”RFSL avstyrker förslaget om temporära ändringar i bestämmelserna om uppehållstillstånd, skyddsgrunder, försörjningskrav och familjeåterförening genom införandet av en tillfällig lag om ändringar i utlänningslagen”, skriver RFSL i sitt remissvar.

De flesta asylsökande hbtq-personer som RFSL träffar, de som flyr från länder där deras livsstil och identitet är kriminaliserad, kommer inte att kunna återvända efter tre år, betonar Aino Gröndahl. Det kan ta många år i de flesta länder för att situationen ska bli bra och hållbar för hbtq-personer. Och detta är det största problemet för hbtq-personer med regeringens lagändringsförslag och med tillfälliga uppehållstillstånd, anser RFSL-juristen.

Enligt regeringens förslag, som ska behandlas i riksdagen i juni, ska flyktingar inklusive hbtq-personer ges uppehållstillstånd på tre år och alternativa skyddsbehövande ett år. När en person har fått avslag på sin ansökan om asyl och uppehållstillstånd och ska utvisas, kan en ny prövning i ärendet beviljas om det finns nya omständigheter som utgör hinder mot att verkställa utvisningen.

Det är enligt Aino Gröndahls erfarenhet vanligt att just hbtq-flyktingars asylskäl kommer fram sent i asylprocessen. Det kan handla om flyktingar som inte kunnat berätta om sin sexuella läggning eller könsidentitet inför myndigheterna i Sverige, då de flytt länder där det är myndigheterna som förföljer dem just på grund av att de är hbtq-personer. I dessa fall kan Migrationsverket bevilja en ny prövning av ärendet, om sexuell läggning eller könsidentitet åberopas som en ny omständighet och inte har prövats tidigare.

En sådan ny prövning ska enligt lagen leda till att hbtq-personer med skyddsbehov klassas som flyktingar, och därmed får permanent uppehållstillstånd. Enligt den föreslagna lagen gäller i stället tre års uppehållstillstånd, men bara vid den första asylprövningen. Personer som fått avslag och ska utvisas men som har nya omständigheter – som till exempel att de är hbtq-personer – ska om den tillfälliga lagen går igenom endast få ett års uppehållstillstånd vid omprövning.

Aino Gröndahl menar att detta är orimligt eftersom personer med skyddsbehov på grund av risk för förföljelse går miste om den rätt till tre års uppehållstillstånd som även den tillfälliga lagen ger. Vidare menar hon att det inte går att jämföra de asylsökande som flyr från krig och konfliktområden med hbtq-personer som förföljs på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet.

– När det gäller de krigsdrabbade områden där det pågår inre väpnad konflikt finns möjligheten att situationen blir bättre och tryggare med tiden. Vilket kan leda till att många eventuellt återvänder till sina hemländer. Men i lagförslaget utgår regeringen ifrån att även situationen för de som utsätts för förföljelse är övergående. När det gäller hbtq-personer, kvinnor och minoriteter, de grupper som i lagstiftningen kallas särskilt sårbara grupper, försvinner inte hoten och förföljelsen på kort tid. Lagstiftningen eller samhället i de länder dessa personer flyr från blir inte bättre inom tre år.

Hur påverkas hbtq-personer av de restriktioner som gäller familjeåterförening?

– Det är viktigt att möjligheten till familjeåterförening för hbtq-flyktingar inte påverkas eller inskränks för att hbtq-personer i sina hemländer inte har kunnat leva med sin partner och i sin familjekonstellation eller där den till och med varit kriminaliserad.

Dessutom anser Aino Gröndahl att Sverige måste göra undantag för hbtq-personer när det gäller Dublinförordningen.

– Dublinförordningen förutsätter att EU-länderna har ett identiskt asylsystem, vilket inte är fallet. I en del länder erkänns inte hbtq-personers asylskäl antingen juridiskt eller i praktiken. Sverige måste göra undantag i Dublinförordningen och inte skicka hbtq-asylsökande tillbaka till det första landet som ofta dels har oacceptabla mottagandeförhållanden för hbtq-personer, och dels skickar tillbaka hbtq-personer till de länder de flytt där de utsätts för förföljelse och tortyr.