Inledningsronden var mellan rojalisten Marcus of Man och daglönaren Stanislaw van Dobroniak. Förloraren skulle bli segrarens slav i ett års tid, vilket Marcus fann synnerligen lämpligt eftersom han är stolt ättling till flera generationers slavägare.

– Stanislaw, Stanislaw, gastade publiken.

– Isle of Man, Isle of Man, skanderade manxen.

– ”I like man”?, sa polacken konfunderat.

En serie skruvstädsgrepp följde. Stanislaw chikanerade Marcus genom att knyta skosnörena samt hoppa groda över hans rygg. Omsider fick manxen övertaget genom att placera sin utmanare i insektsställning och gå lös med knäningar. När Marcus lyfte upp Stanislaw i famnen fick han en hård puss. Man kan tydligen ta Polen ur polacken. Slavägarättlingen bragtes ur koncepterna, men skärpte snabbt till sig och vann på leglock. Som så många av sina landsmaninnor förslavades Stanislaw.

Till auditoriets irritation skulle batalj #2 dömas av en gästdomare; PT. De tävlande var Jack the Strangler och The Great Kaiju kontra Alexander Bäck och Van West. Bäck och Kaiju inledde, flankerade av gästdomaren som anklagade uppsalaiten för fusk. När PT vände ryggen till tog stryparen stryptag på Bäck. Strangler och West tog över. Kofösaren höll på att vinna ända tills domaren avbröt holmgången med argumentet att fusk förekom. Dock invände inte PT när Jack började strangulera sin motståndare.

Eftersom teamwork funkar bäst lyfte West upp Bäck i en doomsday device och drämde honom på strangulatören. Densamma kontrade med stryptag. The Great Kaiju protesterade. Till skillnad från sin lagkamrat har han ett samvete. Stryparen blev distraherad och nedslagen. Maneten blev alltmer okontant med såväl sin partner som med domaren. Van West förmådde lyfta upp båda motståndarna och slunga sig bakåt med dem. Kvävaren beväpnade sig med en stol. Kaiju konfiskerade möbeln. Faceparet vann på clothesline.

Pastor vs. Döden

I aftonens tredje dust mötte Ken Malmsteen gympaläraren Kalle Zackari Wahlström. De hade hamnat i luven på varandra när tungviktsmästaren hade gått in på Extremfabriken och funnit att inspelning av Gympaläraren pågick. Han hade förolämpat barnen grovt. Wahlström hade blivit arg på riktigt. När kamerorna hade stängts av och längre samtal hade förts mellan kanaler, advokater och försäkringsbolag hade det bestämts att gympaläraren, på egen begäran och mot förbundets inrådan, skulle gå en match mot Ken.

Sedan dess hade Zackari Wahlström tränat i veckor, med bland annat Beast, som hade gjort en snudd på paulinsk omvändelse.

Vicepresident Anita Christensen kungjorde att det skulle bli en match helt utan regler.

– Det vill säga att Ken kan använda vilka medel som helst för att klå upp den här djävla sopan från SVT!

Malmsteen tog övertaget medelst sparkar mot skrev och bakhuvud. Plötsligt smög sig PT, Sten Sandin och Espen Olsen på Beast bakifrån, drog ned honom och pucklade på honom tre mot en som hämnd för hans face turn. Konvertiter lever farligt. Därefter tog sig hämnarna upp i ringen, där de grep tag om Wahlström så Malmsteen kunde sparka omkull honom och vinna på pin. Heelensemblen firade med att stampa på förloraren.

Efter pausen var det dags för pastor Levi Petrus kontra djävulen Döden.

– I kväll kommer ni… Ni denna skränande hyenehop… att få se vad som händer när en riktigt nattsvart själ får sin rättmätiga belöning, brummade Petrus. Sitt ned, var tysta och uppför er! Han kommer få sitt straff. Och efter honom; vem vet? För Gud må förlåta, det gör inte jag!

Rödskäggigt övertag

En masochistisk flämtning gick genom hyenehopen.

Heel mot heel. Två korsmunderade svartrockar skulle göra upp om vem som var överst i den bibliskt maskulina hegemonin. Det var första gången pastorn mötte en judisk-kristen fiende. Tidigare hade han bara mött representanter för dharmisk hedendom i sin egen rätt. Döden stod för inverterad kristenhet, Levi Petri världsliga negation. Prästen hamnade i underläge eftersom han gång efter annan envisades med att avbryta slagsmålet och läxa upp publiken.

