Almedalsbubblan dag 6: Varken Ebba Busch Thor (KD) eller Stefan Löfven (S) lyfte asylrätten i sina partiledartal, men SOS Barnbyars kampanj #ROTLÖS utsågs till Almedalens hetaste. Ulrika Westerlund har lyssnat på partiledartal, sett en prisutdelning och varit på seminarium och noterar ett gap mellan partier och civila samhället.
På fredagsmorgonen var det dags för utnämningen av årets mottagare av priset ”Hetast i Almedalen”. Det är pr-byrån Westander som för tionde året i rad delar ut priset till den aktör som lyckats bäst med att nå ut med sitt budskap under Almedalsveckan i Visby.
Årets vinnare blev SOS Barnbyar och kampanjen #ROTLÖS som synts mycket och tydligt under veckan. Med konstnärliga installationer har organisationen lyckats nå ut med budskapet att de nu startar verksamhet i Sverige, i första hand för ensamkommande barn och ungdomar. Kampanjen handlar också om att synliggöra de barn som lever i samhällsvård i Sverige, och vill öka medvetenheten om att barn som är omhändertagna av samhället många gånger löper stor risk att fara illa. Jessica W Sandberg, pr- och pressansvarig, tog emot priset för SOS Barnbyars räkning.
På en vägg mitt på Hästgatan, en av Visbys mest centrala gator, hade konstnären Hop Louie gjort en stor muralmålning föreställande en liten flicka som ryckts upp med rötterna.
– Jag ville vara med i projektet nu när Europa och Sverige stänger sig mot folk som flyr och istället för att hjälpa bygger murar och stiftar lagar för att hålla människor borta. Barnen, som inte haft något med konflikterna att göra, är de som drabbas hårdast och de hamnar i en rotlöshet som barn inte ska behöva hamna i, beskrev Hop Louie sitt verk.
Foto: Jessica W Sandberg
Effekter av tillfälliga lagen
122 nomineringar hade kommit in, och förutom SOS Barnbyar var bland andra Röda korset nominerade för kampanjen ”Riv lagen. Inte familjer”. I Almedalen hade Röda korset bland annat synliggjort sitt budskap med hjälp av speglar, där en stor oskärpa fick synliggöra hur ett barns minne av sin familj snabbt bleknar och tre år är en oändlig tid.
Asylrättsseminarierna har varit många under årets almedalsvecka. Förutom Röda korset och SOS Barnbyar, har också bland andra Rädda barnen, RFSL, FARR och Amnesty, och inte minst Migrationsverket, haft en stor mängd seminarier om situationen för asylsökande, och vilka effekter den tillfälliga lagen kommer att få. På onsdagseftermiddagen ordnade också Socialdemokrater för tro och solidaritet och Migrationspolitiska S-föreningen ett seminarium om ”Framtidens socialdemokratiska migrationspolitik”. I en fullsatt lokal diskuterade Sara Karlsson, riksdagsledamot för S, Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, Joe Frans, migrationspolitisk talesperson Socialdemokrater för tro och solidaritet, Åsa Eriksson (S), kommunstyrelsens ordförande i Norberg och Carina Nilsson, kommunalråd i Malmö för S, under ledning av Ulf Bjereld, ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet.
– Det var rätt att fatta beslutet, menade Carina Nilsson. Malmö var som ett ”inferno” i höstas, vissa nätter hade vi 2 000 ensamkommande barn som behövde sovplats. Välfärden och den svenska modellen måste värnas. Den bygger på att alla vill bidra solidariskt och också känner att de får ut något av modellen själva. Vi kan inte ta emot 500 000 personer i Sverige.
Allt hänger ihop
Anders Lindberg ifrågasatte varför den tillfälliga lagen införts – vad partiet ansåg sig kunna uppnå med hjälp av just den.
– Det kommer inte komma några 500 000 personer till Sverige. Lagen är införd för att skrämma bort folk, men de kommer ju inte hit ändå. Sverige gränsar inte mot Syrien, och gränser har stängts. Den här lagen får framförallt negativa konsekvenser för de som redan är här, och det kommer att försvåra oerhört för dem.
– Något var tvunget att göras, kanske var detta inte det bästa, men vi måste ha en ny migrationspolitik. Vi vill ha ett öppet, men också inkluderande land där alla som är här också kan få en plats. Det finns ingen risk för att lagen kommer att bli permanent, ”eftersom den inte är bra”, sade Åsa Eriksson.
