”Om vi inte värnar våra nationella minoriteter och skapar strukturer som inte tillåter att de blir utsatta för rasism inom systemet, varför ska då folk i allmänhet behöva göra det?” Det skriver Britt-Inger Lundqvist och Kurt Magnusson med anledning av aktuella händelser som påminner om Sveriges rasbiologiska förflutna, och att mycket återstår att ta itu med.
Just nu står Sorgenfrilägret i Malmö inför avhysning utan att det finns några alternativ för
de människor som bor i lägret. I olika medier kommer rapporter om skador på människor, hur
rasister försöker köra över romer med bilar. Aktivister uppmanas att komma till platsen för att
skydda och rasisterna för att avhysa. Polisen lyser med sin frånvaro, allt medan läget i Malmö
tenderar att eskalera och har potential att sluta i en human katastrof.
De flesta orättvisor går att hitta i våra strukturer i samhället och i dessa strukturer ingår Martin
Valfridsson som ställer sig bakom utdrivningen av lägret i Malmö med orden ”man kan inte
särbehandla en grupp i samhället”. Ett märkligt uttalande när vi faktiskt gör det hela tiden.
Vi särbehandlar flyktingar så de får någonstans att bo. Hela samhällen går ihop och visar solidaritet
och hjälper dessa människor, på ett mycket snyggt sätt. Här säger inte Valfridsson ett ord om att man
inte kan särbehandla en grupp. Däremot så vill han att polisen ska stötta kommunerna i att köra bort
de fattiga tiggarna eftersom det enligt honom inte finns någon tak över huvudet-garanti i Sverige.
Istället för att tillsammans hitta lösningar på en för alla ohållbar situation överlåter vi till desperata
människor att lösa situationen i affekt. På vilket sätt skiljer sig människorna i lägret i Malmö från de
flyktingar som vi som samhälle villigt hjälper med tak över huvudet garantin. Har det med etnicitet,
klass, fattigdom eller gamla strukturer att göra?
I dag finns det en vitbok skriven av staten som ursäkt för den behandling resande och romer utsattes
för. Samtidigt låter Socialdemokraterna i Umeå sin företrädare Lennart Holmlund, tidigare långvarigt kommunalråd, komma undan med en ”paus” för
sina upprepade antiromska uttalanden. Det är lätt att uppröras över den infantila anklagelsen från Lennart Holmlund, att romer inte bajsar
som andra. Det är så dumt att man nästan blir full i skratt.
Det allvarligaste uttalandet Holmlund gjort rör dock inte avföring, och går inte att skämta bort. I en
kommentar på moderatpolitikern Igor Jonssons blogg skriver Holmlund att ”Undra på att
myndigheterna i Rumänien får ett agg mot dem”. Det är viktigt att ta detta på allvar och inte
negligera de generaliserande och antiromska uttalande Lennart Holmlund gör.
På samma sätt är det är viktigt att ta det hatbrott som utförts mot utställningen Vi är romer i Borås på allvar och inte betrakta det som ett busstreck eller enbart skadegörelse. Dessa
händelser knyter an till ett strukturellt problem som man måste adressera och åtgärda på
rätt sätt.
Tänk om Lennart Holmlund skulle sagt samma sak om de före detta slavarna i USA? ”Undra på att
USA får ett agg mot dem”. Ett förslavat folk som kämpar med att resa sig och skapa en framtid ska
inte hysas agg emot. Hur hade reaktionen blivit då?
Eller om skadegörelsen hade varit mot en judisk utställning om förintelselägren. Hur hade reaktionen
blivit då?
Det är Europas sista slavar, de romer från Rumänien, som bor i lägret i Malmö och Lennart Holmlund
raljerar om. En del av den folkgruppen genomförde hans eget parti steriliseringsreformer mot på 40-talet. Är även det agg som Sverige kände då för resande och romer förståeligt för Lennart Holmlund?
Sett ur ett historiskt perspektiv är det Holmlund säger inget vanligt klavertramp. Socialdemokratin bör göra upp med sin rasbiologiska historia. Inte upprepa den.
Lennart Holmlunds agerande ingår i en struktur. Att inte ge hans uttalande allvarliga
konsekvenser vidmakthåller denna rasistiska och antiromska struktur. Hans
uttalande, från en ledande position, påverkar inte bara de människor som tigger och deras inkomst,
det påverkar även hur människor betraktar den nationella minoriteten romer i Sverige.
Vad händer med det hatbrott som utförs mot utställningen Vi är romer, om vi inte gör något åt det
antiromska hat som det visar på? Kommer utställningen finnas kvar, kommer man våga ställa ut
den igen, kommer rasismen mot minoriteten romer växa? Vad händer om vi tillåter den typen av
hatbrott mot minoriteter? Hur kommer det att påverka helhetssynen på de nationella minoriteterna i
Sverige?
Om vi inte värnar våra nationella minoriteter och skapar strukturer som inte tillåter att de blir utsatta
för rasism inom systemet, varför ska då folk i allmänhet behöva göra det? Att tillåta en person som
uttalar sig uppenbart antiromskt gång efter annan eller att negligera skadegörelse som utgör hatbrott
skickar signaler som påverkar långt utanför minoriteten romer eller de nationella minoriteterna.
Allt hänger ihop, att förminska antiromska uttalanden, att inte se hatbrotten för det de är, att ställa
människor på bar backe och att det brinner i våra flyktingförläggningar handlar om strukturer.
Vi måste visa att vi tar det på allvar, befria Lennart Holmlund från sina politiska uppdrag, rubricera
skadegörelsen i Borås som hatbrott, hjälpa tiggarna i Malmö och sätta in krafttag mot de som
eldar. Annars riskerar vi att få ett samhälle som ingen egentligen vill ha.
