Mina brasilianska kusiner Denise och Angela ringde häromdagen, de undrade om vi kunde hjälpa dem att få jobb och bostad här i Montevideo. Vi suckade, sedan 1964 har Uruguay varit det utvalda landet för brasilianare i exil. Presidenten Joao Goulart, en socialdemokrat med stora planer på jordreform och slut på korruption, avsattes av militärer och dog i Argentina.

Korruptionen i Brasilien är förknippad med landets enorma byråkrati, ett arv från kolonialmakten Portugal, som behöll kontrollen över Brasilien till slutet av 1800-talet. Slaveriet och analfabetismen var länge Brasiliens svarta arv. Trots att slaveriet avskaffades när landet blev fritt lever många människor i Amazonasdeltat i dag som slavar, gruvarbetare och bönder, skuldsatta för livet och utanför samhället.

Mina kusiner är statsanställda, den ena är advokat och den andra är it-ingenjör. De tror att Dilma Rouseff kommer att avgå inom kort och att hämnden mot PT-anhängare (Arbetarpartiet) kommer att vara grym och hänsynslös.

Militären beredd

Redan i dag pågår en häxjakt mot alla som bär röda kläder, de berättar om barn som gick till skolan med röda kepsar och blev trakasserade, om ett gatubarn som nästan blev lynchat av anti-PT demonstranter. Den röda färgen, symbolen för Luiz Inácio ”Lula” da Silvas och Dilma Rouseffs parti, har blivit som ett rött skynke för högeranhängare som försöker få Rousseff dömd för korruption.

Ärkebiskopen och kardinalen Odile Scherer anfölls av en argsint kvinna under påskmässan och anklagades för att vara en infiltrerad kommunist i kyrkan. Biskoparna i Brasilien samlas just nu för att diskutera det allvarliga läget. I ett katolskt land som Brasilien har kyrkan traditionellt haft en mäktig röst. Många frihetsteologer som Leonardo Boff är verksamma i Brasilien och biskopar som Helder Camara och Pedro Casaldaliga har påverkat det mäktiga landet och skapat tusentals basgrupper som arbetar i fattiga förorter.

Det som alla fruktar är ett inbördeskrig. 54 miljoner brasilianare kommer inte att under tystnad se hur deras röster och deras vilja inte respekteras. Arbetarrörelsens stora fackföreningar har hotat med generalstrejk och ockupationer av strategiska fabriker och hamnar, militärerna har redan uttalat sig och säger vara beredda att återanställa order.

I ett land där mottot är ”ordning och framsteg” och där ordningen alltid har varit oligarkisk och militärernas låter detta dystert och jag förstår att mina kusiner är oroliga.

Regeringskoalition är redan sprucken och den administrativa processen som kan sluta med att Dilma berövas sin konstitutionella immunitet och ställs inför rätta har redan börjat. Hon kommer att överklaga detta och har sagt att hon inte frivilligt kommer att avgå.

Söndagen den 17 april förlorade president Rouseff omröstningen i en av de två kamrar som den brasilianska riksdagen är delad på. Nu återstår omröstning bland senatorerna. Rouseff anklagar högerkrafterna och många ser i detta en kupp. Vad kommer arbetarrörelsen att göra? Och de jordlösa bönderna?

Inte igen

Många anklagar USA och de brasilianska militärerna för att stå bakom protesterna. Läget påminner om Chile 1973 när en trött medelklass stöttade militärkuppen. Många ser risk för en ny Plan Condor, den oheliga alliansen mellan diktaturer på södra halvklotet som resulterade i hundratusentals döda och försvunna dissidenter. Plan Condor var ett av Augusto Pinochets bästa vapen och hade sanktionerats av Henry Kissinger, många av de inblandade är i dag ställda inför rätta i Argentina, Uruguay, Spanien och Italien.

Leonardo Boff, prästen och befrielseteologen, har gått ut med ett starkt uttalande till stöd för Dilma Rousseff. Frågan om det räcker.

Jag har levt i exil många år, vill inte se mitt land och våra grannländer gå tillbaka till sjuttiotalets diktaturer igen.