Den 23 juni går britterna till valurnorna för att avgöra Storbritanniens framtid inom EU. En del opinionsundersökningar tyder på ett ökat stöd för att Storbritannien lämnar EU, något som oroar både marknaden och det politiska etablissemanget. EU-parlamentarikern Linnéa Engström anser att ett brittiskt nej till EU, kallat Brexit, skulle försvaga EU och varken vara bra för klimatpolitiken eller jämställdheten i Europa.
Dagens stora klimatutmaning respekterar inte nationella gränser, det brukar EU-anhängare och EU-skeptiker vara överens om. Men även en sådan fråga som jämställdhet i EU:s medlemsstater kan försämras om Storbritannien väljer att lämna EU.
I första hand får ett utträde ur EU konsekvenser för britternas egen miljö och klimatpolitik. Är Storbritanniens medlemskap i EU bara en liten pusselbit i ett bisarrt politiskt spel? Vid närmare granskning utkristalliserar sig en oroande bild:
Det finns all anledning att tro att ett brittiskt nej till EU, ett Brexit, leder till ett försvagat EU. Ett svagt EU är inte bra för klimatpolitiken eller för målen om jämställdhet i arbetslivet och förbättringar vad gäller mäns och kvinnors möjlighet till föräldraledighet, ett liv fritt från våld och jämställda löner.
EU-samarbetet har lett till tydliga förbättringar för kvinnors rättigheter i arbetslivet, inte bara i Storbritannien utan även i Sverige. EU-lagstiftning och rättspraxis har utökat rättigheterna till lika lön för lika arbete, stärkt skyddet mot könsdiskriminering, förbättrat behandlingen av gravida kvinnor och mödrar på arbetsplatsen samt introducerat nya rättigheter till föräldraledighet.
Icke-diskrimineringslagar har garanterat samma behandling av deltids, visstids och bemanningsanställda som heltidsanställda, där osäkra anställningar och deltid är jobb som domineras av kvinnor. Många brittiska kvinnor har även kunnat åtnjuta grundläggande rättigheter införda av EU, såsom betald semester.
En ”brexit” skulle riskera att dessa rättigheter och skydd försvagas.
EU gick i spetsen för ambitionerna och förhandlingarna om klimatavtalet. Redan tidigt i processen försökte EU utverka uppföljande regler för klimatprotokollen. Bryssel manade parterna att ratificera Kyotoprotokollet och inte minst att leva upp till alla åtaganden. Nu efter Paris är det viktigare än någonsin.
EU har hittills haft en normativ makt att påverka aktörer, både vad gäller jämställdhetsambitioner och klimatpolitik. Utan EU är det inte alls säkert att parterna hade skridit till praktiska åtgärder.
Ett försvagat EU kommer inte att på samma sätt som tidigare lyckas vara pådrivande eller utöva press på de verkligt stora aktörerna Kina, Indien och USA att minska sina utsläpp och följa sina åtaganden i Paris-avtalet. På sikt kan ett Brexit med andra ord få allvarliga följder för den europeiska och den globala klimatpolitiken.
Brexit skulle också vara ett hårt slag mot det skydd som ges till arbetstagare i resten av EU. Om ett land lämnar unionen finns det givetvis en risk att andra börjar ifrågasätta sitt eget medlemskap. Dessutom varnar alla, från Internationella valutafonden till fackliga ekonomer, att ett brittiskt EU-utträde skulle kunna leda till allvarliga ekonomiska konsekvenser både på regional och global nivå.
Oavsett hur den framtida relationen mellan EU och Storbritannien ser ut finns det frågor som kräver kollektiva lösningar och klimatpolitiken är en av dem. Jämställdhetsarbetet har allt att vinna på att en normativ makt som EU driver på medlemsstaterna. För en framgångsrik klimatpolitik och ett rättvist Europa är det avgjort bättre om britterna röstar ja än nej i sin folkomröstning.