– Det var inte nödvändigt att införa lagen, men det kommer att bli bra ändå, trodde Joe Frans. Vi ska jobba mycket med migration och utveckling nu, allt hänger ihop.
– Vi var tvungna att göra något, vi var oförberedda på situationen, att det skulle komma så många. Det funkade inte med tanken att andra länder skulle tvingas ta ansvar. Nu ska vi bygga ut mottagningskapaciteten för att kunna återgå till den gamla lagen sen, menade Sara Karlsson, som också poängterade att hon är orolig för utvecklingen av debatten och att hon inte hade infört lagen om hon haft möjlighet att bestämma helt själv.
Resultat – helt enkelt
Dagen innan, på tisdagskvällen, talade Stefan Löfven i själva Almedalen. Inför en fullsatt park, nytt publikrekord med 6 100 åhörare, sade Löfven, i ett avsnitt som handlade om Sveriges roll i och vikten av EU generellt:
”Först och främst behöver EU gå från ord till handling i flyktingkrisen. Inget land klarar utmaningen ensam. Därför har Sverige infört en tillfällig lagstiftning, för att få färre att söka sig till Sverige, och fler till andra länder. Det har gett resultat. Men den enda långsiktigt hållbara vägen framåt, är en rättvis fördelning i EU. Alla länder som vill njuta fördelarna av gemensamma gränser, måste också ta sitt ansvar för ett gemensamt flyktingmottagande. Med rätt, kommer plikt. I Sverige, och i EU.”
Här fanns alltså inget av riksdagsledamoten Karlssons brasklappsförsvar av beslutet, och inget av tveksamheten från ledarskribent Lindberg (som ju har mycket gott sällskap av rader av jurister från civila samhällets organisationer, till exempel) om effekterna av lagen. Den har ”gett resultat”, helt enkelt.
Dagen efter var det Ebba Busch Thors tur. Om samma ämne sade hon, efter att ha gått till attack mot ”identitetspolitiken”: ”Sverige har de senaste åren haft en historiskt stor invandring. Den som tror att migrationskrisen är över blundar eller önsketänker. Den humanitära katastrofen i närområdet runt Syrien fortsätter. Och inför de kommande åren står vi med en gigantisk integrationsutmaning i Sverige. Integration – det handlar naturligtvis om jobb – men också om språk, kultur och värderingar. Alla delar behövs. Saknas någon då växer utanförskapet och splittringen i samhället riskerar att öka. Sverige har hittills misslyckats. Stefan Löfvens regering står handfallen. Klämd mellan den identitetspolitiska vänsterns maktteorier och LO:s murbygge kring arbetsmarknaden. Risken är stor att vi med deras politik välkomnar människor hit men de får inte möjlighet att bygga sig ett hem.”
Försvann i folkhavet
Löfvens tal ramades in av budskapet att ”ingen människa är en ö”, Busch Thor avslutade sitt tal med att prata om barns behov av sina föräldrar, och att ”trygga familjer bygger ett tryggt Sverige”. Ingen av dem nämnde att vi just infört en lag, som ju effektivt kommer att hindra vissa familjer från att leva tryggt tillsammans, och definitivt tvinga många att leva som ensamma öar. Att Busch Thor valde att inte ens påpeka att hennes eget parti faktiskt röstade emot hindret mot familjeåterförening måste kanske framförallt tolkas som att hon vet att stödet för detta inte är så starkt bland partiets väljare. Också hos Löfven lös frågan om asylrätten totalt med sin frånvaro, de som har rättigheter är EU-medborgarna, och därför ska de påminnas om sina plikter – att ta emot flyktingar.
I utkanten av Almedalen under Löfvens tal ordnade asylrättsorganisationerna United Rescue Aid och Folkkampanj för asylrätt en manifestation, i ett försök att göra frågan mer närvarande. Aktivister anlände med gummibåt, iförda flytvästar, med namn och bild på flyktingar på ryggen. Båten bars in mot Almedalen – men försvann nog för de flesta i folkhavet. Så, het var asylrätten och situationen för människor på flykt inte i själva almedalsparken, platsen som gett namn till veckan. Men där utanför, hos civila samhället, var frågan glödhet, till och med allra hetast i Almedalen.
