Argentinas president Mauricio Macri slaktade flera heliga kor för några dagar sedan. Å ena sidan förnekade han all kännedom om antalet försvunna i Argentina under det så kallade ”smutsiga kriget”, sjuttiotalets diktatur. Å andra sidan tog han emot USA:s utrikesminister John Kerry för att skriva på ett avtal som låter USA bygga militära baser i Argentina. Ana Valdés reflekterar över händelserna i Argentina.
Antalet försvunna skiljer sig beroende på vem som talar. Den officiella siffran som en undersökande kommissionen kom fram till är 9 000 människor, men Mödrarna på Plaza de Mayo, mottagaren av Nobels fredspris Perez Esquivel och flera organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter talar om 30 000 personer. Före detta kulturministern, Dario Loperfido, hävdade att siffran hade ökat av ekonomiska skäl, eftersom släktingar till de försvunna har rätt till en ekonomisk kompensation.
President Mauricio Macri säger helt enkelt att diskussionen är omöjlig och att ingen vet med säkerhet hur många som betalade sin opposition mot militärerna med sitt liv. Häromdagen lyfte USA hemlighetsstämpeln från flera tusen dokument som bevisar bortom allt tvivel att Henry Kissinger hade starka vänskapsband med flera argentinska juntamedlemmar och att han förde dåtidens president Jimmie Carter och andra bakom ljuset för att förhindra att den argentinska diktaturen fördömdes.
Henry Kissinger var bland annat hedersgäst 1978 när VM i fotboll spelades i Argentina, det var juntanledaren Jorge Videla som personligen bjöd in honom.
Det är många som önskar att den nittioårige Kissinger ska dömas i Haag-domstolen som krigsförbrytare.
Argentina och USA
Att låta USA bygga militära baser i Argentina visar hur den nuvarande regeringen tar avstånd från peronismens anti-imperialistiska retorik och hur Argentina kämpar för att bli kontinentens bästa USA-allierade. Sedan Juan Perons tider har Argentina hävdat att utrikespolitiken ska präglas av oberoende och av självständighet. Men de flesta av sjuttiotalets militärer var utbildade av USA:s experter i antiterroristkampen och det var det som präglade det ”smutsiga kriget”.
Den argentinske frihetskämpen Ernesto Che Guevara hade varit inblandad i olika revolutionära försök, i Kongo, Kuba och Bolivia där han dödades 1967. Hans exempel och hans teori om ”foco”, (teoría del foquismo) spridningen av revolutionen på kontinenten, hade påverkat tusentals ungdomar världen runt. Såväl tyska Baader Meinhof och italienska Röda Brigaderna som Tupamaros i Uruguay skapade urbana gerillor som skulle tillämpa Che Guevaras taktik och strategier.
”Kampen mot terrorismen” krävde samarbete mellan de olika diktaturerna och Plan Condor skapades, ett ramverk där poliser och arméer från Brasilien, Paraguay, Chile, Argentina och Uruguay, utbytte information och fängslade, torterade och dödade fackligt aktiva, studenter och gerillamedlemmar och deras sympatisörer.
Den strategin hade visat sig vara framgångsrik i Centralamerika, där USA hade utbildat och tränat antikommunistiska miliser i Guatemala, Honduras, Nicaragua och San Salvador. Sedan den misslyckade invasionen av Kuba, den katastrofala militära operationen vid Grisbukten, hade USA förstått att den enda möjligheten att stoppa framväxten av kommunistiska regimer på kontinenten var att döda hundratusentals människor för att sätta skräck i resten av befolkningen.
”Att ta bort vatten från akvariet och låta fisken svälta”, var mottot. Vattnet i detta fall var bönderna som försåg gerillan med mat och förnödenheter, studenter som tryckte upp flygblad och som spred Guevaras budskap och alla som hade tagit vapen i händerna.
Mödrarna på Plaza de Mayo
Cristina Fernandez de Kirchner , före detta president i Argentina och ledaren för en stor del av peronismen, hälsade häromdagen på Mödrarna på Plaza de Mayo innan de skulle demonstrera. Det var ingen vanlig marsch, det var marsch nummer 2 000 där mödrar och mor- och farmödrar går runt presidentpalatset La Casa Rosada med bilder på sina försvunna barn.
Att Cristina Fernandez valde det symboliska datumet för att hälsa på var en mycket genomtänkt politisk manöver. Hebe de Bonafini, mödrarnas legendariska ledare, hade nyligen kallats till förhör om påstått fusk och mutor. Enligt anklagelserna som riktas mot henne har den peronistiska regeringen betalat pengar till rörelsen som i stället hamnat i Bonafinis egna fickor. Pengar som skulle gå till flera projekt som startades av mödrarna och regeringen för att bygga bort bostadslösheten bland unga arbetare och fattiga.
Projektet skulle kosta flera hundra miljoner dollar och förvaltades både av statsanställda och av flera tjänstemän som hade anställts av mödrarnas organisation.
Domstolen och polisen anklagar Mödrarna på Plaza de Mayo och hävdar att det rörde sig om en gigantisk pengatvätt och att mödrarnas och Bonafinis konto användes för att dölja pengar som kom från mutor och från olaglig verksamhet. En tidigare minister från Cristina Fernandez regering ertappades häromdagen i ett kloster, där han försökte gömma flera väskor med 14 millioner dollar i kontanter.
Explosiv krutdurk
President Macris regering för en mycket medveten symbolisk kamp mot peronismen och mödrarna, som är nära allierade till Fernandez och till peronismen. Macris försök att smutskasta Bonafini ses av många som en farlig väg att gå.
Situationen i Argentina kan urarta och både militärerna och det civila samhället kan hamna på kollisionskurs igen. Mödrarna på Plaza de Mayo står för minnet och bevarande av minnet ses av många argentinare som ett viktigt del av den nationella identiteten.
Påven Franciscus och hans påstådda sympati för peronismen ingår också i den farliga blandning där president Macri navigerar. Stor arbetslöshet, en gigantisk utlandsskuld och en galopperande inflation gör Argentina till en krutdurk som ingen vet när den ska explodera.
Nu finns Cristina Fernandez och hennes döde make, Ernesto Kirchner, bland de hundratals som undersöks och anklagas för att ha tagit emot mutor i hundramiljonerdollar-klassen. Mot den döde Ernesto Kirchner vågar ingen gå, men Cristina Fernandez kan hamna bakom galler.
