Det var under något annorlunda omständigheter partisekreterarna fick bekänna färg i olika sakfrågor. För varje ämne behövde de tydligt ta ställning genom att gå till höger om debattscenen för ”ja” och till vänster för ”nej”.

Det är känt hur partierna röstat i frågan om skärpta asylregler, men förbundsordförande Kristina Ljungros ville veta om partierna ämnar förenkla möjligheten till återförening, när lagen kommer till sitt slut.

Samtliga partisekreterare ställde sig tveklöst till höger, vilket signalerade ja-svar, utom Tomas Tobé (M) som ställde sig i mitten.

– Vi har inte tagit ställning i den frågan än, men vi vill permanenta tillfälliga uppehållstillstånd, förklarade han.

Karin Rågsjö (V) markerade genom att ställa sig långt ut till höger om scenen.

– Jag tycker det här är ett skämmigt beslut från början till slut. Det är jättesvårt att se människor i ögonen och säga ”vi har tagit fram en jättebra barnkonvention, men den gäller inte de här barnen, ni får vänta i tre år”. Det är så söndrande att det är fasansfullt. Jag skäms, sade hon med eftertryck.

Även hbtq-perspektivet på frågan lyftes. Ibland kan det bli svårt för hbtq-flyktingar att bevisa att de lever i den familjekonstellation de gör, då partnerskap inte finns registrerat exempelvis. Samtliga partier ställde sig bakom att förenkla reglerna för hbtq-flyktingar, men hade inga färdiga förslag på hur i dagsläget.

Splittrat om surrogatmödraskap

En annan het familjepolitisk fråga är den om surrogatmödraskap. Nyligen kom en statlig utredning som drar slutsatsen att värdgraviditet, som RFSU kallar företeelsen, inte ska regleras.

– Det här innebär att kvinnor som bär andras barn riskerar att hamna i ett väldigt utsatt läge, menade Kristina Ljungros.

Frågan splittrar partierna. Socialdemokraterna och Miljöpartiet ställde sig i mitten. Moderaterna, Liberalerna och Centern ville reglera altruistiskt surrogatmödraskap. Vänsterpartiet och Kristdemokraterna var emot.

– Kvinnan riskerar att bli en handelsvara om vi öppnar upp för reglering, menade Acko Ankarberg (KD).

Rågsjö var inne på samma linje.

– Dessutom finns det koloniala tendenser i det här. Rika västerlänningar åker till fattigare länder och köper en mindre privilegierad kvinnas kropp, slog hon fast.

Positiv sexminister

Senare under eftermiddagen fick förbundet besök av folkhälsominister Gabriel Wikström, även självutnämnd ”sexminister”. Efter att ha svarat på en tweet, där en person klagat på sina grannars högljudda sexliv, blev han uppmärksammad i både inhemsk och utländsk media. Svaret löd nämligen: ”Vad roligt för dem, ett bra sexliv är bra för folkhälsan”.

– Jag tror att det finns ett behov av att prata om sex på andra sätt, särskilt från politikens håll. Sex i politiska termer handlar ofta om våldtäkt, trakasserier, könssjukdomar och andra negativa saker. Vi måste bli bättre på att lyfta fram att sex i grunden är någonting positivt, statuerade ”sexministern” och fick en spontanapplåd.

Kristina Ljungros och Gabriel Wikström.

Den senaste offentliga undersökningen om hur svenskarna egentligen har det i sängen gjordes 1996. Dateringen innebär att det är svårt för RFSU att veta vad deras insatser får för effekt och om pengarna används rätt. Dessutom är heteronormen i undersökningen dominerande, vilket leder till att kunskapen om hbtq-personers sexliv är än mer bristfällig.

– Jag hoppas kunna ge ett konkret svar inom kort om när en ny undersökning ska göras. Det kan bli snabbare än ni tror, sade Wikström och blinkade till publiken.

Samling kring tidiga insatser

Ungdomsmottagningarna är en annan hjärtefråga för RFSU. En världsunik verksamhet där tillgängligheten ser olika ut beroende på vart i landet en bor, enligt förbundet. Till exempel kan det vara stor skillnad på kvaliteten mellan olika regioners mottagningar och även öppettiderna under somrarna kan vara ett bekymmer. Ljungros ville ha svar på frågan om det inte dags för nationell reglering.

Wikström gick emot partikollegan Carin Jämtin, som i den tidigare debatten menat att staten inte kan bestämma allt.

– Vi har uppmärksammat ungdomsmottagningarna i årets budget och tillfört 260 miljoner till arbetet med psykisk ohälsa. Den här fantastiska verksamheten bedrivs ofta i skymundan och det saknas en nationell samling. Jag tror verksamheten kan användas i mycket större utsträckning. Vi behöver ju en instans som både jobbar med tidiga insatser men också en hel del förebyggande, menade Wiklund.