På söndag går Italien till andra omgången av borgmästarvalet 2016. I Rom tyder vallokalsundersökningarna på seger för Virginia Raggi, som representerar Femstjärnerörelsen. I och med detta kan staden Rom få en kvinna som borgmästare för första gången någonsin. Men är Virginia Raggi feminist och vad vill egentligen gräsrotsrörelsen bakom henne? Christin Sandberg rapporterar från Italien.
Kvinnor på ledande positioner i den italienska politiken har varit sällsynta under historien. Men på söndag kan staden Rom för första gången någonsin få en kvinna som borgmästare. Detta efter att Virginia Raggi, som representerar Femstjärnerörelsen, Movimento 5 Stelle (M5S) skrällde i den första rundan av borgmästarvalet. I den avgörande omgången på söndag kandiderar hon mot det demokratiska partiets (PD) – samma parti som premiärminister Matteo Renzi tillhör – Roberto Giachetti. Även i Turin, Italiens fjärde största stad, gick en kvinna och partikamrat till Raggi, Chiara Appendino, segrande ur första rundan.
– Det är bra att det cementerade manliga politiska maktmonopolet luckras upp och att två kvinnor stiger fram som representanter för ett parti och med förslag till praktisk politik, säger Monica Lanfranco, journalist och framstående feministisk tänkare i Italien.
Chiara Appendino.
Både Raggi och Appendino tillhör Femstjärnerörelsen, ett parti som inför valet 2013 kallades en antipolitisk rörelse, ett populistiskt missnöjesparti under ledning av vad som beskrivits som en oerfaren pajas, komikern Beppe Grillo, som automatiskt skrek nej till allt som presenterades och inte lät sig inordnas på höger-vänsterskalan. Men som på valdagen samma år blev Italiens enskilt största parti. När partiets 163 ledamöter tog plats i parlamentet sjönk medelåldern med gissningsvis ett par decennier, könsfördelningen förbättrades med 40 procent kvinnor.
Kampen mot maktmissbruk
Det som började som en gräsrotsrörelse som förespråkade deltagardemokrati, det vill säga en politisk modell som uppmuntrar medborgarna att vara mer aktiva än att bara rösta vid val, fortsätter att kommunicera via öppna folksamlingar och sociala medier och är i dag ett politiskt parti vars borgmästarkandidater fortsätter att vägra ta emot partibidrag och rikta sin kamp mot maktmissbruk.
En av partiets kärnfrågor är just kampen mot korruption och ”maffiakapital”, som Raggi kallar det, liksom den politiska kultur som bygger på utbyte av privilegier, favoritism och familjetillhörighet. I Turin har Appendino klart deklarerat att hon avböjer alla närmanden som handlar om politiskt stöd i utbyte mot stolar inför andra valomgången.
Monica Lanfranco, som även utbildar i genus, säger att varken Virginia Raggi eller Chiara Appendino är feminister, men att Appendino har visat sig öppen för att skapa en större förståelse för jämställdhetsfrågor.
– Det skulle behövas en person som ser verkligheten som den är i Italien utifrån en kvinnas dagliga erfarenhet, det vill säga utifrån hur en kvinnas vardag ser ut från det att hon vaknar tills hon går och lägger sig. Det är enkelt, men inte banalt, säger Lanfrancon.
Monica Lanfranco.
”Elva steg för förändring”
Virginia Raggi är advokaten, som när hon som nybliven mamma tröttnade på att navigera till fots med barnvagn i trafikkaoset och bland illa skötta grönområden i Rom, först började engagera sig, som volontär i olika föreningar och sedan i kvarteret, men utan att uppnå de resultat hon ville se. Då bestämde hon sig för att engagera sig politiskt och 2011 gick hon med i rörelsen Femstjärnorna. Sedan 2013 är hon talesperson i kommunalrådet där hon framför allt har drivit skol- och miljöfrågor. Genom en omröstning bland rörelsens gräsrötter på sociala medier blev hon partiets borgmästarkandidat i huvudstaden.
”Rom är en fantastisk stad för turister, men desto hårdare för folket som lever i den”, har hon sagt.
Hennes politiska program består av elva steg för förändring och präglas av en grön inriktning. Det omfattar bland annat områden som offentlig transport, avfallshantering och återvinning, transparens, säkerhet, socialpolitik, skola och rätt till värdigt boende.
Roms feministiska sida
Tiziana Bartolini chefredaktör för Italiens äldsta feministiska tidskrift Noi Donne (Vi kvinnor, 1944) i Rom, menar att Raggi representerar sitt parti Femstjärnerörelsen och inte Italiens kvinnor när hon talar om nödvändig förändring i politiken. Raggi saknar, enligt Bartolini, idéer och visioner kring vad hon vill uträtta i Rom utifrån ett jämställdhetsperspektiv.
Den som får chans att omsätta sitt politiska program i praktiken står inför enorma utmaningar. Sopbergen växer på Roms gator, ekonomin har stagnerat och i stans administration finns mycket att rensa upp. Raggi vill se ett slut på ”maffiakapitalet” som hon menar styr staden.
Från oppositionens sida har gjorts försök att göra Roms borgmästarval till en fråga om de olympiska spelens (2024) vara eller icke vara.
Feministerna tycks enade kring avsaknaden av ett feministiskt perspektiv i politiken hos de två borgmästarkandidaterna, men dagstidningen La Stampa menar att Rom har visat sin feministiska sida genom att rösta fram Raggi till seger i första rundan.
– Vem som än vinner har mycket att ta tag i och inte minst att bevisa. Jag hoppas att Raggi och Appendino kan göra skillnad, både som representanter för Femstjärnerörelsen och som kvinnor, om de får chansen, säger Bartolini.
