– Våldtäkt, hatbrott, diskriminering och trakasserier, det finns stora problem i Sverige och ingen organisation eller arbetsplats kan helt vara en fristad när normerna i samhället ser ut som de gör, säger Pär Viktorsson Harrby, verksamhetschef på RFSL.
Inte heller Katarina Berggren, vice partisekreterare i Socialdemokraterna, är förvånad över att brist på jämställdhet och demokrati på arbetsplatsen bidrar till utmattning.

– Tillsammans med den ekonomiska faktorn som också uppges (i enkäten reds anm.), kvinnor har fortfarande lägre löner, lägre sysselsättningsgrad, kortare arbetstid och högre sjukfrånvaro än män. Dessutom lämnar arbetsmiljön inom flera kvinnodominerande yrken, inte minst inom välfärdssektorn, ofta mer att önska.

Kartlade ojämställdheten

Efter en omfattande kartläggning inom Vänsterpartiet, där man identifierade ojämställda strukturer inom medlemsorganisationen, valde man 2012 att skilja på det interna, respektive utåtriktade arbetet med jämställdhet, och bildade ett kvinnonätverk för att stärka kvinnor och det inre feministiska arbetet.

– Vi har ju medvetet valt att inte ha ett kvinnoförbund och vi ville inte flytta de feministiska politiska frågorna från partistyrelsen samtidigt som vi såg ett behov av stärka kvinnor i organisationen, säger Ida Gabrielsson, ordförande för Vänsterpartiets kvinnonätverk.

Även på Kvinna till Kvinna känns problematiken igen, både när det gäller anställda och ideellt aktiva. Petra Tötterman Andorff, som är biträdande generalsekreterare på Kvinna till Kvinna, påpekar även att de som arbetar med feministiskt förändringsarbete är extra utsatta av just den anledningen.

– Vi arbetar nära utsatta kvinnorättsförsvarare i konfliktpåverkade områden, det är lätt för medarbetare att känna ett personligt ansvar inför detta, och då är det svårt att lämna arbetet vid skrivbordet i slutet av dagen.

Något som Pär Viktorsson Harrby på RFSL också känner igen.

– Många medarbetare tar ett väldigt stort ansvar för andra, såsom utsatta hbtq-personer som vår verksamhet finns till för. Vi ser ju ofta hur RFSL gör livsavgörande skillnad, men kan också känna att vi inte räcker till och oroa oss för vad som händer om inte vi finns där.

Resurser gör skillnad

Kvinna till Kvinna, RFSL, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är samtliga både feministiska arbetsgivare inom civilsamhället och medlemsorganisationer med ideellt aktiva medlemmar. De två kategorier där de svarande i enkäten #hållbarfeminism ville se insatser, (för att skapa jämställda och demokratiska strukturer) både på arbetsplatsen och i föreningen.
Företrädarna menar att det är viktigt att skilja på grupperna: arbetstagare och ideellt aktiva. Men också att organisationens storlek kan ha betydelse, och hur finansieringen ser ut.

– Våra medarbetare ägnar betydande tid åt att ansöka om bidrag och finansiellt stöd. Samtidigt är det stor skillnad mot en organisation där verksamheten till stor del bedrivs på ideell basis. I de fallen är kanske de anställda är ett fåtal om några, som ibland leds av en ideell styrelse. Kvinna till Kvinna har förvisso också en ideell styrelse, men en ledningsgrupp för den operativa verksamheten och över 100 anställda. Vi arbetar i över 10 länder som regleras av lagar och tydliga arbetsmiljöregler, säger Petra Tötterman Andorff.

Petra Tötterman Andorff är biträdande generalsekreterare på Kvinna till Kvinna

Hos RFSL är det viktigt att många får och kan ta ansvar på arbetsplatsen menar Pär Viktorsson Harrby, samtidigt som det är lika viktigt med ett tydligt ledarskap och chefer som sätter ramar och stöttar.

– Det är ganska stor skillnad på RFSL som arbetsplats, med avlönade och professionella medarbetare där det finns en avtalad arbetstid som organisationen förfogar över, och som medlemsförening med aktiva som lägger den tid de kan och vill på frågor de brinner för eller känner ansvar för.

RFSL arbetar för att minska sitt projektberoende med ökade egna intäkter men betonar även att ett ökat generellt statsbidrag skulle göra stor skillnad.

Även inom Vänsterpartiet har man enligt Ida Gabrielsson under en ganska lång tid arbetat med att professionalisera organisationen och hålla isär vad som gäller för de anställda respektive medlemmarna.

– De anställda ska till exempel inte förväntas arbeta ideellt också och svara i telefon klockan 22.

Arbete utan slut

På Kvinna till Kvinna betonar Petra Tötterman Andorff hur viktig samverkan med facket och arbetsmiljökommittén är, men även att arbetstagarna har nära till sin närmaste chef för att löpande kunna stämma av prioriteringar.

– Men vi behöver också fira de små segrarna, som feminist och person som arbetar för fred är det inte lätt att se ett slut på arbetet, men även den som arbetar för förändring behöver en paus ibland.

Socialdemokraternas Katarina Berggren menar att jämställdhetsarbetet ständigt pågår och måste genomsyra alla nivåer och finnas med i alla detaljer.

– Det handlar lika mycket om att förändra vår egen organisation som omvärlden.
Rent konkret vill Katarina Berggren se stärkt arbetslivsforskning om kvinnors arbetsrelaterade ohälsa och om heltid ska vara norm.

– Lika lön för lika arbete och jämställd representation är exempel där vi som parti ska vara ledande i arbetet både inåt och utåt.

Precis som på Kvinna till Kvinna ser man på RFSL vikten av täta avstämningar mellan chef och arbetstagare för att se vad som är en rimlig arbetsbörda.

– Det gäller också att skapa gemenskap så att ingen medarbetare känner sig ensam med sina uppgifter, att både har tillräckligt mycket ansvar och frihet och tillräckligt med stöd och ramar, säger Pär Viktorsson Harrby.

Även för de som arbetar ideellt försöker man göra sociala gruppkontrakt för att kunna tydliggöra förväntningar och behov i gruppen.

– Vi försöker också sätta en kultur där vi både uppmuntrar till engagemang och göra klart att det är okej att säga nej och boka av sig från ideella åtaganden. Men vi lyckas inte alltid så klart. 

Inom Vänsterpartiet har man tydligt identifierat vad man ser som problem inom medlemsorganisationen och vilka åtgärder som behövs just nu. Ida Gabrielsson vill betona att hon uttalar sig ur ett medlemsorganisationsperspektiv och inte ur ett arbetsgivarperspektiv.

– Vi ser att kvinnor lämnar sina uppdrag tidigare än män gör, att de inte sitter kvar hela mandattiden, vi ser att kvinnor inte säger nej i samma utsträckning som män, utan att de fixar extra inför möten och liknande, säger Ida Gabrielsson.

Ida Gabrielsson är ordförande för Vänsterpartiets kvinnonätverk

Vänsterpartiets kvinnonätverk erbjuder därför olika former av stöd för att kvinnor ska orka hålla ”hela vägen” och att Vänsterpartiet därmed ska kunna behålla den majoritet kvinnor som valdes in i senaste valet. Det kan till exempel vara mediaträning, träffar, retorikkurser, annan utbildning, organiserad cred och stödpersoner som följer med på debatter.

– Barnpassning har vi alltid på centrala arrangemang, men sätt att hantera näthat och sexuella trakasserier på nätet, som man utsätts för i sin roll som företrädare för V är ganska nytt och där är det en jättestor skillnad mellan vad kvinnor och män utsätts för, säger Ida Gabrielsson.