Malin Björk, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet och krönikör i Feministiskt perspektiv befann sig med sin sambo på flygplatsen i Bryssel när bomberna sprängdes. I ett samtal några dagar efteråt har den första chocken lagt sig.
– Jag saknar röster som vet att konflikter måste trappas ned, inte eskalera, för att det ska bli fred, säger Malin Björk.
En dryg vecka har gått sedan Bryssel skakades av de två bomberna på flygplatsen Zaventem och i tunnelbanan vid stationen Maalbeek. Några av de 35 dödsoffren har namngivits. Bland de dödade finns 40 olika nationer representerade. Den första som namngavs var en kvinna från Peru, Adelma Tapia Ruiz. De senaste dagarna har också två svenska kvinnors död bekräftats. Trots att Bryssel denna gång var en direkt måltavla, och trots den höjda terrornivån i landet efter terrordåden, har staden inte stängts ner på samma sätt som skedde efter Parisattackerna i november förra året. Folk har samlats dagligen vid Place de la Bourse i centrala Bryssel och affärer, muséer och skolor har haft öppet.
– Då efter Parisattackerna var skolorna, teatrar, museum, bibliotek, affärer stängda, allt var stängt. Det är klart att detta är ”light” i förhållande till det. Det känns mer rimligt, det är inte för att man ställer ut tio tanks på avenyerna som man skapar trygghet och säkerhet utan för att man identifierar alla inblandade och plockar isär nätverket bakom dåden, säger Malin Björk när vi hörs på skärtorsdagen, två dagar efter dåden som hon alltså befunnit sig mitt i.
När bomberna detonerade befann sig hon och hennes sambo i ankomsthallen, precis under avgångshallen där självmordsbombarna utlöste sina sprängladdningar. Cementgrus regnade ner från taket över dem och Malin Björk hann tänka: Nu ramlar taket ner. Hon sprang ut från flygplatsbyggnaden och såg röken stiga:
– Då tänkte jag: Herre jävlar, folk kan inte ha klarat sig. Då förstod jag att folk hade omkommit. En overklig känsla, att jag får åka hem, säger hon.
Risk för militarisering
Även om Bryssel inte har stängt ner på samma sätt som staden gjort tidigare har det i mångt och mycket varit en militariserad stad. Soldater som går igenom väskorna för resenärer som vill ta sig in på internationella tågcentralstationen, stridsvagnar på gatorna och Malin Björk varnar för risken att Europa vänjer sig vid en ökad militarisering.
– De är på gator och torg, i Frankrike är militären utanför skolor, Nato patrullerar Medelhavet för att stoppa människor på flykt, delar i EU-högern ropar på en europeisk militär – något de alltid har velat ha, de använder oskyldiga offer för terrorism för att få igenom det.
– Räddningspersonal och ordningspersonal har varit viktiga, men vi måste vara tydliga med att vi inte bygger trygga och säkra samhällen på det sättet. Vi kan inte ha tungt beväpnade militärer som går runt på gatorna. Politikerna måste ge signalerna att de är glada att de kunde hoppa in, men sedan måste man säga att nu är det under kontroll och nu måste vi ta nästa steg. Och nästa steg är att vi bygger vår trygghet och säkerhet på annat sätt, vi bygger inte det genom k-pistar på trottoarer.
Är du orolig för att krigsretorik kommer att ta över i debatten mer och mer?
– Absolut, jag tyckte att det var obehagligt efter Parisattackerna med [president François] Hollandes brösttoner, bara några timmar senare skickade de iväg sina Mirageplan. För att få vedergällning, för att säga ”jag gör det här för att visa offren att jag bryr mig”. Det är väl ingen som tvekar att man är berörd men det hjälper inte. Det vore så mycket bättre om man skickade iväg signaler om att nu måste vi göra allt för att fredsförhandlingarna i Syrien ska bli framgångsrika, för allas trygghet och säkerhet. För att slippa sitta i livsfarliga situationer i Syrien och för att folk ska vara trygga här. Vi måste ställa frågan: Hur skapar vi fred? Hur skapar man ickepolarisering? Hur skapar man sammanhållning och samhörighet?
IS fortsätter rekrytera
Bryssels polis och underrättelsetjänst har ännu inte kommit långt i arbetet med att identifiera alla inblandade i terrornätverket bakom bomberna. Tre av attentatsmännen är döda, bröderna Ibrahim al-Bakraoui och Khalid al-Bakraoui och Najim Laachraoui. En man som kan ses på bilderna från flygplatsen tillsammans med två av självmordsbombarna troddes vara identifierad och gripen men han har släppts även om han inte är avförd från utredningen. Ytterligare tre personer har gripits och anklagas för terrorverksamhet efter en av många polisräder efter attackerna, men det är ännu oklart om dessa tre män har varit delaktiga i förra veckans bombdåd.
IS/Daesh tog i förra veckan på sig ansvaret för bombdåden. Och de senaste dagarna har det rapporterats att IS, trots den intensiva jakten på de ansvariga, har skickat ut mass-sms till unga människor med arabiskklingande namn i förorter som Molenbeek i syfte att rekrytera fler jihadister. IS har länge haft ett relativt starkt stöd i delar av Belgien. I en av de många grafer som nu sprids på nyhetssajter och sociala medier kan man läsa att Belgien är det land i Europa som har exporterat flest jihadister per capita, omkring 500 personer tros ha anslutit sig till IS från Belgien.
Finns det inom vänster i bred mening tillräcklig kunskap kring den ideologi som driver personer som ligger bakom till exempel Brysseldåden?
– Att den har haft sådan dragningskraft på europeiska män är ganska nytt, jag tror vi behöver skaffa oss mer kunskap om det, säger Malin Björk och pekar på det faktum att Salah Abseslam, efterlyst sedan Parisattackerna kunde gripas i Bryssel nyligen, i just det Molenbeek han bott innan dåden i november.
– Att han hållits gömd här av småkillar, ja jag kallar dem för det, för de är 22, 23, 24 år, och ingen har gett ett pip trots världens pådrag i flera månader, då ringer det orosklockor. Vi behöver förstå det mer, men också bli bättre på trycka igenom mer av vår politik vad gäller segregation, alla indikatorer går åt fel hål, så kan vi inte ha det och tro att det blir bra, klass är också en fråga om etnicitet i många länder.
Men hur ska man lyckas bättre med detta?
– Vi måste samla in folk som i dag dras till rörelser som bygger på rasism och splittring, men jag har inte en färdig lösning på det.
Fokus på fred
Malin Björk understryker att även om många unga europeiska män som har lockats till de här rörelserna är förlorade så måste samhället jobba bättre framåt och då gäller det att tänka om.
– Hur många socialarbetare skulle man kunna mobilisera mot ett enda bombplan. Var lägger vi vår stora ansträngning någonstans? Sedan måste vi tala om jämlikhet och om hur man håller ihop samhällen, för om man inte håller ihop samhällen så får det konsekvenser.
Hon efterlyser också fler fredsröster och tycker att det är oförklarligt att inte fler pratar om hur fred i olika konflikter, såväl inrikes- som utrikes, ska kunna uppnås.
– Jag saknar röster som vet att konflikter måste trappas ned, inte eskalera, för att leda till fred. Vi måste trappa ner konfliktnivåerna, både på det retoriska planet och på det materiella planet, vi måste på olika plan måste jobba för en nedtrappning av konflikter vare sig de är sociala eller militära – det är märkligt att man inte pratar mer om det, säger Malin Björk.
