Den vanligaste inledningen på Stockholms tjejjours anonyma chatt är: ”Hej, jag orkar inte leva längre”. Nu efterfrågar tjejjouren ett seriöst rättsväsende där det finns specialister på sexuellt våld och därmed även sex som självskadebeteende. De efterfrågar även ett gediget kunskapslyft på samtliga nivåer i samhället.
Den 25 november är FN:s dag för avskaffandet av våld mot kvinnor. Det är en dag som finns till för att tjejer och kvinnor under en alltför lång tid har blivit utsatta för olika sorters våld. Framför allt av närstående män. På Stockholms tjejjour anser vi att det är viktigt att denna dag uppmärksammas då en av de vanligaste inledningarna av stödsökande i vår chatt är: ”Hej, jag orkar inte leva längre”. Den mest förekommande anledningen till att tjejerna mår så här dåligt är att de utsatts för sexuellt våld.
Tjejer kontaktar oss på Stockholms tjejjour med berättelser som de inte vågar vända sig med till någon annan då rädslan för att de inte kommer att bli trodda eller tagna på allvar någon annanstans är stor. Det är därför dags att detta uppmärksammas och att det sker en förändring på samhällsnivå utifrån tjejernas behov. Vi ska inte behöva möta tjejer som tar på sig skulden för det som de utsätts för medan förövarna går fria.
Sexuella övergrepp är något som har diskuterats frekvent den senaste tiden. Vi har alla läst om fall efter fall där förövaren går fri för att han påstår sig ha sovit under övergreppet. Vi har också läst om tjejers utsatthet under offentliga tillställningar, till exempel vid en del musikfestivaler under sommaren.
Vi har också märkt att det saknas kunskap om vem som är en potentiell förövare och att det finns mycket fördomar kring detta. Framför allt har vi hört om tjejer som har blir utsatta för övergrepp, för att sedan bli skuldbelagda och heller inte få den upprättelse eller det stöd som de har rätt till och behov av.
Något annat som har diskuterats flitigt under året är behovet av en samtyckeslagstiftning. En samtyckeslagstiftning skulle förhoppningsvis lägga fokus där det hör hemma – på förövaren. Vi på Stockholms tjejjour anser att det är positivt att denna fråga lyfts och diskuteras både i samhället och på politisk nivå. Däremot tror vi att det krävs mer än en lagändring för att komma åt det här problemet på alla nivåer.
Vi ställer oss frågande till hur en samtyckeslag skyddar den som utsätts för ett sexuellt övergrepp om ett ”samtycke” tvingats fram, eller om en person samtycker som en sista utväg för att undvika våld. Vi känner dessutom en oro över att det blir offrets ansvar att bevisa att hon inte gav samtycke. Fokus hamnar återigen på tjejens beteende, inte förövarens.
Något annat som problematiserar idén om en samtyckeslag är hur lagen skulle skydda de som blir utsatta i samband med sex som självskadebeteende. Sex som självskadebeteende är en problematik som Stockholms tjejjour ofta möter och som vi har arbetat med under flera års tid. Enligt Stockholms tjejjour innebär sex som självskadebeteende att en tjej upprepade gånger söker sig till situationer där hon blir utsatt för sexuellt våld i syfte att lindra tunga känslor som skam, skuld, ångest och självhat.
Vi ställer oss kritiska till hur lagen kommer att fånga upp de utsatta tjejer som löper extra stor risk att skuldbeläggas för det sexuella övergreppet. Detta är ofta tjejer som har blivit utsatta för olika typer av övergrepp tidigare i livet och som blir uppsökta av, eller själva söker upp, förövare som utsätter dem för nya övergrepp. Igen och igen. Skulle lagen vara till för dem?
Oavsett om det blir en förändrad lagstiftning eller ej, är vi rädda att den problematik som finns inom rättsväsendet idag kommer bestå. För att minska den problematiken tror vi att det behövs en genomarbetad och grundläggande strategi som kan appliceras på ansvariga myndigheters arbete, men också i samhället i stort. Problemet är inte bara att förövare i dag går fria, utan också att sexuella övergrepp har blivit så pass normaliserade att det till och med anses okej att skämta om det. Därmed förminskas övergreppen till den grad att de utsatta inte vågar berätta om sina upplevelser.
”Hej, jag orkar inte leva längre”
Att många tjejers liv är så här fulla av hopplöshet, utsatthet och ångest måste få ett stopp. Det är dags för en lagändring som faktiskt fungerar och som är anpassad efter tjejernas utsatthet. Vi efterfrågar ett seriöst rättsväsende där det finns specialister på sexuellt våld och därmed även sex som självskadebeteende. Vi efterfrågar ett gediget kunskapslyft på samtliga nivåer i samhället. Vi kräver att förövare inte längre kommer undan med dåliga ursäkter som lämnar den utsatte skuldbelagd och utan upprättelse.