Tids nog fick dock den rödskäggiga övertaget och stampade loss på den vittskuggande kerubens bröstkorg. Demonen förlorade på cover. Herrens utsände besegrade Döden.

En titelmatch mellan Timmy Force och J.O. Hansen följde. Den senare hade saboterat den förras titelförsvar mot Ken Malmsteen och drämt sönder en stol på Timmys huvud. Hansen är nu norrman. Han mötte sin före detta bästis i en TLC (tables, ladders and chairs) match, där vinnaren skulle få slåss mot Malmsteen om tungviktsbältet på nästkommande gala. De tävlande började slåss med stolar innan klockan ens hade klämtat.

När avhopparen hade varit i överläge ett tag utrustade sig Timmy med en stege. Densamma fick tjäna både som slagträ och som avskjutningsramp för kaprioler. Norrbaggen demolerade stolar på sitt offer.

– Tjocka, feta Norge, brölade församlingen.

– ”Tjocka” och ”feta” är samma sak, invände undertecknad.

– Inte om det gäller livsmedel, sa min bänkgranne.

Stärkt av auditoriets stöd förmådde Timmy Force sänka förrädaren. Ett ögonblick tvivlade han på om han verkligen skulle krossa sin tidigare förtrogna. Norrmannen tog då övertaget, men blev snabbt överlistad. Facet halade fram det titulära bordet. Heelen dängde honom däri så bordskivan sprack. En utdragen tvekamp följde. Som hastigast rusade Espen Olsen in till sin landsmans undsättning. Force segrade med hjälp av ytterligare ett bord.

Kvällen avslutades med Beast mot Norge. Norrmännen hade stulit bestens titelbälte. Strax därpå hade de erbjudit presidenten en miljon euro för att arrangera en titelmatch. Nu var frågan vad de hade i knäbyxbakfickan: Mer pengar? Olja? Blod från ihjälklubbade sälkutar?

Likt amasonernas gyllene gördel är bältet en värdeladdad fallos. Att fråntas bältet är att bli kastrerad. Martin Beyer Olsen hade skickat sin emissarie Damian (”demon”) för att övervaka president Messiah Hallberg.

Smitningsförsök hindrades

Beast hade bytt trikåfärg från korpsvart till lunärt silver. Norrbaggen anlände iförd det stulna bältet samt en norsk flagga, som han knäböjde framför och kysste. Behemoten var till synes opåverkad av att ha utsatts för kompanistryk tidigare under galan.

– Norge, Norge, mässade Olsen.

– Brunost, gulebøj, kontrade församlingen.

Den målmedvetna bjässen tog rappt ledningen. Mesostkonnässören försökte smita. Utmanaren drog tillbaka honom i håret. Vid insikten att han höll på att förlora översköljdes norrmannen av överlevnadsinstinkt och fick in några dunsar. Besten återhämtade sig medelst stampar och lyft.

– Tepåse, tepåse, begärde en obscen publikfalang.

Sverige vann på cover. Bältet återbördades. Då gjorde sändebudet Damian entré.

– Mina damer och herrar, inledde han. Jag heter Damian. A.K.A. Mr Example. Jag är konsulent, ställföreträdare och cooperator till Martin Beyer Olsens wrestling empire. Vi är alla en familj, vi är alla wrestlingfantaster. Jag står här stolt inför ett nytt svenskt wrestlingkapitel som har skrivits. 28 maj, bord, stegar och stolar och Beast som champion.

Medan Damian bluddrade på och distraherade Beast kvicknade Espen Olsen till.

– Vad är sann makt? fortsatte emissarien. Låt mig hjälpa avgränsa fantasin hos den genomsnittliga wrestlingfantasten: Sann makt kan bäst illustreras med exempel. Är sann makt ett kontrakt, där det står att Martin Beyer Olsens wrestling empire har köpt STHLM Wrestling? Det står någonting mycket mer. Det står att Beast inte är champion!

På det kommandot försåtattackerade Espen besten. Bataljen startade om helt oförhappandes och Norge vann. Fuskaren tog titelbältet och smet med Damian, Anita och J.O. Hansen.

Galan var slut. Det hindrade inte Marcus of Man från att släpa in sin nya polska slav i manegen och avkräva densamma analingus. Stanislaw kunde inte förneka att han var livegen. Dock kunde han förneka att han var Stanislaw van Dobroniak. Med mask för ögonen presenterade han sig som Kapten Tut-Tut och stampade in i thatcheristen. Eskadern föll rakt på mig. Bänken och jag höll.

Action menstravaganza!