Högern i EU är på krigsstigen mot kvinnors rättigheter i allmänhet och mot våra rättigheter att bestämma över våra kroppar i synnerhet. Sedan flera år tillbaka har vi kunnat se de mörkblå och bruna vindarna, med sin karakteristiska blandning av nationalism, rasism, kvinnoförtryck, och hbtq-fientlighet, svepa fram över Europa. Senast i raden är Polen, som sedan i höstas styrs av nationalkonservativa Lag och rättvisa (PiS). Bland det första regeringen gjorde var att inskränka mediefriheten och undergräva konstitutionsdomstolen. Nu står aborträtten på tur.

Polen, som redan har en nästan obefintlig aborträtt, ska om PiS får som de vill, avskaffa den helt och hållet. Inte ens när en kvinna våldtagits ska hon få göra abort. Initiativet till antiabortkampanjen kommer från den katolska kyrkan och stöds av bland andra premiärminister Beata Szydło.

Kvinnofientlig politik som riktar sig mot våra kroppar är inget nytt. För bara två år sedan ville den konservativa regeringen i Spanien kraftigt inskränka landets progressiva abortlagstiftning. Den gången gick det inte. Det folkliga motståndet blev för stort. Protesterna på gator och torg var massiva. Även den europeiska feministiska solidariteten var stor. Demonstrationer med tusentals deltagare hölls i flera huvudstäder till stöd för spanska kvinnors rättigheter. Undersökningar visade att mellan 70 och 80 procent av spanska befolkningen var emot förslaget. Även i Polen har protesterna varit massiva. I söndags demonstrerade tusentals personer mot kyrkans och regeringens planer.

Exemplen Spanien och Polen visar också att kvinnors rätt till våra kroppar och hbtq-rättigheter inte kan tas för givna. Att en regering i ett land en gång antagit lagar som värnar om kvinnors rättigheter och kroppar innebär inte att nästa regering inte kan upphäva lagarna lika snabbt.

Under 60-talet var abort tillåtet i Polen, medan det var förbjudet i Sverige. Följden blev att många svenska kvinnor som ville göra abort åkte till Polen. När den konservativa regeringen i Spanien 2014 ville inskränka aborträtten till ett minimum hade landet för bara fyra år sedan antagit en av Europas mer progressiva lagstiftningar för abort. Därför är det vår feministiska plikt att protestera varje gång våra rättigheter hotas.

En feministisk mobilisering behövs också här i EU-parlamentet. En i stort sett samlad höger i EU-parlamentet röstar konsekvent emot alla progressiva skrivningar om jämställdhet. Det kan handla om att utarbeta en ny jämställdhetsstrategi, om rekommendationer för sexuell och reproduktiv hälsa, fri abort, eller kvinnliga flyktingars rättigheter. Sätt ordet ”kvinna” framför ”rättigheter” i valfritt politikområde och risken är överhängande större delen av högergruppen röstar nej rakt igenom. Jag vet vad jag talar om, för jag jobbar dagligen i EU-parlamentets jämställdhetsutskott där dessa motsträviga högergrupper försöker blockera all progressiv politik. Det är en unken, könskonservativ och patriarkal ordning som dominerar inom EU-högern.

Exemplet Spanien visar att det går att stå upp och trycka tillbaks kvinnofientliga lagförslag. Nu måste vi med samma styrka stå upp mot Polens försök att inskränka aborträtten. Varje gång rätten till våra kroppar och sexualitet hotas, oavsett om det är på EU nivå eller nationellt, kommer vi behöva aktivera en feministisk solidaritetsreaktion – som kan svepa från land till land när det behövs. Jag kommer lyfta frågan med mina feministiska kollegor i EU-parlamentet och organisera ett upprop för utökad snarare än inskränkt aborträtt.