”Fjärilen är närvarande!” Orden ekade längs den sjunde avenyn i centrala Bogotá, Colombia, på den internationella kvinnodagen i år. Några kvarter bort, på Plaza de la Mariposa (Fjärilstorget), greps 15 prostituerade kvinnor av polis i januari 2016. De misshandlades och förnedrades, berövades sina ägodelar och id-handlingar. När kvinnorna frågade varför, fick de – enligt deras egna vittnesmål – till svar att de ”är horor”.

Organisationen Parces har länge försökt skapa uppmärksamhet kring den rättslösa tillvaro som omger landets prostituerade. I Colombia är det lagligt att köpa och sälja sex, medan det saknas lagar som skyddar prostituerade från våld.

För Parces kom händelserna på Fjärilstorget att göra fjärilen till en symbol för de prostituerades rätt till arbetsskydd. När Parces marscherade tillsammans med studenter, aktivister och representanter från en rad yrkesområden var fjärilen närvarande i form av plakat och ekande slagord.

”Jag är en hora, vad jag vill är att kämpa för min frihet!”, skanderade de omkring 400 deltagarna, under en flagga med ordet ”Hormarschen” (Marcha de las Putas).

Parces (Pares en Acción-Reacción Contra la Exclusión Social) arbetar för prostituerades rättigheter.

”Horig frihet” var marschens ledord. Det innebär, enligt arrangören och kvinnorättsaktivisten Mar Candela, att etiketten ”hora” – oavsett om den används som attribut eller yrkestitel – inte berättigar till våld, exkludering eller skam.

Parces ordförande Alejandro Lanz Sanchez håller med:

– Vi vill ha en offentlig politik som skyddar prostituerade mot samhällets våld. Konstitutionsdomstolen har erkänt frivillig prostitution som ett yrke, ändå behandlas sexarbetare som kriminella och deras mänskliga rättigheter kränks av staten.

Dagen efter erkände arrangören, kvinnorättsaktivisten Mar Candela, att det var med rädsla som hon började marschera. ”Det fanns de som tittade på oss med främmande blickar, med konspiratoriska ögon. Jag var rädd, precis som jag varit varje år, att vi skulle dömas ut till följd av människans moralistiska natur”, skrev hon i det colombianska samhällsmagasinet Semana.

Fjärilseffekt

Varför marschera för de prostituerade? tillfrågades Mar Candela av en reporter innan marschen startade. Hon svarade att marschen inte var en demonstration för enbart de prostituerades rättigheter, utan för alla kvinnor.

För 10 år sedan öppnade Mar Candela en privat motsvarighet till Kvinnolinjen: en telefonlinje i sitt hem, där hon tog emot samtal från kvinnor som ville tala av sig om sina erfarenheter av våld och övergrepp. Historierna hon fick höra ledde henne till att arrangera den första Hormarschen i Colombia år 2012.

Demonstrationens föregångare uppstod i Kanada 2011, som en reaktion på en polismans uttalande att ”kvinnor måste sluta klä sig som horor för att undvika att bli våldsoffer”.

Utvecklingen skulle kunna kallas en fjärilseffekt. Manifestationen i en av Torontos parker utvecklades till en global proteströrelse, med förgreningar som sträckte sig över tre kontinenter. Från Stockholm till Singapore och Santiago tog tusentals människor till gatorna för att demonstrera för allt från jämställdhet till hbtq-rättigheter, under olika översättningar av den engelska termen ”Slut Walk”.

”Latinamerikaner – se upp”

I Latinamerikas spansktalande länder signeras marschen med en gemensam slogan:

”Här marscherar hororna i grupp!
Latinamerikaner – se upp, se upp, se upp!”

(¡Alerta, alerta, alerta que camina,
la Marcha de las Putas por América Latina!)

Efter händelserna på Fjärilstorget skrev Parces i en kommuniké att ”prostitution måste erkännas som ett yrke med samma villkor som andra”. Kravet är inte nytt. 2013 skapades ett lagförslag, som bland annat föreslog att ”sexarbetare” ska omfattas av colombiansk arbetslagstiftning. Dess förespråkare menade att lagen skulle hjälpa till att avstigmatisera de prostituerade, samt till exempel underlätta deras tillgång till hälsovård. I motionen använde senator Armando Benedetti Villaneda Sverige som exempel på hur förbud av sexköp inte lyckas eliminera prostitutionen.

Kritiker, som sociologen Olga Lucía González, invände att stigmatiseringen inte kommer försvinna med lagen, men däremot göra det osannolikt att personer registrerar sig som prostituerade för att få tillgång till de arbetsrättsliga förmånerna.

Ohelig allians

Debattens trovärdighet fick sig en smäll i februari 2016. Då avslöjades det att Colombias polischef anlitat en prostitutionsring som regelbundet försåg både högt uppsatta polismän och medlemmar ur kongressen med sexuella tjänster. Chefen för en radiokanalen FM, som publicerade videobevis för skandalen, sade sig därefter ha blivit pressad av presidenten att säga upp sig.

Debattörer från båda läger är dock överens om att diskussionen alltför länge varit tabubelagd på grund av ”religiös moralism”, som till exempel journalisten German Uribe uttryckte det.

Mar Candelas initiala rädsla skingrades därför, skrev hon i sin artikel till Semana, när hon insåg att de tjugotal organisationer som följde henne genom Bogotá inkluderade allt från Colombias manliga jämställdhetsrörelse till representanter från den evangeliska kyrkan.

Luis Emilio Sanchez tillhör de senare:

– Du vet väl att Jesus följerska, Maria Magdalena, var hora, sade han när slagorden tystnat och tryckte ett visitkort i min hand med texten ”Kristus är en kvinna”.

I en anmälan mot polisen inför förvaltningsdomstolen, begärde två av kvinnorna på Fjärilstorget kompensation för ekonomiska, sociala och psykologiska skador samt en offentlig ursäkt av Bogotás polischef. De åberopade bland annat sin näringsfrihet, rätt till personlig integritet och till skydd mot diskriminering. Polisen friades, men domen överklagades. Förslaget från 2013 blev godkänt i kongressens första debatt, men har ännu inte gått vidare i lagstiftningsprocessen.