I en artikel utreder The New York Times Magazine bombningen av Läkare utan gränsers sjukhus i Kunduz/Afghanistan i oktober 2015. Flyganfallet ledde till att patienter som inte kunde fly brändes till döds där de låg i sina sängar, meddelade Läkare utan gränser direkt efter. Flera anställda omkom också.
Sju månader efter bombningen släppte USA:s militär en rapport baserad på en egen utredning och uppgav att händelsen var en olycka, ett resultat av fel på utrustningen och att specialstyrkorna fattade dåliga beslut.
I New York Times Magazines granskande artikel uppges att sjukhuset bombades med en Boforskanon. Svenska freds- och skiljedomsföreningen har sedan tidigare haft kännedom om att Boforskanonen användes i bombningen av Läkare utan gränsers sjukhus i Kunduz.
Feministiskt Perspektiv bad Linda Åkerström, ansvarig för nedrustningsfrågor inom Svenska freds, att kommentera uppgifterna i Newyork Times.
– Artikeln i New York Times gör gällande att det är en 40 millimeters Boforskanon som använts vid attacken mot Läkare utan gränsers sjukhus. Vi visste sedan tidigare att denna vapentyp fanns på det plan som användes och har därför bevakat frågan. Oavsett vilket vapen som användes är attackerna förfärliga, det är extra allvarligt när sjukhus och neutrala aktörer attackeras och det skulle kunna handla om krigsbrott. Men det är också ytterligare en påminnelse om att de vapen som tagits fram och tas fram inom den svenska vapenindustrin inte försvinner ut i tomma intet när de passerar Sveriges gränser. Vapen uppfinns, produceras och exporteras för att användas och det är oerhört svårt att veta hur, var eller när det kommer ske.
Riskerna med vapenexport
Utifrån den information som Svenska freds har är Boforskanonen tillverkad på licens i USA långt tillbaka i tiden.
– Att många vapen har en väldigt lång livslängd ökar ytterligare riskerna med vapenexport. Att låta länder tillverka vapen på licens är även det en ytterligare riskfaktor.
Svenska freds vill se en oberoende utredning för att ta reda på vad som hänt och var ansvaret för attackerna ligger.
– Bofors ägs i dag av den brittiska koncernen BAE Systems och tidigare har delar hört också till Saab som tagit över produktionen av vissa vapen som utvecklats av Bofors. Det är därför svårt att dra gränsen för vad som ska inkluderas som Boforsvapen. Exakt vilka vapen som använts är också bland det svåraste för oss som utifrån granskar handeln att få reda på, därför är information som den i artikeln från New York Times särskilt intressant.
Det finns samtidigt en rad krigsmateriel som utvecklats eller producerats av företag i Sverige som använts i Afghanistan, uppger Svenska freds.
– Framför allt eftersom det under lång tid har exporterats i stora mängder till den amerikanska armén men även till andra som deltagit i striderna och såklart till det svenska försvarets insats.
Några exempel på vapen med koppling till Bofors som använts i Afghanistan är:
Granatgeväret Carl Gustaf (utvecklat av Bofors men säljs nu av Saab).
Pansarskottet AT4 (tidigare utvecklat av Saab Bofors Dynamics)
Precisionsgranaten Excalibur (utvecklad av BAE System Bofors och amerikanska Raytheon)
