Här bjöds det minst sagt på underhållning. Det sjöngs schlagers och svenska slagdängor med feministisk glimt i ögat. En filmduk lyste i caféet med bröst i olika varianter, storlekar och former. Bortopererade, små, stora, spretande och hängande. Hilma Lundwalls fina fotoutställning Tuttar har dragit fulla hus i Stockholm och den 23 mars gästar den Göteborg.

Det var trångt i lokalen. Kvinnojouren och Tjejjouren i Lund var där. Brottsofferjouren Mellersta Skåne, Fatta man, Fina fittan och Queerlequin var där. Stämningen får en radda superlativer i stället för fem stjärnor i betyg. Vänlig, avväpnande, avslappnat uppsluppen och varm. Med andra ord, den var på topp.

Evenemanget var en glad glittrande show med en ironisk och komisk och samtidigt allvarlig underton som påminner om en kommande mänsklig revolution – omöjlig att stoppa. Människor har uppenbarligen fått nog. Här kändes det ända in i märgen att människor när en längtan efter det självklara – att få vara sitt eget jag och leva det liv vi alla vi alla har vår medfödda rätt att leva. Kvinnor såväl som män, hen, han och hon, är trötta av ansträngningen av att tvingas tränga in sig i för små fyrkantiga boxar för att passa in i normer och förstelnade system.

– Manligheten är som en liten låda, att bredda och expandera den lådan, är vad det handlar om, sade André Sjöroos, medlem i den relativt nybildade ideella föreningen Fatta, som arbetar mot sexuellt våld och för sexuellt samtycke.

– Vi män måste gå i täten för att förändra oss. Vi behöver också prata om det som har ett värde, det som är viktigt, fortsatte han.

Gudrun Schymans drog applådåskor så fort hon visade sig och öppnade munnen. Hur gör hon? Hon är sig själv. Det råkar vara mer än nog. När politiken är som mest vinglig och velig i Sverige står Gudrun Schyman rakryggat, rätt upp och ner och skämtar med samtidig sylvass skärpa i orden. Hennes kunskap har erövrats efter decennier av politisk aktivitet och kunskapsinhämtning. Hon roar samtidigt som hon agiterar och ger hopp. Hon är populär och älskad i de egna leden. Hon vet vad hon tycker och andra får tycka vad de vill om det. Det går hem hos folk. Vågar hon vågar vi.

”Partiet är verktyget”

Efter en bejublad förhandsvisning av ett Doc Lounge Special av en ännu ej färdig dokumentär om Gudrun Schyman och hennes liv svarade hon på publikens och Radio AF:s reporters frågor på scen. Snabbtänkt och kvickt – med väl utportionerade humoristiska kommentarer som uttalades med snits och intelligens komparerat med ett strålande leende och koncentrerat lyssnande.

– Det bästa med oss människor är vår förmåga att skapa och förändra. Partiet är verktyget. Politik är att förhålla sig till varandra i kärlek. Det är det stora som gör att vi får det här redskapet som kallas politik på plats.

Vad sa hon? Blandar hon in kärlek i rationellt politiskt arbete? Ja, hon kan, utan att komma i närheten av flumsnack.

– Vill man engagera sig i politik går man med i parti. Det är inte något dramatiskt med det. Det behövs bara lite research kring vilka frågor du är intresserad av.

Vi som vill något annat och vill ha förändring, måste värna om demokratin med människovärdet som grund. Det ansvaret har vi som människor. Det är att ta sig själv på allvar i en tid då mänskliga rättigheter är attackerade. Det feministiska perspektivet går tvärs emot alla maktmönster som står som plattform i samtliga samhällen, mönster sprungna ur ett synsätt att vi ska behandlas olika beroende av kön.

Premiär nästa år

Bredvid Gudrun Schyman satt Helene Granqvist, producent för den kommande filmen Under min livstid och hyllade sin huvudperson i filmen:

- Utan tvekan är du en inspirationskälla, stark och naturlig eftersom du är van vid att bli beskådad. Du är mänsklig och genuin och vågar lita på dina erfarenheter.

Först nästa internationella kvinnodag visas filmen i sin helhet. Vi får stå ut och ha tålamod till dess. Av de specialklippta partierna att döma lär filmen bli en succé.

En annan som kunde hålla låda så det slog gnistor på scen var komikern, journalisten, sångerskan och artisten Josefin Johansson som gav järnet, kvällen till ära. Ett under av kraftverk. Humorföreställningen Tjejgrejer var hennes första soloshow. När hon sjöng trampade hon gasen i botten och ledde därefter Girls Gone allsång med Bandet the Mona Lisas som fick Allsång på Skansen att blekna och likna ett trasigt gammalt fladdrigt lakan. Fullt ös!

En kul kväll, var det.