”Socialdemokraterna har fått ge upp drömmen om att formera ”den stora koalitionen” med EPP vars uppgörelser regerar det mesta i EU-parlamentet. Det kryllar helt enkelt av för många misogyna gubbar, abortmotståndare och homofober.” Malin Björk (V) ger en bild av läget i EU-parlamentet inför 8 mars i veckans EU-krönika
Inför Internationella kvinnodagen passar det väl att ge en lägesrapport över det jämställdhetspolitiska arbetet i Europaparlamentet – sett ur en vänsterfeminists perspektiv. Sammanfattningsvis kan sägas att det trots hårt fotarbete bland feminister över partigränser står vansinnigt stilla.
Både EU-parlamentet och medlemsländerna har uppmanat EU-kommissionen att ta fram en ny jämställdhetsstrategi. Strax innan jul meddelade kommissionen trots detta att jämställdhetsarbetet skulle nedgraderas och att de inte avser att ta fram en ny strategi. Högern i EU-parlamentet är nöjda och pustar ut i bänkarna. Från de mer progressiva krafterna i parlamentet har vi däremot tydligt sagt att vi inte nöjer oss med detta. För att pressa kommissionen har vi drivit genom en extra debatt och resolution i plenum. Ju mindre de vill prata feminism, desto mer plats tänker vi kräva!
Den centralstyrda kommissionen har också dragit tillbaka förslaget till direktiv om att förbättra mammaledigheten (även om detta inte var ett direktiv i svensk smak så hade det inneburit en förbättring för miljontals kvinnor i EU), och meddelat att den inte kommer föreslå några EU-miniminivåer för att bekämpa våld mot kvinnor. Lägg till detta en direkt kvinnofientlig åtstramningspolitik. Föga imponerande alltså.
I förra veckan kom dock äntligen ett positivt förslag från Kommissionen, som rekommenderar att EU ansluter sig till Europarådets konvention för att bekämpa våld mot kvinnor (Istanbulkonventionen). Återstår dock att se vad det får för genomslag i praktisk politik.
Efter snart två år som koordinator för EU-parlamentets vänstergrupp i jämställdhetsfrågor konstaterar jag att det jämställdhetspolitiska arbetet i parlamentet allt tydligare kristalliserats som en höger-vänsterfråga. EU-parlamentarikerna i högerbänkarna låtsas bry sig lite grann om jämställdhet i valtider. Däremellan trilskar och bromsar de, avstår och röstar emot. De driver också frågor för att trampa luft, medan de monterar ner välfärd och arbetsrätt på annat håll.
Moderaternas och Kristdemokraternas grupp, EPP, är så omöjlig i jämställdhetspolitiska frågor att den andra stora gruppen, Socialdemokraterna, fått ge upp drömmen om att formera ”den stora koalitionen” med EPP vars uppgörelser regerar det mesta i EU-parlamentet. Det kryllar helt enkelt av för många misogyna gubbar, abortmotståndare och homofober.
I EU-parlamentets jämställdhetsutskott ser vi också en farlig utveckling med högerextrema krafter som tar plats. Patriarkatets nationalister och rasister vill göra sig hemmastadda i våra rum. Som i många andra frågor bjuds de tyvärr in bakvägen genom högerns vacklande hållning i allt från flyktingpolitiken till den antingen latenta eller öppna islamofobin.
Trots att jag inte tror att den feministiska revolutionen kommer i ett dokument från Bryssel tänker jag ge inte lämna en centimeter av spelplanen till den rasistiska och konservativa högern. I EU-parlamentets jämställdhetsutskott har vi därför genom hårt fotarbete lyckats bilda en koalition vars enda mål inte är att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser (EU:s enda jämställdhetspolitiska ”kamp”) eller prata om kvinnliga egenföretagare.
Vi arbetar för att ta fram rapporter som definierar feministiska perspektiv på centrala frågor såsom asyl- och migrationspolitiken, pensionssystem, hushållsarbetandes villkor, skattepolitik och feministiska perspektiv på handelspolitiken. Dessutom ska vi prata feministisk prostitutionspolitik, asylrättigheter för hbtqi-personer, bygga systerskap och lägga grunden för en progressiv abortvårdspolitik i hela Europa. Året som kommer ska bli vänsterfeministernas år!
