– Nu startas det lokalavdelningar av Women’s Equality Party överallt och vi klarar knappt av att hantera alla kontakter.
Det berättade Catherine Riley från det brittiska partiet, som gästade Örebro universitet förra veckan. Hon var där i den dubbla rollen som feministisk aktivist och forskare. Under ett heldagsseminarium lyftes frågan om hur feministisk politik kan bedrivas både inom och utanför det etablerade politiska systemet. Men också om hur kvinnors röst i offentligheten är en motståndshandling som mötts och möts med våld.
Den sensationella framgången för Women’s Equality Party (WEP), som fick 5,2 procent av rösterna i borgmästarevalet i London, har skapat ett nytt klimat i brittisk politik. Partiet fokuserar på löneskillnaderna och våldet mot kvinnor vilket resulterat i att Londons nyvalde borgmästare Sadiq Khan lovat att ta itu med dessa frågor. På plats under Örebro-seminariet fanns fem representanter från Feministiskt initiativ (Fi) i sina olika roller som politisk sekreterare, stockholmspolitiker eller ansvarig för nationella politikområden.
– Det här är en viktig dag då vi har chansen till ett gränsöverskridande möte mellan feministiska forskare, politiker, byråkrater och aktivister, betonade Sofia Strid, docent i genusvetenskap från Centrum för feministiska samhällsstudier och initiativtagare till seminariet. Att feministiska nätverk bestående av kvinnor med inflytande är högst levande bland både yngre och äldre deltagare märktes vid de inledande presentationerna: ”Jag sitter ju egentligen här på två stolar, jag är både forskare och byråkrat” eller ”I dag är jag politiker men har alltid varit feministisk aktivist”.
”Feministisk politik och mainstreaming av kön – tvärsektoriella och transversala dialoger om utmaningar för feministisk politik, praktik och forskning i Sverige och Storbritannien” hette seminariet. Under dagens presentationer och samtal levde seminariet väl upp till den lite akademiska titeln om att i dialog kunna röra sig mellan och på tvärs med olika arenor och former för feministisk politik.
Kunskap och makt
Förmiddagen handlade om hur medvetet arbete med ekonomiska prioriteringar är en strategi för att synliggöra och driva feministiska frågar. WEP:s valresultat räckte inte för att komma in i Londons motsvarighet till kommunfullmäktige men jämställdhet i ekonomin har varit ett centralt inslag i valkampanj och opinionsbildning. Partiet kommer att driva frågan om kvinnors löner hårt, minskade avgifter för barnomsorg är en annan fråga. Fi är i dag representerat i 13 kommuner och med en plats i EU-parlamentet och ledamöterna får alltmer erfarenhet av att arbeta som folkvalda. Här kunde Fi bidra med värdefulla erfarenheter från Stockholmspolitiken av utmaningar och möjligheter att bedriva feministisk politik ”inifrån”. I Stockholms stad har nu ett arbete påbörjats med att skapa könsstatistik över hur läget ser ut inom olika verksamheter som rehabilitering, äldreomsorg, skola, fritid och kommunikationer.
– Det fanns ingen statistik över hur det såg ut förut, system för att mäta saknades och behövde skapas, berättade Lisa Ericson, politisk sekreterare för Fi. Till att börja med fick fyra stadsdelsnämnder utifrån ny statistik lära sig innebörden av hur siffror kan tolkas och att göra en rapport där jämställdhet beaktades.
Nu börjar resultaten av mätningar komma fram, till exempel att flickors psykiska hälsa är sämre än pojkars i årskurs 9, att pojkars föräldrar är mer nöjda med dagis, att kvinnor är mer drabbade av olyckor i trafiken och att tillgången till sportanläggningar är ojämställd. Utmaningen är att integrera statistik och kunskap om hur den kan tolkas i planering och beslutsunderlag till politikerna. Och att få igenom politiska beslut med verkliga omprioriteringar.
– Att reducera jämställdhet i budgetprocessen till enbart en kunskapsfråga osynliggör att det handlar om makt och det är problematiskt, menade Lisa Ericson från Fi i sin presentation.
Hon fick medhåll av Renée Andersson som medverkade i den dubbla rollen som doktorand i statskunskap vid Örebro universitet och strateg och planerare vid Örebro kommun. Renée gav en översikt över kommunens systematiska arbete sedan 2007 med att integrera jämställdhet i planering och politiska beslut. Under perioden 2015-2017 ska jämställdhet integreras i själva budgetprocessen med inriktning på att granska hur resurser fördelas. Enligt Renée kännetecknas Örebro av det tydliga och starka stödet från alla ledande politiker och kommunens ledning i det långsiktiga förändringsarbetet.
– I min roll som forskare kan jag konstatera att det kan vara ett dilemma om all kraft inriktas på en jämställd service men där frågor om makt och kön kommer bort, poängterade hon.
Våld och motstånd
”Från pamfletter till hashtags” var titeln på Sofia Strids och Catherine Rileys presentation under eftermiddagen av sin pågående forskning. Den handlar om organiserat motstånd mot transpatriarkalt våld. Catherine Riley är förutom att vara aktivist i WEP disputerad i kvinnovetenskap och litteratur vid Birckbeck College, University of London. Med utgångspunkt i att våld förstås som ojämställdhet i sig självt och som maktutövning studerar de en lång historisk linje av våld och kvinnors publicering. Att publicera sig är kvinnors motståndshandling som innebär att ta kontroll över språket och över sig själv.
I projektet utforskas hur kvinnors motstånd mot patriarkalt våldsutövande gått till genom att skriva och publicera sig i offentligheten. I studien framkommer hur detta mötts med antagonism, övergrepp och ännu mer våld. Redan i början av 1900-talet publicerades en mängd pamfletter, upprop, flygblad och tidskrifter av både svenska och brittisk kvinnorörelse, särskilt under rösträttskampen. Forskarna studerar likheter och skillnader med dagens framväxande våg av kvinnors röster i offentligheten, särskilt på internet.
– Vi kan urskilja fyra vågor av publicering. I den första vågen dominerar pamfletter och korta texter, i den andra vågen startas förlag, i den tredje vågen etableras feministiska akademiska texter och den fjärde vågen tycks vi stå i i dag, det vi kallar hashtagfeminism, beskrev Sofia Strid.
Hon gav en översikt av hur politiska krav och visioner varierat under de olika vågorna. Kroppslig integritet, surrogatmödraskap och avskaffande av våld mot kvinnor är aktuella frågor i den fjärde vågen med intersektionell jämställdhet som vision. Problem som kan urskiljas i denna våg är antifeminism, avsaknad av att vara gemensam intressegrupp med gemensamma, kollektiva aktioner.
Catherine Riley gav olika exempel på hur kvinnors röst i offentligheten mötts med extremt och mycket grovt våld särskilt under den första och fjärde vågen. Tortyr och sexuella trakasserier särskilt mot arbetarklassens kvinnor var vanligt från statsmakten under den engelska rösträttskampen. Suffragetterna svarade med att i detalj beskriva vad som hänt i sina tidskrifter. I den fjärde vågen är det grova, sadistiska sexualiserade våldet på nätet ett uttryck för försvaret av det patriarkala privilegiet av att vara den enda tillåtna rösten i det offentliga.
– Det går helt enkelt inte att synliggöra detta i andra medier, det går inte att trycka i en tidning eller säga i tv och radio vilka ord som används i dessa kvinnohatande inlägg på nätet. Det sexualiserade våldet inriktas ofta på munnen, det handlar om ”shut up”, menade Catherine Riley. Men kvinnorna skriver och publicerar sig som aldrig förr, de feministiska rösterna stoppas inte.
