Brasilien upplever sin svåraste ekonomiska kris på flera årtionden och har under de senaste veckorna halkat ner i en minst lika allvarlig politisk kris. President Dilma Rousseff anklagas för tjänstefel och stora delar av de styrande PT (Arbetarpartiet) hotas av korruptionsanklagelser, medan oppositionen mobiliserar på ett sätt som hotar själva demokratins grundvalar. En majoritet av en för ändamålet särskilt tillsatt kommission röstade på måndagen för att ställa Rousseff inför riksrätt.
De senaste veckorna har stora protester och nya skandaler skakat landet. Det har blivit en social trend både hos det brasilianska folket och internationella medier att jämföra landets politiska klimat med tv-serien ”House of Cards” (där verkligheten mer än en gång överträffar dikten), och när de flesta av de nationella mediekanalerna kontrolleras av en handfull oligarker kan det vara svårt att veta vad som egentligen händer i landet.
Västerländska medier började uppmärksamma Brasiliens politiska läge i takt med att massiva folkliga protester krävde Rousseffs avgång. Källan var då nästan uteslutande det brasilianska nyhetsnätverket Globo, som äger samtliga stora mediekanaler i landet och intensivt opponerar den sittande regeringen (Globo-koncernen i sin tur ägs av 5 av landets rikaste familjer som alla har starka kopplingar till oppositionspartiet PMDB). Denna rapportering hade ofta en anda av ”det heroiska folket” som reser sig mot en korrupt regim. Denna motsättning är en extrem och missvisande förenkling av vad som händer i Brasilien. Andra nyhetskällor har sedan poängterat hur Globos mediekanaler inte bara kontinuerligt smutskastar och förlöjligar Rousseff och PT:s politiska ledning utan aktivt har mobiliserat folk till flera stora manifestationer. Dessutom har den stora delen av dessa ”folkliga” protester till största del bestått av landets överklass och övre medelklass, som i Brasilien är liten i antal, nästan uteslutande vit och historiskt kritisk till både PT och demokrati över huvud taget. Detta visas i att vissa demonstranter öppet har uppmanat till militärkupp och fängslande av Rousseff som ”botemedel” mot korruptionen. Det ska dock vara sagt att missnöjet med PT:s styre av landet har växt anmärkningsvärt under de senaste veckorna bland den brasilianska befolkningen som helhet. Kort efter protesterna som krävde Rousseffs avgång började regeringsvänliga manifestationer dyka upp och utländska medier började att ge en mer nyanserad bild av det politiska läget i landet.
Omfattande korruption
Så vad är det egentligen som händer i Brasilien? För att förstå den aktuella politiska krisen gäller det att förstå de nivåer den drabbar. Anklagelserna mot styrande PT är huvudsakligen knutna till korruptionshärvor hos det statliga oljebolaget Petrobras och byggnadsbolaget Ode Brecht, där omfattande mutor och förskingring (Petrobras) samt olaglig finansiering av politiska kampanjer (Ode Brecht) är de generella anklagelserna. Anmälningar och skäliga misstankar finns mot politiker ur samtliga etablerade politiska partier i Brasilien, men styrande PT är för tillfället det enda som utreds för korruptionsbrott. I tillägg har hundratals regeringsmän (och kvinnor) från oppositionen lämnat regeringen, efter en direkt uppmaning från vicepresident Michel Temer (från högerpartiet PMDB). Många spekulerar i huruvida Temer, nu med ett försvagat PT, ser möjlighet att själv bli president i landet. Konsekvensen av detta har blivit att i princip hela PMDB har brutit regeringskoalitionen med Rousseff och PT och blivit ett mer explicit oppositionsparti. I dagsläget sitter enbart sex ministrar från PMDB kvar i regeringen (plus Temer själv), vilket har har lett till en regeringskris. Rousseff har svarat genom att sträcka ut handen till mindre etablerade partier på jakt efter politiska allierade såväl som arbetskraft till regeringen.
Samtidigt leds en ”avsättningskommitté” från oppositionens sida – i vilken 36 av 65 medlemmar, samtliga ur kongressen, står under utredning för korruptionsbrott. Senatens ledare Eduardo Cunha, som även leder denna kommitté, är dömd i Schweiz för förskingring, förekommer i Panamá-pappren och möter flera mutanklagelser i hemlandet, bland annat för att ha köpt röster vid omröstningar i senaten. Den politiska krisen hänger alltså även över kongressen.
En majoritet av kommittén röstade på måndagen för att Dilma Rousseff ska ställas inför riksrätt. Redan i helgen väntas en ny omröstning i kongressens underhus. Om mer än två tredjedelar av ledamöterna vill ställa presidenten inför riksrätt blir det senaten som avgör om rättegången blir av. I så fall blir Dilma Rousseff avstängd.
Drev mot Rousseff
Korruptionen i Brasilien överskuggar ”varenda hörn av det politiska systemet”. Förutom politiker från samtliga etablerade partier står även domare ur motsvarande hovrätt och högsta domstol under anklagelser för partiskhet och mottagande av mutor (från båda politiska håll). Hovrättsdomare Sergio Moro har spionerat på Rousseff utan högsta domstolens medgivande, andra domare har spridit bilder på sociala medier där de deltar i regeringskritiska protester. Partiskhet och korruption inom rättssystemet innebär att Brasilien även möter en juridisk-politisk kris.
När sedan landets medieklimat har monopoliserats av nyhetsjätten Globo, som väljer vilka protester som blir huvudrubriker och vilka som inte rapporteras, som spred Moros olagliga avlyssning av Rousseff som en löpeld genom landets medier, så verkar det inte orimligt att hävda att Brasiliens apokalyptiska politiska situation har förvärrats ytterligare av en medial kris. Till saken hör också att ett av Rousseffs större politiska projekt för denna sin andra mandatperiod är just att avmonopolisera landets mediekanaler.
Kombinationen av dessa aspekter av Brasiliens politiska kris(er) har lett till den nuvarande situation där oppositionen, genom ett korrumperat rättssystem och tack vare en försvagad regering samt kontroll över landet nyhetskanaler, nu ser en möjlighet att avsätta Rousseff och ta makten ifrån PT. Det faktum att inga bevis för korruption eller tjänstefel i dagsläget finns mot Rousseff, tillsammans med korruptionens utspridning över det politiska landskapet gör att många av hennes anhängare beskriver oppositionens offensiv som en statskupp.
Anklagelserna mot Rousseff och PT är säkerligen inte grundlösa, och korruption kan aldrig vara försvarbart, men när den inte är begränsad till regeringen utan finns utspridd över bokstavligt talat hela den politiska klassen så verkar det minst sagt naivt att se oppositionens ”avsättningskommitté” som ett ärligt försök att ”städa upp” demokratin och rensa ut korruptionen. Det liknar snarare ett försök från landets oligarker att ta den makt som de på demokratisk väg under många år inte har lyckats att ta.
År 1964 genomförde Brasiliens oligarker en militärkupp som blev början på en 21 års blodig och förtryckande diktatur. Globo hyllade då kuppen som ett nödvändigt botemedel mot en korrupt och folkfientlig regim, något som nu har börjat att låta skrämmande bekant. Den allestädes utbredda korruptionen har gravt försvagat Brasiliens redan unga och stapplande demokratiska system, som nu möter sitt största hot sedan diktaturens fall år 1985. Och det kommer från precis samma håll som sist.
