Graciela Taquini är kurator och visuell artist. Hon är över sjuttiofem år och minns väl när Juan Perón avsattes 1955. ”Jag kommer från en anti-peronist familj, men min far, som var en mycket kultiverad man, avskydde militärerna också. Han ville ha bort Perón på grund att han såg hur nära peronismen och fascismen var, hur många likheter det fanns mellan Perón och Mussolini”.

Vi dricker en kopp te på Malba, Buenos Aires vackra museum för modern konst. Chefen, en spanjor, närmar sig Grata, som hon kallas, och ger henne en katalog över den pågående utställningen, ett retrospektiv av dagens populäraste konstnär, Jorge Macchi.

Graciela Taquini leder mig genom utställningen och träffar flera bekanta, vi sätter oss i lobbyn och undrar vad som kommer att hända med museet och med andra liknande institutioner. Den nye presidenten, Mauricio Macri, har avskedat tusentals kulturarbetare som hade anställts av staten för att arbeta som kuratorer, museichefer, dramatiker och arkeologer.

Den nye kulturministern, Dario Loperfido, hamnade i rejält blåsväder när han påstod att de försvunna i Argentina aldrig hade varit trettiotusen utan väsentligt färre och att siffran hade blåsts upp för att få bidrag och ersättningar.

I ett land där mödrarna och mormödrarna fortfarande demonstrerar varje torsdag kring presidentpalatset på Plaza de Mayo för att få veta vad hände med deras försvunna släktingar, är att säga så ett helgerån, lika kontroversiellt som att förneka Förintelsen eller säga att det inte var sex miljoner judar som mördades av nazisterna.

Nobelpristagaren Adolfo Perez Esquivel fanns bland de som reagerade kraftigt när Loperfido sade detta i en intervju. Och kampen mellan ”Kirchner-kulturen” och ”Macri-kulturen” har knappt börjat. Just nu pågår en frontal attack mot de organisationer och föreningar som hade som syfte att undersöka de brott som begåtts mot det argentinska folket under sjuttiotalet. Till exempel mord på författare och journalister som Haroldo Conti och Rodolfo Walsh.

Ingenting av detta kommer att prioriteras nu och alla subventioner och bidrag som garanterade dessa undersökningar och forskningen är borttagna. Vi träffade flera forskare som hade varit knutna till detta som säger att de kommer att fortsätta att arbeta oavlönade, att kampen för sanning och rättvisa inte kan upphöra.

Argentina och USA tecknade under president Obamas besök en serie avtal som har kritiserats både av peronismen och av vänstern. Dessa avtal kommer att ge USA förmånliga affärsvillkor och få tror att Argentina kommer att tjäna något på detta. Men i Macris nyliberala kultur är USA en viktig affärspartner.

Jag mötte några av mödrarna på Plaza de Mayo, som hade bjudits in till ceremonin där Obama och Macri kastade blommor i Rio de la Plata-floden, där många av de försvunna dränktes. ”Det är hyckleri”, säger en av mina bekanta, ”vår diktatur sponsrades och stöddes av USA, hur kan president Obama inte ta ansvar för detta?”

För att visa öppenhet har Obama beordrat att sekretessen hävs kring tusentals hemligstämplade dokument från den tiden, bland annat korrespondensen mellan Henry Kissinger och de amerikanska ambassadörerna i regionen.

Operationen som USA stödde, Plan Condor, överskuggade besöket och många argentinare gick ut på gatorna för att visa sitt missnöje.