Det finns två Isabel Allende. Ibland har de blivit förväxlade eftersom de både är kusiner och offentliga personer. När Isabel Allende Bussi, dotter till den avsatte presidenten Salvador Allende, blev ordförande för den chilenska senaten, var det många på Twitter och Facebook som undrade varför en författare fick en så betydelsefull post.

Det tog inte många timmar förrän insatta förklarade att Isabel Allende llona, författaren, inte på en dag hade blivit yrkespolitiker, att det var hennes kusin som blev nu Chiles mäktigaste politiker efter presidenten.

Och det är denna politiker som nu har annonserat att hon kandiderar för att bli nästa president i Chile och efterträda Michelle Bachelet. Bachelet och Isabel Allende Bussi är goda vänner, förföljdes och jagades av Augusto Pinochets hemliga poliser under den chilenska diktaturens mörka år, de reser ofta tillsammans med företrädare för olika politiska partier, företagare och kulturpersonaliteter för att visa Chile för omvärlden.

Om Allende Bussi blir vald kommer hon att ärva ett land i djup kris där den extrema högern och en av de mest konservativa delarna av katolska kyrkan i världen allierar sig med militärer och markägare och visar sitt missnöje. Ärret efter Pinochets kupp mot Allende 1973 är kvar och det är först nu, 43 år senare, som gravar grävs upp och visar hur många tusentals som dödades utan rättegång och som försvann.

Reformer möter starkt motstånd

Mödrar och mormödrar i Chile imiterar vad de Galna mödrarna i Argentina har gjort sedan många år tillbaka, kräver att få veta vad som har hänt med deras anhöriga och var de är begravda. Ingen kan sörja utan att få veta, konstaterar psykologer och sociologer.

Men de mörka krafter som bär ansvaret för kuppen i Chile, en stark överklass, kyrkan och militärerna, är kvar i mörkret och uttrycker sin oro när Chile vill förändra arvet efter Pinochet.

En av de mest kontroversiella reformerna gäller abort, rätten till abort. Chile är ett av sex länder i världen som förbjuder abort under alla omständigheter. Tillsammans med Malta, Nicaragua, El Salvador, Dominikanska Republiken och Vatikanstaten, ingår Chile i den trista gruppen. Att överhuvudtaget nämna Vatikanen i detta sammanhang känns absurt. I en stat med bara manliga invånare och som styrs av män är det bisarrt att lagstifta om abort.

Bachelet försöker sedan 2014 ge tillbaka rätten till abort till de chilenska kvinnorna som de förlorade 1989, när diktatorn Augusto Pinochet, tog bort den. Men den katolska kyrkan och den katolska medel- och överklassen har gått ut och demonstrerat i hundratusentals och krävt att lagen ska inte godkännas av riksdagen.

I ett parlament som består till 84 procent av män är frågan hur ledamöterna kommer att rösta. Kyrkan har hotat med bannlysning för de som röstar för aborträtten och många politiska partier anser att ledamöterna ska ha frihet att rösta efter eget samvete och vill inte använda partipiskan för att tvinga fram en omröstning.

Men Bachelet och Chile verkar också ha drabbats av samma öde som Dilma Rousseff i Chile. Anklagelser om korruption och anställningen av hennes son Sebastian Davalos som chef för presidentens kulturella sfär och för hennes stiftelse som arbetar med sociala frågor.

Under Bachelets tid i regeringen har Davalos varit ett slags ”första kavaljer” eftersom Michelle Bachelet är ogift sedan hon skildes från Davalos far. Hon och sonen anklagas nu för att använda deras positioner för att få skattelättnader och generösa banklån. Det talas om korruption och svågerpolitik. Bachelets första regering slutade med Chiles högsta förtroende för en politiker, hela 84 procent godkände hennes arbete och hon hade lyckats med bedriften att ena landet, både vänster och högeranhängare gillade henne.

Nu har detta förtroende dalat radikalt och 74 procent av befolkning säger att de inte längre litar på henne och att de inte accepterar hennes agerande.

Inrättade jämställdhetsdepartement

Trots detta går Chile en långsam väg kantad av reformer och av utmaningar. Studentrevolten som krävde fri tillgång till högre utbildning och subventioner för arbetarfamiljer som vill skicka sina barn till universitet underkuvades med hjälp av polisen och armén. Michelle Bachelet var duktig och lyckades värva några av de mest färgstarka studentledarna till sin regering. De fick arbeta fram ett reformpaket riktat till ungdomar.

Kvinnorna har också fått bättre villkor under Bachelets bägge regeringar. Ett kvinno- och jämställdhetsdepartament har bildats och en minister har tillsatts för att lägga fram ett ramverk av lagar och stödpaket som skulle hjälpa kvinnor både i hemmet och i arbetslivet.

Skilsmässorna har länge varit ett område där kvinnorna diskriminerades. I äktenskapsförordningar etablerades att det var män som var hemmets överhuvud och som fick administrera både sina egna ägodelar och hustruns. Vid en skilsmässa fick kvinnorna oftast gå utan någonting.

Detsamma gällde ansvar för barns uppfostran, val av skola och mycket annat. Ibland räckte det med faderns beslut för att godkänna komplexa hälsosituationer.

Frågan är om Isabel Allende Bussis prestige och namn kommer att räcka för att bli vald, med tanke på Bachelets katastrofala opinionssiffror, och om hon i så fall kommer att leda Chile till socialismen som hennes far drömde om.