverigedemokraterna ökat sin ställning ytterligare i opinionen. Räknar man in Kristdemokraterna innebär detta att nästan en fjärdedel av befolkningen står för en restriktivare abortlagstiftning. Vi måste därför ta debatten, förklara och engagera människor omkring oss. Vi måste alla återigen berätta varför laglig abort är viktigt för kvinnors liv och för hela samhället. Låt oss inte vakna upp imorgon och ha backat tillbaka till en tid då kvinnor tvingas riskera livet, istället för att ha den självklara rätten till laglig abort.
