”Vi förespråkar inte rensning i texter. Med risk för upprepning: vi menar att det är av yttersta vikt att läsa historiska texter och behandla dem som just det. Detta motsätter vi oss inte. Vi menar att flera perspektiv också måste tillåtas att anläggas, exempelvis att sätta texter i en nutida kontext.” Det skriver Sarah Häggdahl och Madeleine Eriksson i ett svar till Jenny Westerstrand.
I Jenny Westerstrands replik (27/2) är det tydligt att hon förväntade sig att hennes ord skulle stå oemotsagda. Som om hennes artikel, vilken hon menar diskuterar ”en generell utveckling inom humaniora och samhällsvetenskap”, inte också handlar om de människor som utgör akademien. Westerstrand har förutspått framtiden, och den ser inte ljus ut: dagens studenter är framtidens forskare.
Denna förvarning måste kommenteras, trots att debatten getts en ton vi inte vill vara en del av. Westerstrand talar inte bara över huvudet på oss, hon utnämner också sig själv till den som har patent på samtalet och rätten att avgöra hur det ska föras.
Vi undrar därför över Westerstrands syn på studenter. Det är tydligt att hon har en syn på forskare som kunskapskällor, och det med all rätt, men en bild av studenter som en enda stor massa utan egen agens – exempelvis då Den Stora Forskaren skriver i Den Stora Dagstidningen. ”När studenterna Madeleine Eriksson och Sarah Häggdahl nu reagerar är de påtagligt upprörda. En möjlig orsak är att de tror att jag talar om just precis dem”, skriver Westerstrand.
När vi i egenskap av studenter replikerar hennes inlägg bemöts vi alltså av både ett tillrättavisande och en klapp på huvudet: ”lycka till med studierna!”. När de Paulina de los Reyes och Lena Martinsson sedermera replikerar uppvisar hon en annan reaktion. Den ironi som Westerstrand inleder den senaste artikeln med (3/3) är ett försök till att påvisa en distans till den debatt som nu tagit fart, men den ger bitter eftersmak.
Att ”två seniora akademiker” håller med oss och inte Westerstrand verkar faktiskt skava. Westerstrand skriver: ”Den här debatten har nämligen på ett både kusligt och ledsamt sätt illustrerat det jag varnar för”. Här vill vi inflika att samtliga inlägg av Westerstrand illustrerar vår poäng. Att Westerstrand inte ser till sin egen maktposition är anledningen till att vi ingrep i debatten över huvud taget. Detta syns även i det ointresse hon visat för den kritik vi förde fram i vår artikel. I stället för att bemöta den, har hon tagit tolkningsföreträde för våra känslor (som vi egentligen inte ska nämna).
Vi vill också förtydliga vår ståndpunkt som förvrängts med Westerstrands tolkning. Vi förespråkar inte rensning i texter. Med risk för upprepning: vi menar att det är av yttersta vikt att läsa historiska texter och behandla dem som just det. Detta motsätter vi oss inte. Vi menar att flera perspektiv också måste tillåtas att anläggas, exempelvis att sätta texter i en nutida kontext. Detta är inte att censurera eller ”döma ut”. Vi är övertygade om att denna poäng framkom i vår artikel (23/2) i och med de los Reyes och Martinssons instämmanden.
En annan fråga som väcks med denna diskussion är idén om en färdiglärd läsare. Denna läsare finns rimligtvis inte, många är otränade i att upptäcka förtryckande tendenser i texter, i synnerhet om de själva inte inbegrips av förtrycket. Detta kan även gälla den som undervisar om texten i fråga. Om en sådan situation uppstår, där en student kan synliggöra en typ av norm som existerar inom en text och en lärare inte, bör det leda till att förståelsen av en text breddas. Här finns också det problematiska med trigger warnings, vem kan avgöra vilken text som ska markeras med en varning? Det grundläggande med att läsa texter som kan vara triggande är att inte lämna dem okommenterade och att aldrig betrakta texter som färdiglästa.
Ytterligare vill vi, liksom de los Reyes och Martinsson, understryka det faktum att universitetet inte kan vara ett tryggt rum. Den trygghet som sattes i gungning, som vi i vår första artikel syftade till, beskrev snarare det märkliga angreppssätt – att i media utelämna studenter och andra verksamma forskare – som Westerstrand tilltog för att diskutera dessa frågor. Härmed vill vi flytta denna debatt ut ur media, utan att för den skull avsluta samtalet.
